Kommer snön snart?

I eftermiddag styr vi kosan mot huset på landet igen. Min käre make är redan där, eftersom han har jobbat i de trakterna större delen av den här veckan. Vilket innebär att det är eldat och varmt när sonen och jag anländer, så man bara kan slänga sig i soffan och ha det skönt. Jag ser fram emot det. Lite adventsljustakar i fönstren förhöjer stugmyset ännu mer.
Jag har en vag idé om att jag ska passa på att städa bilen också, men det är sådant där som har en tendens att "glömmas" bort när man väl är på plats. Men det skulle verkligen behövas. Jag har kört omkring med en skitig hund i bilen hela hösten nu och det har minst sagt satt sina spår. Jag borde också passa på att njuta av lugnet och bara ligga i soffan och läsa medan det sprakar i vedspisen. Men då kanske jag inte hinner dammsuga bilen... Det kan bli en hård strid mellan förnuft och känsla. Eller plikt och lust.

I morse var första gången sonen uttryckte en längtan efter snö. Jag kan inte annat än hålla med. Lite vitt vore på sin plats och matchar dessutom juldekorationerna så mycket bättre. Apropå juldekorationer, det är den här tiden på året man får svart på vitt på vilka grannar som har en viss stil och vilka som bara brakar på med allt glitter de kan få tag i. Det kan onekligen vara ganska underhållande när man är ute på hundpromenader i ett helt vanligt bostadsområde i december.

Vinter-Vättern

Älskade huset

Vinterpromenad på landet

När hunden och jag klev ut igår morse på landet var det ett av de absolut tystaste ögonblick jag upplevt. Vi kunde nästan ha varit de sista levande varelserna på jorden, så kändes det.

Ut på vägarna

I morgon bär det av till huset på landet. Det ska naturligtvis bli skönt, men jag bävar för att ge mig ut på vägen. Jag är lite trött på att köra långt och den här gången har jag dessutom bilen full med mor, son hund och katt. Det bäddar inte för lugn och ro. Ingen rofylld körning tillsammans med den CD-bok jag lyssnar på i bilen. Dessutom är det tydligen väldigt halt, har en mig närstående person berättat som åkte nästan samma väg idag. Huset på landet har antagligen snöat igen. Jag får skotta mig in. Sedan kommer det att vara väldigt kallt inomhus. Men vi var lite strategiska och bullade upp med mycket ved inne sist vi var där. Jag måste alltså inte börja med att skotta mig fram till vedboden. Alltid något.

Sommarlängtan

På väggen i duschrummet i huset på landet hänger en strandväska av en riktigt ful modell. Den är gjord av flätade plastband och ska väl försöka efterlikna en stråväska, men lyckas inget vidare. Men den hänger där och påminner om sommaren. Det är den väskan vi har använt för att slänga ner badkläder och handdukar i när vi ska ner och bada. Ibland en schampoflaska. Nu innehåller den en ett bortglömt cyklop och en sådan där boll som studsar på vattnet. Den hänger där som en sorglig påminnelse om somrar som flytt. Jag längtar och hoppas att det snart är sommar igen. Och att det blir en sådan där bra sommar, med massor av bad och båtturer och ett riktigt sorglöst sommarliv. Eftersom vi ägnade den senaste sommaren åt att bära kartonger är behovet större än någonsin. 

Det är väl okej med vackra vinterdagar och jag är ganska välklädd så jag fryser sällan - snarare tvärtom, faktiskt. Jag försöker undvika att frysa så till den milda grad att jag håller på att svettas ihjäl i stället när jag går ut. Jag är ingen riktig vintermänniska. En veckas skidåkning i fjällen skulle kunna tillfredsställa alla mina vinterbehov. Fjällstuga och bra backar i några dagar räcker. Vinter på hemmaplan till vardags är bara trist.

En skoter i sta'n

Det har ju snöat en del i helgen. Men inte plogats. Vilket gör att när man är ute och går med sin hund får man pulsa på cykelbanorna i radhusområdet. Och rätt som det är möter man en snöskoter. Det kan inte vara så vanligt att man gör det på de här breddgraderna. Jag förstår att om man bor här nere på västkusten och råkar ha en skoter stående i garaget blir man rätt till sig när det är sådant här väder. Det kan inte vara så himla ofta man får lufta en sådan leksak här. Igår luftades det ordentligt. Vi höll nästan på att bli överkörda på kvällspromenaden och att döma av spåren på fotbollsplanen bredvid skolan har det körts rejält.

