Jag ser fortfarande rött...

Men det ska bli ändring på det nu. Allt det där klibbigt röda, som man före jul inbillar sig är riktigt mysigt ska bort nu. In med ljus och vårfärger. Och graneländet. Snart, alldeles snart är det över och nerpackat igen för den här gången. Och ett helt år till nästa gång. Hurra!

Vi är alltså hemma igen. Inga besök hos släktingar inplanerade på ett bra tag. Inga resor över huvud taget, faktiskt. Skönt. När mitt hem är avjulat vill jag bara njuta ett tag. Av den frid och den stillhet som infinner sig när fridens och stillhetens främsta högtid äntligen är över. Det är tio månader kvar tills någon i familjen fyller år igen. Inga fler paket på ett bra tag. På tisdag börjar skolan igen. Vardag! Yippee! Nu är det snart sommar, men den är ännu tillräckligt långt borta för att man ska kunna inbilla sig att man har gott om tid att fixa bikiniformen. Jag vet att när jag börjar blocka bort krimskramset i granen kommer jag också att inbilla mig att jag nästa år ska ha en extremt personlig gran med enbart vackert, handgjort pynt som jag naturligtvis har knåpat ihop alldeles själv. Självbedrägeri är underbart.

Sista kvällen i huset på landet knåpade jag dock ihop ett litet mobilfodral. Nu när jag är med stor mobil var det gamla för litet och eftersom jag vet (och hoppas) att jag fortare än jag tror kommer att gå ut och rasta hunden i en sommarklänning utan fickor behöver jag ett mobilfodral att ha runt halsen. Det är dessutom förfärdigat i det garn jag fick av den hemliga bokvännen. Återigen tusen tack för det.

Da'n före da'n

Jag kan inte påstå att jag har julstökat särskilt mycket i år och det som inte är gjort nu kan lika gärna vänta till nästa år. Vi åker bort i morgon och kommer egentligen inte att vara hemma ordentligt förrän någon gång efter nyår.

Men jag har ju pysslat en del och känt mig riktigt kreativ och det är alltid roligt. Så det ser ut så här på golvet i mitt arbetsrum just nu:

Att alla bra-att-ha-prylar ligger på golvet beror på att skrivbordet är överbelamrat med annan bråte i form av datorer, skrivare och diverse pappershögar. Jag behöver nog ta mig en allvarlig funderar på att bli lite mer organiserad. Ännu en nyårsföresats, månne?

Idag har jag meckat ihop ett armband och ett halsband att matcha julaftonsklänningen med. Jag är rätt nöjd och hoppas att det blir snyggt.

En mindre hög med knutna armband har det blivit och fler är på gång. Måste fortsätta nu. Så många idéer på en gång måste man ta vara på innan man faller innan man börjar käka upp all julmat och inte orkar göra något annant än att ligga och jäsa.

Klappat och klart

Till mamma, som numera har ett svartvitt kök och rötterna i Dalarna. Ska nog göra ett par till mig själv lite senare, om några veckor när köket slipper ifrån sin rödgröna färgskala igen och det ska in lite vårfärger. Rosa häst på turkos botten, kanske? Eller grön?

Jahadå!

Då har man julpysslat lite. Krans gjord av egenhändigt hämtade grankvistar från skogen, apelsinskivor torkade i ugnen och kanelstång som jag brutit i bitar alldeles själv. Den får dock hänga på förrådsdörren, eftersom dörren in till huset är så pass ny och oförstörd att det gör ont i hela kroppen vid blotta tanken på att slå in en spik i den.

Filmtajm

Naturligtvis var det högtidsstund i TV-soffan igår. Stolthet och fördom på TV. Det missar man ju inte, även om jag inte är helt överförtjust i just den här versionen. Jag har inget emot Keira Knightley som skådespelerska, men hon är inte Elizabeth Bennet för mig. För mycket piratdrottning över henne, kanske. Men filmen är ändå rätt bra och storyn är ju fantastisk, så hur fel kan det bli? Fast jag undrar hur man uppfattar storyn om man nu inte kan den utantill. Filmen är lite kort och jag kan tänka mig att man kanske tycker att historien hoppar lite när man inte kan fylla i luckorna med bakgrundsinformation. En sådan här komplex roman ryms helt enkelt inte inom ett vanligt långfilmsformat.

Fick dessutom tillfälle att färdigställa mitt senaste virkprojekt. Ny soffa är ju beställd och den kräver nya kuddar. Jag är rätt nöjd och det ska bli några till. Får se om det blir fler hästar eller om jag ska variera motiven lite.

Lite virkning igen

Och så har det virkats lite igen, armband den här gången.

Det nedersta turkosa ska förses med knapp, men jag har inte hittat någon som passar än, så jag tror jag får göra lite egna knappar för att matcha garnerna.

Livet på landet

Det är mycket tvätt nu. Flera resväskor fulla och med en ständigt blöt hund måste jag nog tvätta lakan också. Fast jag borde skaffa mig jobb och tjäna lite pengar. Eller åtminstone rensa lite i den förvildade trädgården. Men det enda jag har lust med är att läsa eller på sin höjd knyta ett armband eller två. Jag inhandlade ett par garnnystan i Frankrike efter ett besök i en souvenirbutik där sonen som vanligt suktade över knutna armband och allt möjligt. Det var bara det att ett litet löjligt makraméband kostade 10 euro och det är ett alldeles hutlöst pris. Så jag köpte garn och knöt själv. Och nu kan jag inte sluta. Mer garn och läderband tog jag med mig hemifrån och nu gäller det bara att få tag i de perfekta idéerna. Jag tror jag ska öppna egen souvenirbutik någonstans.

