Onsdag, men ändå fredag

Långhelg stundar. Fredagskänsla fast det är onsdag, med andra ord. Huset på landet och fyra lediga dagar där hägrar. Det ska bli så skönt så det är inte klokt. Visserligen behövs en hel del vårstädning och allmänt röj, men det ska bara bli skönt att få lite ordning där. Jag antar att det är ganska grönt och fint nu, med massor av gräs som behöver klippas. Tyvärr är ju trädgården där ganska övervuxen och förvildad vid det här laget. Det blir ju så när man inte kan vara där och pyssla så ofta. Men det gör inget. Det är fint ändå.

I övrigt önskar jag mig en kravlös helg. Jag vill ligga på nya kökssoffan och läsa och kanske lösa ett korsord. Tar väl med mig en liten pysselväska ifall andan faller på. Man vet inte. Ingen dator ska med i alla fall.

Hemlängtan

Varför ta det lugnt när man kan stressa omkring på vägar under stormvarningshot? Efter turen till Danmark var det bara hem och packa om väskan för att åka och hämta hunden som har varit på stadskollo hos min mor medan vi har varit borta. Ett arrangemang som lät bättre än det visade sig vara, eftersom min fyrbente vän skrämts halvt om vettet av raketer och smällare. Han har inte visat några tendenser att låta sig skrämmas tidigare år, men så har han aldrig varit mitt i sta'n heller. Så nu är han väl förstörd för all framtid när det gäller det här med smällare. När vi kom ut till huset på landet igår kväll åkte svansen ner mellan benen när jag tände vedspisen. Till och med det sprakandet var tydligen otäckt nu. Fast det gick över, som tur var.

Någon storm har vi dock inte sett till, men det blåste tydligen en del nere på kusten igår kväll, så det var väl lika bra att vi inte var där. Annars längtar jag efter att vara hemma och softa lite just nu. Vi har mest åkt omkring sedan jul och nu känns det som det kan vara nog med bilåkande och firande på ett tag. Jag vill städa bort julen. Här på landet är det bara några elljustakar som ska plockas bort och det är ju snabbt gjort. Hemma tar det lite längre, eftersom det handlar om jobbiga saker som gardiner, men det ska bli skönt med lite ljusa färger igen.

Och här på landet har morgonens snöblandade regn dragit vidare och nu skiner solen. Om jag kan uppbåda lite energi kanske jag går ut och dammsuger bilen. Men bara kanske.

Helgen som gick

Helgens vistelse i huset på landet blev väl inte riktigt som planerat. Det vill säga, bilen är fortfarande lika skitig. Jag tror att det blåste för mycket och var ganska kallt och ruggigt i största allmänhet. Och jag hade säkert något viktigt för mig att göra inomhus. Jag ställde till exempel fram adventsljusstakar i fönstren och bytte dukar på köksbordet och vardagsrumsbordet. Det kändes som om det fick räcka så. Sedan hade jag faktiskt lite huvudvärk, så det var bäst att ligga i soffan och kolla på TV. Jag gjorde faktiskt inget vettigt alls på hela helgen. Jag kanske borde ha lite dåligt samvete, men jag struntar i det just nu.

På hemvägen stannade jag som vanligt på min favoritrastplats. Den där man kan slänga sopor, när man inte har sophämtning vintertid. Och som vanligt var utsikten över Vättern alldeles fantastisk och som vanligt tog jag ett kort.

Kommer snön snart?

I eftermiddag styr vi kosan mot huset på landet igen. Min käre make är redan där, eftersom han har jobbat i de trakterna större delen av den här veckan. Vilket innebär att det är eldat och varmt när sonen och jag anländer, så man bara kan slänga sig i soffan och ha det skönt. Jag ser fram emot det. Lite adventsljustakar i fönstren förhöjer stugmyset ännu mer.
Jag har en vag idé om att jag ska passa på att städa bilen också, men det är sådant där som har en tendens att "glömmas" bort när man väl är på plats. Men det skulle verkligen behövas. Jag har kört omkring med en skitig hund i bilen hela hösten nu och det har minst sagt satt sina spår. Jag borde också passa på att njuta av lugnet och bara ligga i soffan och läsa medan det sprakar i vedspisen. Men då kanske jag inte hinner dammsuga bilen... Det kan bli en hård strid mellan förnuft och känsla. Eller plikt och lust.