Undrar hur många som ringde närpolisen och klagade på skoterplågan? Av det lokalblad som delas ut till hushållen häromkring en gång i veckan har jag förstått att mopedåkning på cykelbanorna anses vara ett otyg. Vad ska då inte en vildsint snöskoter vara?

Insnöade

I helgen var vi nästan insnöade i huset på landet. Klass 2-varning utfärdad och därmed behövde man inte skämmas alls för att man inte hade lust att gå ut eller än mindre, ta bilen någonstans. Matlagning, läsning, virkning, melodifestival och OS var således de enda förströelserna, men det är inte så bara. Vi hade hyfsat med förnödenheter i skåpen, så vi skulle faktisk kunnat klara flera dagar som insnöade. Och om något fattas så har vi ju en lanthandel i byn. Nära, inom så kort gångavstånd att inte ens snöoväder kan hindra en från att köpa Expressen om så skulle vara. Servicenivån ute i byn är också hög, lanthandeln är öppen nästan jämt (och enligt mina fördomar beror det på att de som driver affären inte kommer från Sverige). Men. I lördags när det snöade som värst och vi skulle pigga upp oss med lite lördagsgodis, så var det… stängt. Trots att det stod på dörren att det skulle vara öppet till klockan fyra och klockan bara var halv tre. Helt plötsligt var vi alltså avskurna från civilisationen och utlämnade åt de egna matförråden som kanske inte var så stora när allt kom omkring. Det var bara att pulsa hem igen och göra en improviserad efterätt på konserverade persikor och After Eight till sonens stora förtvivlan. Inte ens lördagsgodis! Vart är världen på väg? Är det så här det ska vara i den nya istiden?

Mera snö

Det snöar igen. Massor. Jag vill inte bo här längre. Just nu tycker jag att årstidsväxlingar är överskattade. För mycket vinter nu. För mycket kläder och för många par blöta skor på hallgolvet. Insnöade bilar och ett evigt skottande. Vari ligger charmen med det?

Kyla

Igår när jag var ute med hunden sista gången visade termometern -27,6 grader. Det var lite bistert. Vad hände med växthuseffekten? Skulle vi inte börja odla vin på de här breddgraderna? Hur länge dröjer det? Kan jag påskynda det hela genom att köra ännu mer bil och stå på tomgång så ofta jag kan? Jag tycker inte det här är roligt längre.

Det var en artikel i tidningen för några dagar sedan om hur man skulle skydda sin stackars hund mot kylan. Efter att ha läst den kände jag mig nödd och tvungen att köpa en tröja till Dino. Jag är övertygad om att hundar avskyr att ha kläder på sig och jag har dragit mig för det in i det längsta, men nu blev det en fånig liten stickad sak, bara för att han ska kunna klara tio minuter i bilen om det skulle behövas. Till alla stickfantaster: hundtröjor är en strålande affärsidé. Liten garnåtgång, tämligen enkla modeller och hutlösa priser. Jag lyfte på en som såg bra ut och verkade passa till en sådan där löjligt liten hund som jag har. 525 spänn! Han fick faktiskt nöja sig med en lite simplare modell. Fast sätter jag igång att sticka nu kan man ge sig den på att det dröjer minst tio år innan det blir en sådan här kall vinter igen och jag blir tvungen att rea ut mina alster till tanter med papillons, så jag blir antagligen inte rik på det heller.

Frost

Så kom det lite kyla, äntligen, efter allt slask. I morse var hela världen så där vackert frostnupen och om det inte var så att man var tvungen att gå till jobbet, hade en morgonpromenad (givetvis iförd kläder anpassade till temperaturen) varit att föredra. Det skulle både jag och hunden ha tyckt och så här fram på eftermiddagen går det ju alldeles utmärkt att romantisera en frostbiten, lång morgonpromenad, eftersom den av praktiska skäl inte gick att genomföra. Eftersom jag just nu inte tycker att mitt jobb är det allra roligaste i mitt liv händer det att jag ägnar en hel del tankemöda åt att fundera över vad jag hellre skulle vilja göra här och nu. Och jag har ju en plan, så snart så… Men det är en annan historia som ligger lite längre fram i tiden och som inte låter sig berättas än.