Jag - en bärare

Jag är en bärare. Eventuellt kanske en samhällsbärare, i och med att jag betalar så fruktansvärt mycket skatt, men jag är också en bärare i ordets mer bokstavliga bemärkelse. Jag bär saker. Jag bär kläder som ligger lite här och där till deras rätta platser, som kan vara allt från tvättkorgen till garderoben. Jag bär saker och tidningar och papper som har en tendens att samlas i stora högar på bord och stolar. Ibland bär jag bara en hög till en annan hög. Det är inte så bra. Det kallas snabbröjning och ska bara vara för tillfället. En stor del av det där som samlas på hög tillfälligt hamnar i tvättstugan. Där syns det nämligen inte. Då kan man lura sig själv och tro att det faktiskt är borta på riktigt. Många av högarna innehåller papper, post och tidningar som jag ska gå igenom senare, så att jag inte missar något viktigt. Ofta blir det tyvärr långt senare.

Sedan bär jag till återvinningen. Nästan varje dag bär jag någonting till återvinningen. Jag ska ju ändå ut och gå med hunden och då kan man lika gärna ta med sig en påse skräp. Och hur jag än försöker minskar aldrig den där mängden skräp. Antalet förbrukade mjölkförpackningar som vandrar ut härifrån tycks ibland oändligt.

De senaste dagarna har jag burit julsaker. De har nu förpassats ut i förrådet. Det känns bra och det lilla ljus som ändå finns kan återigen sippra in genom ljusa vårgardiner i stället för att hållas ute av tunga, röda saker. Det känns bra. Luften blir lite lättare att andas då.

Reflektioner

Efter att ha suttit och slöläst på en del bloggar, företrädesvis skrivna av unga - väldigt unga - medvetna och klimatsmarta individer som minsann har läget klart för sig och vet hur planeten ska räddas, skulle jag vilja påpeka ett par saker. Dela aldrig, aldrig, aldrig ut pekpinnar. Tala inte om för folk i onödan hur de borde leva sitt liv. Visst är jag medveten om att en liten förändring i rätt riktning är enkel att göra för de flesta, men man ska fortfarande inte tala om för andra vad de ska göra.

Exempelvis ska man inte som entusiastisk och barnlös 19-åring rekommendera att alla småbarnsföräldrar använder tygblöjor. Det är säkert jättebra på många sätt, men för mig kändes det som något som hade varit helt oöverstigligt när det begav sig. Det var tillräckligt mycket bajs överallt ändå. Och jag hade en ambition att laga all barnmat själv av de finaste råvaror (innan jag fick barn, givetvis), men jag var inte så duktig när det väl kom till kritan. En barnmatsburk i mikron var faktiskt inte så dumt.

Det enklaste och det som alla kan och borde göra är väl att använda det man släpar hem. Kasta inte mat, laga och ät upp i stället. Går inte det så är det något allvarligt fel på shoppinglistan. Att inte kasta innebär ju också att det blir billigare. Och får man pengar över kan man ju alltid lägga det på att köpa mer ekologiskt. Jag tror att de flesta skulle vilja köpa mer ekologiskt och närproducerat, men ibland är prisskillnaderna nästan skrattretande. Och pengar spelar stor roll för de flesta familjer.

Att lämna tidningar och förpackningar till återvinning, däremot. Det är ganska enkelt. Det tycker jag också att alla borde göra. Fast visst blir det ett jäkla släpande.

Det finns ju den bästa av världar och så finns det verkligheten. Det är inte så ofta det är samma sak.

Avvärjd katastrof

Flitens lampa har fått lysa en stund här hemma på förmiddagen. Detta till följd av en med nöd och näppe avvärjd katastrof igår. Sonen tappade nämligen sin mobiltelefon när han var ute. Han ringde hem från en kompis telefon och berättade det och att de letade och lät ganska cool. När han kom hem utan telefon var coolheten däremot som bortblåst och ersatt att förtvivlan. Telefonen hade han köpt för egna surt ihopsparade jul- och födelsedagspengar och självföraktet fick nu fritt utlopp när inga kompisar var i närheten. Som systematisk morsa och van sakletare (det finns nämligen fler manliga familjemedlemmar här hemma som inte kan hålla reda på sina saker) gick jag med ut och efter mycket om och men hittade vi telefonen. Allt var frid och fröjd igen.

Så nu har jag sytt ett tryckknappsförsett telefonfodral till sonen med både karbinhake att fästa i jeansen och snöre att ha om halsen. Han och kompisarna sysselsätter sig nämligen i mycket hög grad med sådant som små och stora killar alltid gjort. De klättrar på allt de kommer åt och hoppar ner igen för att utmana varandra till nya bedrifter. Det är med andra ord som upplagt för att tappa telefoner och annat fickinnehåll. Det här kanske hjälper lite. Materialet fick bli ett par gamla jeans. Jag sydde till och med två. Det första blev nämligen alldeles för litet, eftersom jag struntade i sådana petitesser som att mäta. När jag var klar med det andra kändes det som om jag var redo för serietillverkning eftersom jag hade ångan uppe, så om någon är sugen på ett mobilfodral är det bara att hojta till.

Och när man ändå håller på...

Den här tunikan har varit en riktig favorit, men alldeles för många nitar har lossnat. När nu symaskinen ändå stod framme klippte jag av den och gjorde en kjol av nederdelen i stället. Och ett matchande armband. Det är bra med återvinning.

Dagens färg: lila

Ägnade mig åt lite återvinning igår. Två sunkiga toppar skulle få nytt liv. Den vita var fin när den var ny, men hade fått en del missfärgningar som inte gick att tvätta bort och den mintgröna var... mintgrön. Mintrgrön är en färg som borde bannlysas. Ingen passar i mintgrönt, inte nu och inte på 80-talet. Varför jag har en mintgrön topp vet jag inte. Men jag har i alla fall haft den goda smaken att inte använda den. Inte ens på landet.

Jag hade lite svårt att välja färg, men det slutade med lila. I sista stund slängde jag i en grå klänning också för att befästa mitt nyfunna systerskap med Tant Gredelin.

Tre nästan nya plagg. Funderar på att ge mig på en gammal jacka jag har som är lite obestämt ljust olivgrön. Just nu skulle jag vilja att den var röd. Jag måste fundera ett tag om det är värt risken. Den kan ju bli helt oanvändbar också.

Recycla ett påslakan...

och det blir en liten matta till hallen.

Och så lite virkat

En virkad korg blev det igår. Den ska bli brödkorg i huset på landet. Jag hittade massor av gamla lakan när jag packade förrådet, så nu har jag material för en tid framåt. Vissa behöver lite färg bara, men det är ju enkelt att ordna.

Pyssel och plock

Det rödvitrandiga lakanet räckte till ytterligare en korg. Jag använde tjockare remsor så den blev lite stadigare än den förra. Jag gav bort den till Frejda vid besök i hennes torp igår. Hon kanske kan ha någon grönsak i den eller något, vad vet jag. Hoppas den kommer till användning.

Själv fick jag med mig lite rabarber, ett par chiliplantor och ett exemplar av Frejdas kok- och bakbok hem. Inte så dumt.

Återvinning

Nu vet jag vad jag ska göra med alla gamla lakan som jag kanske annars hade gjort mig av med nu när jag snart ska börja flyttpacka. Jag började visserligen redan före jul och snodde ihop en brödkorg och ett par grytlappar som min svärmor av ren artighet inte tackade nej till och nu i helgen blev det en korg. Lite polkagrisaktigt blev det kanske, men det går ju att färga. Jag ser stora verk framför mig.