I morse var första gången sonen uttryckte en längtan efter snö. Jag kan inte annat än hålla med. Lite vitt vore på sin plats och matchar dessutom juldekorationerna så mycket bättre. Apropå juldekorationer, det är den här tiden på året man får svart på vitt på vilka grannar som har en viss stil och vilka som bara brakar på med allt glitter de kan få tag i. Det kan onekligen vara ganska underhållande när man är ute på hundpromenader i ett helt vanligt bostadsområde i december.

Mörkerkörning

Mysig dag i gamla hemstaden med trevlig samvaro med goda vänner. På vägen hem upptäckte jag dock en lite jobbig sak om mig själv. Min bil är bra på många sätt, klarade exempelvis besiktningen alldeles galant för bara några dagar sedan, men den har en del att önska när det gäller strålkastare. Eller rättare sagt, den har helt usla strålkastare och borde egentligen inte få vistas på allmänna vägar efter mörkrets inbrott. Lägg så till ett lätt duggregn, regnblanka vägar och antagligen en del skit på strålkastarna. Samt en bilförare med lite ögonproblem till följd av en propp i huvudet som orsakade ett tryck på synnerven som inte längre har den elasticitet som en synnerv ska ha. Det vill säga, när jag blir bländad tar det lite för lång tid innan jag ser igen. Allt detta sammantaget innebär livsfara vid bilkörning i mörker, det fattar ju vem som helst.

Så de fem milen mellan Örebro och Åmmeberg gick inte riktigt som en dans i kväll. Jag kände hur jag körde långsammare och långsammare för att försöka urskilja vägen och att jag antagligen retade upp somliga av mina medtrafikanter rätt rejält. Jag körde helt enkelt som en jävla kärring. Antagligen vad jag själv skulle ha muttrat om jag kört i bilen bakom mig själv.

Så från och med nu ska jag försöka bli en snäll trafikant. Jag ska tänka att den där som kryper fram och vinglar lite framför mig kan vara en sådan som jag som sitter i en liten löjlig fransk bil som är gjord för att köras i solsken. Och som dessutom ser lite dåligt ibland, särskilt vid möten med stora långtradare.

På landet hemmavid

Så är jag i huset på landet då. Lika skönt som vanligt. Har tillbringat större delen av kvällen med att få upp värmen i den ganska så nedkylda kåken. Efter ett evigt hämtande av mer ved är det nu varmt och gott här igen. Mitt enda sällskap har varit hunden, men i morgon ska jag vara supersocial. Lunch med C och lite eftermiddagsaktivitet med B. Däremellan får jag väl hitta på något. Ser verkligen fram emot det. Att träffa dem, alltså.

I övrigt hade jag tänkt mig att jag skulle jobba lite när jag kom upp hit. Ett jobb som skulle skickas "in a few moments" i morse. Det har inte dykt upp än. Sådant är lite irriterande.

I morgon styr jag kosan norrut

I morgon ska jag åka upp till huset på landet. Jag ska vara lite social och träffa vänner som jag aldrig hinner med att träffa annars när vi åker hela familjen. Då ska vi ju umgås med varandra och hitta på en massa saker och det är ju bra, men ibland behöver man lite tid för sig och sitt. Så fredag är inbokad med sköna B. Jag ser fram emot det. I övrigt vet jag inte än. Några dejter till ska jag väl hinna med.

Och jag ser fram emot att vara i huset några dagar. Elda i vedspisen och mysa lite. Det ser ut som om jag har en del jobb, men det går lika bra att göra därifrån. Det är ju det som är den stora fördelen och friheten med att vara sin egen. Jag är rätt korkad som inte utnyttjar den möjligheten lite mer. Jag måste få in i skallen att man inte måste sitta bakom ett skrivbord för att jobba. Man kan lika gärna sitta i soffan på landet. Och det spelar ingen som helst roll när på dygnet jag gör det, bara jag håller deadline. Jag måste ju hänga med lite, vara en modern människa. Så gott det nu går. Vanans makt är lite för stor ibland. Plus den där Jante på axeln som är så orolig för att jag inte ska göra rätt för mig.

Och skulle det vara så att jag får tid över kan jag ju alltid läsa lite. Det är dåligt ställt med läsandet just nu. Bokhögarna börjar torna upp sig. Här bredvid mig på skrivbordet ligger exempelvis en liten volym med titeln "Vägen till din första miljon". Den borde jag verkligen läsa och förhoppningsvis lära mig något av.

