En alldeles perfekt försommardag

Mys på hög nivå i huset på landet. Riktigt, riktigt varmt idag. Vi har turistat i Askersund och ätit glass och tittat på krimskrams i Snäckbåten. Sådant som man gör i Askersund på sommaren.

Sonen var mycket nöjd med att sommartraditionerna nu inletts. Han hittade också en tavla i en affär som han tjatade till sig. Han har tydligen inlett ett projekt som går ut på att fiffa sitt rum och det har diskuterats inredningsdetaljer mycket ingående. Men han har bra smak och rätt tydliga idéer om vad han vill ha. Hade en annan det som tioåring? Är ungarna annorlunda nuförtiden eller är det bara min som helt plötsligt när ett intresse för färgsättning och kuddfodral? Jag såg i alla fall en soffa som jag vill ha. Som vi alla vill ha. Bara sådär. Hela familjen överens. Om det blir några pengar över efter semestern - vilket inte känns särskilt troligt - kanske vi får ta en möbelköpartur till Askersund.

Vi handlade också en hundleksak, eftersom vi tyckte att vi saknade riktiga leksaker till jycken här på landet. Det var en gummiboll i snöre, som en slunga ungefär. Snöret lossnade efter en kvarts lek. När vi skulle gå ut och gå tog vi med bollen. När Dino släppte bollen i vattnet för att dricka sjönk den och eftersom det var ganska dyigt just där gick det inte att se så bra vart den tog vägen. Dino, som antagligen var dopping i ett tidigare liv, försökte förgäves dyka efter den men den var och förblev borta. Den roliga leksaken för 55 kr varade i hela 25 minuter. Snacka om att bokstavligen kasta pengar i sjön. Han får hålla tillgodo med pinnar hädanefter.

Soffliggare

Och visst vill väl mattes älskling mycket hellre ligga i soffan än vara ute i det hemska regnet?

Tyvärr inte.

Utan arbetskamrat

Hunden är hos veterinären för att ta bort knölen i huvudet och det känns väldigt konstigt att vara helt ensam hemma. Han fattas och det är alldeles för tomt och tyst. Jag hoppas allt går bra och att han inte är för eländig när jag hämtar honom i eftermiddag. Med tratt och rakat huvud, antar jag. Stackarn.

Veterinärbesök

Jag tyckte att jag hade nog med veterinärbesök i våras, men idag var det dags igen. En liten äcklig kula har växt fram mitt på hundens huvud och den ser inte särskilt kul ut alls. Så idag var det dags att ta tag i saker och ting och vara en duktig matte och åka till veterinären. Som trodde att det var en tumör. Visserligen en godartad sådan, men tumör låter aldrig bra, hur godartade de än må vara. Den kanske skulle försvinna av sig själv om några månader. Men kan man påskynda försvinnandet och dessutom få ett klart besked om vad det faktiskt är, känns ju det så mycket bättre och det är för sådana här tillfällen man är kund hos försäkringsbolagen, så det blir operation på måndag. Här väntas inte, även om det kostar hela självrisken.

Och när jag stod i väntrummet och skulle få en tid för operationen, kom det in en farbror och sa att han skulle hämta sitt djur. Som jag då antog var ett djur som hade opererats eller något och som nu skulle få åka hem. Han fick en urna med sig. Usch och fy. Det kändes inte bra.

Polare i soffan

Flitens lampa

Idag har flitens lampa lyst här hemma. Jag har slagit in paket. Och ansträngt mig riktigt bra, om jag får säga det själv. Massor med krulliga snören och fina etiketter. Jag har till och med dekorerat paketen lite extra med fina juliga klisterbilder. Återstår att se om någon kommer att lägga märke till det. Troligtvis inte. Eftersom jag egentligen inte är särskilt bra på att slå in paket så där fint och proffsigt (skulle aldrig kunna jobba i affär i juletid) försöker jag dölja det genom att ösa på med snören och andra dekorationer. Fungerar riktigt bra.

Det har vidare griljerats skinka, lagats rödbetssallad och rödkålschutney. Sonen beställde hemlagat potatismos och det fick han. Jag har farit fram i köksregionerna som Nigella på speed. Eventuellt tar jag tag i knäckkoket senare ikväll.

