Dalarna

Så befinner vi oss i Dalarna på sista semesterveckan. Jag har bara semester halvt om halvt, eftersom jag jobbar lite också. Vädret är väl lite upp och ner, typiskt sommarsvenskt, men det spelar inte så stor roll. Siljan är svinkall, men barnen struntar i det och tokbadar ändå.

Vi har tittat på dalahästar och jag funderar lite över när de blev så dyra och exklusiva. Som sprungen ur en dalasläkt minns jag att vi hade dem som leksaker när jag var liten. Över huvud taget har vi tittat på hantverk och jag är lite tjurigt ur och tänker att det där skulle jag också kunna göra och sälja dyrt om jag bara bodde på en tillräckligt turistig plats. Så jag vill flytta till en turistort och driva en hemslöjdsbutik. Det verkar nämligen gå att sälja lite vad som helst då. Mycket är ju förstås himla bra och värt sitt pris också, fast långt ifrån allt.

Det blev ett besök på Zorn-museet igår också och det var i alla fall verkligen värt att se.

I övrigt överskuggas tillvaron för oss som antagligen för de flesta andra just nu av dåren i Norge. Det är svårt att prata om sådana händelser med barn, men man måste.

Franska kort

Hemma igen

Hemma igen. Det känns som om två veckor gick alldeles för fort. Vill ha mer tid, mera pengar och bara kunna åka runt till fantastiska platser. Eller ett hus i södra Frankrike. Bara ett litet.

Vi har haft det hur bra som helst. Inga missöden i trafiken. Bra övernattningar, även om de tog lite tid att hitta ibland.

Carcassonne var mitt stora resmål och det motsvarade förväntningarna. Att komma ut ur den "nya" staden och se den gamla uppe på kullen tog nästan andan ur en. Det var så mycket större och så mycket mer än jag hade trott. En upplevelse för alla med minsta lilla historieintresse. Så dit vill jag igen. Och då vill jag bo inne i den gamla staden och bara strosa omkring. Och äta en massa god mat. Det fanns en och annan mysig restaurang, om man säger så.

Andra höjdpunkter:
Att köra över Viaduc du Millau
Hisnande vyer genom Midi Pyrénées
Stranden i Valras-Plage
Tapas på Los Amigos i Valence
En sen middag på en restaurang vid Canal du Midi i Homps med trollande servitör
Franska ostar
En tysk ost som avnjöts vid frukosten i Goslar och som tydligen var en specialitet från Hartz
Rött vin från Fitou
En outsider: på hemvägen skulle vi övernatta i Kassel, som visade sig vara världens fulaste och tråkigaste stad. Till sist hamnade vi efter många om och men vid ett litet hotell mitt i sta'n som hette Am Rathaus. Hyfsat billigt, stort fint rum, hjälpsam liten farbror till portier och en restaurang med balkanstuk som serverade den största köttallrik jag någonsin skådat. Med alla sorters kött. Grillad lever har nu seglat upp som en favoriträtt och det känns oerhört överraskande. Alla som av någon outgrundlig anledning måste stanna i Kassel bör bo på Am Rathaus.

På väg

När vi lämnade Köpenhamn i onsdags drog vi ner till Goslar i Tyskland. Vi bodde lite i utkanten på ett kanonhotell med pool och allt möjligt. Sonen stortrivdes. Torsdag förmiddag var vi i Goslar och förundrades över medeltidsarkitektur och en otroligt mysig liten stad. Vi var på väg igen strax efter lunch och målet var en bit in över franska gränsen. Vi lyckades hamna mitt i någon slags rusningstrafik genom Strassbourg, vilket var mindre kul, men vi hamnade till slut i Selestat för natten. Lite småtrist, men dög gott att sova i.

Nu är vi i Valence och det är lite favorit i repris. Inte för att Valence i sig är så märkvärdigt (fast det kanske det är, bara att vi inte har märkt det än). För två år sedan hamnade vi här och då var det alldeles fantastiskt att äntligen hitta någonstans att sova. Dessutom åt vi de bästa och billigaste tapas vi ätit. Så vi kör samma hotell igen och den spanska syltan ligger bara en bit nedåt gatan. Allt är sig likt än så länge och jag hoppas att maten är det också. I morgon är vi framme i Port Minervois och det ska bli skönt med lite poolliv ett tag nu. Fick en liten försmak av det här med självhushåll i Frankrike när vi handlade frukost i morse och jag längtar redan efter nästa gigantiska supermarket. Kylskåpet i vårt hus kommer att vara välfyllt. Förstår inte alls varför folk vill åka på all inclusive.

Det är för övrigt mycket Victor Hugo här i Valence. Kan det vara så att han föddes här? Måste kolla det.

Köpenhamn

En ganska lagom första semesterdag och vi har landat i Köpenhamn. God italiensk mat och en tur på Ripleys fick räcka för idag. En son som tycker det är lite otäckt med högljudda danskar ville inte promenera särskilt långt och nu slappar vi på hotellet i stället. Fina elefanter pryder sta'n i ett open art-projekt till stöd för den asiatiska elefanten. Mycket elefanter blir det.