Slapp helg

En helg i huset på landet igen. Den här gången utan några som helst måsten. Sonens bästis var med oss hela helgen och det är underbart att se när just de här 11-åringarna är tillsammans, eftersom de känner varandra så väl och tycker så mycket om varandra att de faktiskt inte gör sig till ett dugg. Det blir ju så mycket roligare då. Annars börjar kraven på coolhet dyka in och det är ibland ganska plågsamt att se som förälder. Fast jag vet hur det var. Det hjälper inte ett dugg att mamma säger att man duger som man är, när man själv vet att man är helt fel.

Jag borde förstås ha jobbat mer i helgen. Jag har lite för mycket att göra de närmsta dagarna och det hade varit väldigt bra om jag gjort undan en del i helgen. Så det blir till att jobba sent ikväll. Och det hade jag inte varit rustad för om jag inte slappat i soffan i världens mysigaste hus och läst veckotidningar i stället för uppbygglig litteratur. Eller jobbat mig trött och sur.

Batteriladdarhelg

Jag har inte varit på sådär alldeles strålande humör på sista tiden. Det har väl till viss del berott på mycket jobb, vilket i sin tur leder till ett allmänt förfall runt omkring en när man inte hinner med så mycket annat. Och att jag knappt har hunnit lämna Torslanda på sex veckor. Det blir lite instängt. Att det har regnat och blåst oavbrutet sedan i början av augusti gör också sitt till.

Men nu i helgen åkte vi till huset på landet och nu är alla batterier laddade, om man nu får uttrycka sig så floskelaktigt. Även om vi hade saker att göra där också. Men nu är det gjort och vi kunde åka därifrån och känna att vi inte lämnat en massa ogjort bakom oss och det är alltid fint. Exempelvis har vi nu ved för flera år framåt. Sonens bästis var på besök, vädret var alldeles osedvanligt höstvackert och precis allt var faktiskt bra.

Helg i huset på landet

Helgen har tillbringats i huset på landet. Vädret har varit alldeles underbart, varmt och soligt. Och jag har varit inomhus och städat. Inte så kul, men nödvändigt just den här helgen. Huset ska nämligen hyras ut en vecka och efter våra mellanlandningar och sporadiska besök under sommaren var städskicket kanske inte riktigt i uthyrningsbart skick. Insåg att det skulle behövas lite fönstertvätt också, men det får faktiskt bli en annan gång.

Inte riktigt en så avkopplande helg på landet som man skulle önska, alltså. Det började lite fel redan i fredags. Bilen var på verkstad och innan jag kunde hämta den, utfodra barnet, rasta hunden och allt det där som ska göras var vi några timmar senare än vad jag hade räknat med. Fredageftermiddag + Göteborg = lite för mycket trafik om man har bråttom. Det fick bli en omväg över Uddevalla - Trollhättan, som visade sig inte vara omväg alls. Det gick nästan lika fort att köra den vägen som att köra genom Göteborg en bra dag. Jag har alltså skaffat mig en alternativ resväg och det är inte så dumt. Variation är alltid bra. Jag hade dessutom utrustat bilen med en gammal samlings-CD med hårdrocksklassiker. Och det är alldeles utmärkt när man är lite stressad.

Är sommaren slut nu?

En vecka i Dalarna gick fort. Tur att vi kunde mellanlanda i huset på landet över helgen för ett par sista skälvande sommardagar. Det kommer väl att dröja ett tag nu innan vi kommer dit igen. Jag hann koka några liter saft igår för att något döva det dåliga samvetet över alla bär som går till spillo i år. Fast det gjorde inte lika ont att åka hem idag. Jag längtade hem. Längtade efter ordning och reda och kläderna i garderoben i stället för i en resväska. Det har varit alldeles för mycket kappsäck den här sommaren. Doch glömde jag en del saker som jag hade tänkt ta med mig hem, men eftersom jag hade hunnit ända till Partille innan jag kom ihåg det var det alldeles för sent att vända.

Sonen och jag tog en tur ner till havet när vi kom hem och nu är det alldeles underbart skönt i vattnet. Betydligt varmare än i Siljan, så badsommaren är inte slut än. Här är dock ett par bilder på två som badade mycket och gärna i Siljan, totalt okänsliga för låga temperaturer.

Snabbvisit på landet

Nu har det varit en sådan där snabb vecka igen. Det vill säga, jag hinner inte riktigt med. Massor av jobb, vilket är bra, och massor av sol, bad och grill, vilket är ännu bättre. Nu är vi i huset på landet igen för en snabb mellanlandning innan vidare färd till Dalarna i morgon.