Och allt detta efter att ha jagat en bortsprungen hund halva förmiddagen. Han är urusel på att spåra, men ibland får han för sig att han är värsta jägaren och blir både blind och döv och bara försvinner. När jag efter nästan en timme hade tvingat ut man och barn i skogen för att avlösa mig i letandet och gick hem möttes jag av en mycket glad vovve hemma vid dörren. Han hittade i alla fall hem. Alltid något.

Nyfriserad

Trimdags!

Om några timmar är detta rufs förhoppningsvis ett minne blott.

Husägare

Från och med i eftermiddag äger jag ett (halvt) hus i Göteborg. Bilen är fullpackad med saker, för det är ju lika bra att börja flytta in på en gång. Resten av flyttlasset går på måndag. Åker fram och tillbaka idag för tillträdet och i morgon fortsätter packningshelvetet. Men det går framåt. Det blir nog klart.

Här är i alla fall en som är väldigt rädd för att bli kvarglömd.

Fyrbenta älsklingar, ytterligare en gång

I morse när jag som vanligt skulle ut med hunden kunde han inte gå. Inte ett steg. Han hoppade lite på frambenen, men bakdelen fungerade inte alls. Jag såg naturligtvis proppar och andra ohyggligheter framför mig som inte skulle få något lyckligt slut. Det är fredag i Sveriges mest veterinärbefriade stad och när jag som vanligt hade ringt runt till samtliga inom fem mils radie för att få bekräftat att de inte hade möjlighet att hjälpa oss, fanns det inget annat att göra än att åka till Strömsholm.

Min stackars lilla hund var troligtvis förgiftad. Av mig som aningslös och korkad matte. Igår när vi satt och tittade på sonens fotbollsträning, hade jag nämligen en påse makadamianötter med mig som jag satt och snaskade av. Det väckte naturligtvis jyckens intresse. Han fick några och verkade tycka att det var jättegott. Men det blev inte så många, eftersom jag var snål och ville ha dem själv. Men tydligen kan just makadamianötter ge förgiftningssymptom för hundar har jag fått lära mig idag. Eftersom inga andra fel kunde hittas och han började kunna gå igen efter några timmar, kom vi väl undan med blotta förskräckelsen den här gången.

Men en hel dag i Strömsholm och 2000 spänn kostade den här lärdomen. Jag har nog inte råd att köpa några dyra nötter på ett tag.

Kyla

Igår när jag var ute med hunden sista gången visade termometern -27,6 grader. Det var lite bistert. Vad hände med växthuseffekten? Skulle vi inte börja odla vin på de här breddgraderna? Hur länge dröjer det? Kan jag påskynda det hela genom att köra ännu mer bil och stå på tomgång så ofta jag kan? Jag tycker inte det här är roligt längre.

Det var en artikel i tidningen för några dagar sedan om hur man skulle skydda sin stackars hund mot kylan. Efter att ha läst den kände jag mig nödd och tvungen att köpa en tröja till Dino. Jag är övertygad om att hundar avskyr att ha kläder på sig och jag har dragit mig för det in i det längsta, men nu blev det en fånig liten stickad sak, bara för att han ska kunna klara tio minuter i bilen om det skulle behövas. Till alla stickfantaster: hundtröjor är en strålande affärsidé. Liten garnåtgång, tämligen enkla modeller och hutlösa priser. Jag lyfte på en som såg bra ut och verkade passa till en sådan där löjligt liten hund som jag har. 525 spänn! Han fick faktiskt nöja sig med en lite simplare modell. Fast sätter jag igång att sticka nu kan man ge sig den på att det dröjer minst tio år innan det blir en sådan här kall vinter igen och jag blir tvungen att rea ut mina alster till tanter med papillons, så jag blir antagligen inte rik på det heller.

Dino efter...

Dino före...

Idag ska Dino, den älskade lilla trasselsudden, till hundfrisören och bli julfin. Det behövs, han kan antagligen inte se något längre för allt hår som sticker ut från alla håll. Som synes ser inte Dino ut som någon annan hund (nästan). Det är för att han inte är som någon annan hund. Han är vår hund och bara det gör honom speciell. Han är dessutom en sällsynt (?) korsning mellan Jack Russell-terrier och shih-tzu. En omplacering, ett fynd på Blocket. Glädje och kärlek på fyra ben.