Avvärjd katastrof

Flitens lampa har fått lysa en stund här hemma på förmiddagen. Detta till följd av en med nöd och näppe avvärjd katastrof igår. Sonen tappade nämligen sin mobiltelefon när han var ute. Han ringde hem från en kompis telefon och berättade det och att de letade och lät ganska cool. När han kom hem utan telefon var coolheten däremot som bortblåst och ersatt att förtvivlan. Telefonen hade han köpt för egna surt ihopsparade jul- och födelsedagspengar och självföraktet fick nu fritt utlopp när inga kompisar var i närheten. Som systematisk morsa och van sakletare (det finns nämligen fler manliga familjemedlemmar här hemma som inte kan hålla reda på sina saker) gick jag med ut och efter mycket om och men hittade vi telefonen. Allt var frid och fröjd igen.

Så nu har jag sytt ett tryckknappsförsett telefonfodral till sonen med både karbinhake att fästa i jeansen och snöre att ha om halsen. Han och kompisarna sysselsätter sig nämligen i mycket hög grad med sådant som små och stora killar alltid gjort. De klättrar på allt de kommer åt och hoppar ner igen för att utmana varandra till nya bedrifter. Det är med andra ord som upplagt för att tappa telefoner och annat fickinnehåll. Det här kanske hjälper lite. Materialet fick bli ett par gamla jeans. Jag sydde till och med två. Det första blev nämligen alldeles för litet, eftersom jag struntade i sådana petitesser som att mäta. När jag var klar med det andra kändes det som om jag var redo för serietillverkning eftersom jag hade ångan uppe, så om någon är sugen på ett mobilfodral är det bara att hojta till.

Recycla ett påslakan...

och det blir en liten matta till hallen.

I hopp om lättklädda promenader

Gjorde mig ett litet mobilfodral i helgen. Det blev så där. Jag slarvade när jag skulle sy ihop det och det blev lite snett och vint, men jag iddes inte göra om och göra rätt. Satte snodd i så det ska gå att ha om halsen. Tanken är att det snart ska bli så där äckligt varmt ute att man inte behöver ha tjock jacka och byxor på sig. Det vill säga, man behöver inte ha kläder med stora fickor att förvara sin telefon i. Och då är det ju bra att ha en liten mobilväska om halsen. Tänkte jag. Men nu snöar det igen, så de där promenaderna i bara någon liten klänning eller så, ser ut att dröja. Jag kanske till och med hinner införskaffa en ny telefon innan de blir av.

Mera virkade armband

Två till blev det igår. Och nu har jag en hel massa idéer på modeller och mönster som jag måste testa. När jag tagit bilden insåg jag dock att jag kanske inte ska använda min vänsterarm som "modellarm". Den ser alldeles för rynkig ut, vilket beror på ett rejält ärr som härrör från en ofrivillig avsittning från en häst som innebar ett ganska hårt möte med en grusväg för väldigt många år sedan. Jag ska tänka på det till nästa gång.

Virkade armband

Någonting att sysselsätta sig med framför TV:n ska man ju ha. Små enkla armband som går supersnabbt att göra, känns som om det kan bli ganska beroendeframkallande. Har letat igenom mina skåp och lådor efter fina knappar men utbudet känns lite skralt. Jag kanske får göra egna. Eller gå loss med lite pärlor.

Grytlappar

Virkade ett par grytlappar förra veckan när vi var på landet. Lyckades bli nästan klar, men hade ett varv kvar som jag gjorde igår. Inte för att jag behöver fler grytlappar, men de är inte så tålamodsprövande att göra. Det vill säga, jag hinner inte tröttna förrän jag är klar.

Skrivbordstomtar

Virkade vantar

Lite virkning på sistone: ett par vantar. Eller två par, för att vara exakt. Det första paret snodde sonen åt sig innan jag hann blinka. Ska göra en djupdukning i garnkorgen och se om det finns några roliga garnrester som jag kan använda till något. Känner mig hyfsat pysslig just nu, så det gäller att passa på.

Örhängen!

Om någon händelsevis skulle vara intresserad av ett par örhängen går det alldeles utmärkt att höra av sig. Mitt förråd av pärlor känns just nu oändligt.

Jag är redo för julkortsanstormning

Jag har virkat ett rött band som ska hänga på väggen i köket. Och köpt små löjliga klädnypor med tomtar på som ska hålla fast alla julkorten som ska hänga där och påminna oss om att det finns nära och kära som tänker på oss i jul. Jag hoppas det i alla fall. Jag vill alltså ha riktiga julkort. Inga blinkande e-mail eller SMS som spelar Bjällerklang. Riktiga julkort. Sådana som jag skickar till mina vänner och släktingar. Som kanske kostar lite i porto och ansträngning, men som är så mycket finare och juligare än det allt det där digitala krafset. Det innebär så mycket mer än att bara vara en på en massutskickslista.

Mera julpyssel

Man kan virka sig ett halsband också. Eller hänga det i granen.

Årets första julpyssel!

Men inte det sista. Nu är jag på G och alla pysselattiraljer ska få ligga framme i vägen och skräpa tills alla blir galna. Jag vet inte var det här hjärtat ska få hänga, men det blir väl antingen i grannen eller kanske i ett fönster.

Nytt armband

Äntligen tog jag mig lite tid och ett nytt armband pryder nu min arm. Jag gjorde ett i svart också och ska passa på att trä om ett gammalt som inte blev så bra. När man väl börjar är det svårt att sluta.