Jag har på min snabbvisit är ute på vischan försökt vara effektiv och plocka av en del bär, men i år är det ett ganska tröstlöst arbete. Det är ett överdåd på bärfronten förutan dess like. Jag är ingen vän av onödigt slöseri, så det gör ont att veta att det mesta kommer att ruttna bort på grund av att inge hinner/orkar/vill ta hand om det. Jag har dock gjort vad jag kunnat idag och kokat några liter saft och tre burkar svartvinbärsmarmelad. Alltid något. Vi kommer tillbaka en snabbis nästa helg också, så jag kanske hinner med lite då, om det inte är för sent.

Ikväll får jag träffa min kära make också. Det var ett tag sedan sist, eftersom han har envisats med att jobba på annan ort den här veckan. Det ser jag fram emot.

Hemma i sta'n

Och så var man tillbaka på kusten igen. Som alltid var det jobbigt att åka från huset på landet. Jag blir alltid så sorgsen när jag ska göra det. Det måste vara något med det där att man stänger igen ett hus och lämnar det. Mitt fina hus. Min trädgård. Att det är mycket mer eget och personligt än ett praktiskt radhus i sta'n. Jag vill bara gå upp i sovrummet och dra täcket över huvudet och aldrig åka därifrån någonsin (fast jag måste skaffa ny säng, jag får ont i ryggen av den vi har där nu). Jag kan mer och mer tänka mig att bo på landet på heltid, men jag blir väl tvungen att leva ensam då och det har jag ingen större lust med.

Men det är ju rätt okej att åka hem till kusten också. Hav och klippor är ju inte heller så dumt, även om jag känner mig mer hemma i skogen. Jag kanske vänjer mig vid det här saltstänkta så småningom. Fast en tyst och vacker skog med en intilligande sjö, med rent och klart vatten (och inte en manetjävel så långt ögat når) som man kan tvätta håret i så att det blir mjukare än med allt tjusigt balsam i världen. Vad slår det?

En alldeles vanlig semesterdag

En mycket varm dag som helt enligt årstidens normer fyllts med sol, bad, grillad fläskfilé och rosévin. Och läsning. Jag läser deckare. Vilket oerhört förfall. Och jag tänker göra precis samma sak i morgon, men en lokal förmåga jag stötte på påstod att det skulle bli regn. Jag hoppas han har fel.

Nästa semesteranhalt: Sydnärkes riviera

Så var vi huset på landet igen. Det kändes lite motigt att sätta sig i bilen för ytterligare en resa igår, men nu när vi är här känns det bra igen. Operation kom-i-form ska inledas nu. Igen. Inget mer vinpimplande på ett tag, inga feta ostar. Nu ska här grillas magert kött och ätas grönsaker. I alla fall idag. Det är svårt att vara karakärsfast så här års när det finns alldeles för många frestelser att falla för. Tack och lov för att hundpromenaderna är tillbaka så att man i alla fall får bränna några kalorier.

Sommarlov

Familjens yngste familjemedlem har nu officiellt sommarlov och är mer än nöjd med det. På tisdag drar vi söderut. Det är inte alls många dagar kvar dit och jag har hur mycket som helst att göra. Varför kommer alla jobbuppdrag precis nu när jag ska åka bort? Jag ska ju packa och planera och fixa en hel massa annat också. Jag vet inte hur jag ska hinna. Stressen lurar bakom hörnet och det ska bli fantastiskt skönt att sätta sig i bilen på tisdag och dra iväg. Det som inte är klart innan dess får helt enkelt vänta. Fast jag vill hinna med så mycket som möjligt. Det blir jobb hela helgen och fakturering för juni på måndag kväll. Och packning hela natten sedan. Men det ordnar sig nog. Synd bara att den där fakturan som innehåller mina semesterpengar inte betalats än, trots påminnelse. Det känns inte bra, men det får väl ordna sig på något sätt det också.

Just nu befinner jag mig i alla fall i huset på landet alldeles ensam, sånär som på mina fyrfota kamrater som ska få vara här på kollo tillsammans med min mor medan vi är bortresta. Åtminstone den som jamar kommer att uppskatta det mycket. Den andre tror jag kommer att sakna oss lite. Eller så är det bara som jag hoppas.

Vilken helg det har varit!

Långhelg på landet. Sol och värme. Svensk försommar när det är som grönast. Det kan liksom inte bli så mycket bättre än så. Grillat har vi naturligtvis gjort varje dag. Det enda trista var att båten inte är klar än. Det hade varit rätt skönt att komma ut lite på sjön.