Lämnar Sverige

...och det känns rätt skönt nu. Europa hägrar. Bilsemester är alldeles fantastiskt. Jag har till och med förträngt det där med bau und stau på Autobahn. Fast sonen frågade igår om vi måste åka utomlands nästa sommar också. Jag sa att det kan vi kanske diskutera nästa år. Nu är nu och nu ska vi till Frankrike. Jag ska äntligen få åka till Carcassonne. Mina förväntningar är skyhöga. Denna stad som förekommit i så många historiska romaner av tvivelaktig kvalitet jag läst. Jag har laddat med en hel hög alldeles utomordentligt tramsig semesterlitteratur och tänker bland annat frossa i historier om tempelriddare. Det passar bra nu när jag liksom kommer att vara på plats. Återstår att se hur många gamla tempelriddarborgar sonen orkar med. Men om vi kompromissar med poolen halva dagen, så.

En resa

Så är vi då i huset på landet igen. Det är ju numera inte lika lätt att ta sig hit. Det tar 3,5 timme i stället för 40 minuter. Det är lite jobbigt. Jag vill komma hit oftare. Jag vill kunna åka hit och bara titta till ibland. Jag saknar den möjligheten. Det blir också så mycket jobbigare om man glömmer något hemma, men det får man försöka se till att man inte gör genom att vara bara lite mer planerad. Det går bra för det mesta, förutom den gången jag skulle göra ett jobb på lördagen och hade åkt ifrån min dator. Det var lite jobbigt, men det ordnade sig till slut.

Å andra sidan är en tur till landet numera en resa. Och det är ju alltid alldeles underbart att få packa in sig i bilen och ge sig ut på resa. Nu var det sonen och jag och djuren som gav oss iväg. Onsdag lunch var en bra tid att åka, eftersom det inte var särskilt mycket trafik någonstans, inte ens i Göteborg. E20 norrut är en sällsynt trist väg att köra. Det kan bero på att jag har gjort det så många gånger att jag kan den i sömnen. Men numera svänger vi av i Skara. För att komma direkt till Åmmeberg åker vi för det mesta via Skövde och Karlsborg. Det är fortfarande nytt och spännande. Jag planerar mysiga stopp för kulturella upplevelser i Varnhem vilken dag som helst med vackert väder, hela familjen i en bil och utan katt. Det blev alltså inget av med det den här gången. Jag har också börjat kasta blickar på kyrktornen i Skara. Det är väl närmast skandal att jag har passerat Skara så många gånger, men aldrig stannat och besökt kyrkan. Det står numera också på att göra-listan.

I dessa tider håller också tranorna till i Hornborgasjön. Men det räcker med att spana längst vägen om man vill se tranor. Vi såg tranor vid tre tillfällen, varav ett par hade förirrat sig ända hit till vår by.

Efter Tibro tar det slut på fartkameror. Det är ett orosmoment mindre och dessutom tar det nästan slut på all trafik så bilkörningen blir helt plötsligt en fröjd. I Karlsborg passerar man den alldeles utmärkta thairestaurangen Sanny Thai, som ofta innebär ett stopp på hemvägen. Vägen mellan Karlsborg och Askersund går längs Vätterns strand och här och var bjuds på vidunderlig vacker utsikt. Just nu kantas vägen dessutom av vitsippor i massor.

Och sedan är man plötsligt framme i fina Askersund. Vi väntar med spänning på att glasskiosken på snäckbåten ska öppna för säsongen. Sonen har börjat tala i längtansfyllda ordalag om den och den är verkligen alldeles fantastisk. Under tiden får ICAs glasskiosk duga. Deras utbud går inte av för hackor, det heller. Askersund innebär proviantering och sedan är det bara 6 km kvar. Sist vi var här var det 30 cm snö. Nu är trädgården bar och ber om lite omvårdnad. Det ska den få också. Och solen skiner och det är sommarvarmt ute, så ikväll åker grillen och utemöblerna fram. Härligt!

Och så var vi hemma igen

Hemma i verkligheten igen. Det har varit några mycket aktiva, men ändå avkopplande dagar i ett familjeparadis av det slag som jag aldrig trodde att jag skulle sätta min fot på när jag var yngre och coolare (och utan barn). Tropiskt bad med rutschbanor och vildforsar och pirayaakvarier och gud vet allt. Men mamma har blivit en fegis och törs bara åka de snälla rutschbanorna och helst inte de heller. Och jag som faktiskt har hoppat bungyjump en gång i tiden! Det är bedrövligt vad tid och ålder gör med en. Eller är det bara så att överlevnadsinstinkten utvecklas med åren? Kul har vi i all fall haft och det var det som var meningen.

Tid har även funnits för massor av god mat och dryck och det känns som om det har satt större spår än vad jag har lust med runt midjan. Nu när verkligheten står för dörren igen måste jag verkligen ta tag i mig själv. Verkligen. Igen.

Påsksemester på gång

Idag och igår har varit jobbiga dagar. Jag har haft en hackspett i ena tinningen så jag har mest haft lust att ligga i ett mörkt rum med mina två bästa vänner vama vetekudden och Panodil Zapp. Men jag har överlevt och nu känns det bättre. Tillfälligtvis i alla fall.

I morgon åker vi på påsksemester. Vi ska till Weissenhäuser Strand i norra Tyskland och bada och påskmysa tillsammans med en annan familj. Det ska bli jätteskönt, även om baddräktsformen lyser med sin frånvaro. Men jag tröstar mig med att tyskar minsann inte brukar vara så himla slimmade, de heller. Eller danskar, för den delen. Jag antar helt utan grunder att det är tyskar och danskar som utgör gästlistan i första hand.

Och på vägen ner stannar vi till och skriver kontrakt på vårt nya hus... Bara så där. Hej då, Hemnet. Hoppas det dröjer innan vi ses igen.

Semesterlängtan

Jag längtar till sommar och sol och är semesternostalgisk. Här följer några franska kort.

¨