Min käre make hade massor av praktiska planer om saker som skulle målas och fixas. Av detta blev intet. Det blev en helg av vila och avslappning i stället och det är inte så dumt det heller, även om det ger lite, lite dåligt samvete. Själv blev jag tvungen att jobba lite, men det var bara roligt jobb så det gjorde inget.

Trots att trädgården på landet börjar bli ganska förfallen, eftersom vi inte riktigt hinner med att ge den någon omvårdnad, bjuder den just nu på blomsterprakt ändå. Det är bara att vara tacksam.

En alldeles perfekt försommardag

Mys på hög nivå i huset på landet. Riktigt, riktigt varmt idag. Vi har turistat i Askersund och ätit glass och tittat på krimskrams i Snäckbåten. Sådant som man gör i Askersund på sommaren.

Sonen var mycket nöjd med att sommartraditionerna nu inletts. Han hittade också en tavla i en affär som han tjatade till sig. Han har tydligen inlett ett projekt som går ut på att fiffa sitt rum och det har diskuterats inredningsdetaljer mycket ingående. Men han har bra smak och rätt tydliga idéer om vad han vill ha. Hade en annan det som tioåring? Är ungarna annorlunda nuförtiden eller är det bara min som helt plötsligt när ett intresse för färgsättning och kuddfodral? Jag såg i alla fall en soffa som jag vill ha. Som vi alla vill ha. Bara sådär. Hela familjen överens. Om det blir några pengar över efter semestern - vilket inte känns särskilt troligt - kanske vi får ta en möbelköpartur till Askersund.

Vi handlade också en hundleksak, eftersom vi tyckte att vi saknade riktiga leksaker till jycken här på landet. Det var en gummiboll i snöre, som en slunga ungefär. Snöret lossnade efter en kvarts lek. När vi skulle gå ut och gå tog vi med bollen. När Dino släppte bollen i vattnet för att dricka sjönk den och eftersom det var ganska dyigt just där gick det inte att se så bra vart den tog vägen. Dino, som antagligen var dopping i ett tidigare liv, försökte förgäves dyka efter den men den var och förblev borta. Den roliga leksaken för 55 kr varade i hela 25 minuter. Snacka om att bokstavligen kasta pengar i sjön. Han får hålla tillgodo med pinnar hädanefter.

Långhelg på landet inledd

Äntligen i huset på landet igen. Och det är somrigt och det som inte har kvävts än av all sly som ingen haft tid att plocka bort blommar. Idag har vi mest bara slappat och varit nöjda med att vara här. I morgon blir det väl lite proviantering i Askersund och min käre man har en massa planer för målning av uthus och annat. Det brukar inte alltid bli lika mycket gjort som det pratas, men vi får se.

Själv blev jag dock tvungen att jobba lite, men det gör inget. Det var ganska kul jobb och sådant som förhoppningsvis kan bli något mycket bra i framtiden. Sån't gillar man ju.

Det har varit varmt och skönt idag, om än blåsigt och inte hel soligt. Men det ser lovande ut för morgondagen. Jag har i ett svagt ögonblick sagt till sonen att jag nog ska bada i morgon. Han badade ju redan i påskas, så han tycker antagligen att det är riktigt varmt i vattnet nu. Vi har rört bort vår badtermometer, men det kanske är lika bra att inte veta hur kallt det är.

Det går inte alltid enligt plan

Och här sitter jag hemma i sta'n. Jag skulle egentligen sitta i bilen på väg till huset på landet just nu. Det var bestämt så, men ibland går saker och ting som bekant inte enligt plan.

Planen var så här: idag resa till landet på eftermiddagen, ledighet för samtliga familjemedlemmar i morgon fredag, båt till båtfirma för service, gräsklippning, trädgårdsröj, grilla mysigt på kvällen, fortsätta mysa på lördag innan vi måste åka hem igen eftersom det är fotbollsmatch på söndag. En liten snabbis alltså, för att allt ska vara klart inför stora sommarpremiären (dvs. sjösättningen) när vi kommer dit om två veckor då det är långhelg på riktigt.

Så här blev det: maken på akututryckning till kund i våra gamla hemtrakter åkte till huset på landet redan igår, klipper gräset ikväll, lämnar båten till båtfirman innan han åker hem igen morgon. Jag sitter snopen kvar här och känner mig lite snuvad på konfekten. Jag får trösta mig med att om två veckor kommer inget att kunna stoppa mig.