Juldoft

Juldofterna sprider sig och det skulle nog vara stämningsfullt om det inte vore så ostädat hemma. I morgon får vi finbesök (om inte vägarna blåser igen som SMHI hotar med, men SMHI har inte alltid rätt) och till deras ära ska jag faktiskt ta och göra lite fint. Jag inser att det är något allvarligt fel på min vardagsprioritering när dammsugning är en av de saker som aldrig hinns med. Och min käre man har bara varit hemma och vänt de senaste veckorna, så jag kan inte tyvärr inte dela med mig av vardagsmåstena.

Däremot hann jag med att koka lite knäck igår. Det var i och för sig inte min idé, men jag hade av någon anledning köpt hem ingredienser så jag måste undermedvetet ha anat att det var dags. Nu gör ju jag snabb mikroknäck, så det är inte särskilt jobbigt. Ska göra lite mer idag, tänkte jag. Jag har också en del vaga planer på saffransbak. Allt för att skjuta upp dammsugningen ytterligare ett tag.

Mat man mår bra av, hur svårt kan det vara?

Igår kväll hade vi en middagsgäst. Det innebär ju att man anstränger sig lite extra. Massor med mat blev det. Och glass. Och choklad. Litervis med cola. Sent blev det också. Så idag har jag nästan känt mig bakis, trots att jag inte drack en droppe vin. Det är ett tydligt tecken på att min kropp mår riktigt dåligt av sådan här kosthållning och jag hoppas att min hjärna nu kan omprogrammeras till att längta efter morötter i stället. Vi skulle må bra av det, min kropp och jag.

Det har varit slarvigt med maten nu ett tag. Det syns och känns. Jag måste skärpa mig. Fattar egentligen inte varför det ska vara så svårt. Jag vet ju hur bra jag mår när jag äter bra mat. Måndag, då är det vardag igen på riktigt. Tillbaka igen till mer regelbundna tider och rutiner. Ingen som kan locka mig ut på dåligheter, förhoppningsvis. Nej, på måndag då blir det grönsaker, kanske någon liten räka och hinkvis med grönt te.

Frysen full av fisk

Igår kväll ringde det på dörren här. Det var en pratglad ung man från fiskbilen.se, som undrade vad jag skulle beställa den här gången. "Den här gången" är en intressant formulering, med tanke på att vi aldrig har beställt något därifrån någonsin. Nu är jag av en ganska fånig anledning positivt inställd till fiskbilen.se. De har nämligen en filial i Åmmeberg, ganska nära vårt hus på landet, så jag brukar se deras bilar när jag är ute och går. Så de känns lite trygga, på något sätt. 

Hur som helst bjöd jag inget större motstånd och efter en kvart hade jag en jättelåda med fisk och räkor i hallen och var flera tusen kronor fattigare. Jag ångrade mig genast. Efter lite pusslande fick jag in alla firrarna i frysen och det var precis på håret. Jag fick ta ut lite bröd bara för att få plats. Ändå påstod den snabbpratande att folk runt omkring köpte mycket mer. Jag undrar hur stora frysar mina grannar har i så fall och om de aldrig äter något annat än fisk?

Jag försöker nu övertyga mig själv om hur praktiskt det är att ha hela frysen full med fisk. Ett argument är att jag ju ändå tänkt ta dra ner på köttätandet av både etiska och hälsomässiga skäl. Fast med tanke på rovfisket borde man väl dra ner på fiskätandet också. Ett annat argument som jag kom på i morse är att jag nu kan se till att lära mig grava lax. Jag har ju massor att öva på. Över huvud taget behöver jag ju lära mig laga till fisk lite bättre. Jag ska börja öva redan idag. Jag surfade på nya recet på fiskgryta redan tidigt i morse innan jag hade klivit ur sängen. Måste börja göra lite plats i frysen, ifall jag skulle få för mig att baka. Eller handla något annat än fisk. Vet inte hur jag ska tala om för sonen att det tyvärr inte blir mer limpa till frukost nu på ett tag, eftersom vi inte har plats i frysen för bröd längre. Men lite torsk på morgonkvisten kanske också går bra?

Flitens lampa

Idag har flitens lampa lyst här hemma. Jag har slagit in paket. Och ansträngt mig riktigt bra, om jag får säga det själv. Massor med krulliga snören och fina etiketter. Jag har till och med dekorerat paketen lite extra med fina juliga klisterbilder. Återstår att se om någon kommer att lägga märke till det. Troligtvis inte. Eftersom jag egentligen inte är särskilt bra på att slå in paket så där fint och proffsigt (skulle aldrig kunna jobba i affär i juletid) försöker jag dölja det genom att ösa på med snören och andra dekorationer. Fungerar riktigt bra.

Det har vidare griljerats skinka, lagats rödbetssallad och rödkålschutney. Sonen beställde hemlagat potatismos och det fick han. Jag har farit fram i köksregionerna som Nigella på speed. Eventuellt tar jag tag i knäckkoket senare ikväll.

Och allt detta efter att ha jagat en bortsprungen hund halva förmiddagen. Han är urusel på att spåra, men ibland får han för sig att han är värsta jägaren och blir både blind och döv och bara försvinner. När jag efter nästan en timme hade tvingat ut man och barn i skogen för att avlösa mig i letandet och gick hem möttes jag av en mycket glad vovve hemma vid dörren. Han hittade i alla fall hem. Alltid något.

Matlagningsprogram

I söndags eftermiddag när jag kommit hem från en ganska lång, mörk och hal bilresa, ramlade jag ihop i fåtöljen med fjärrkontrollen för en gångs skull (jag var ensam hemma) i ett tryggt grepp. Jag halvsov, med extrem huvudvärk och en allmän känsla av otillräcklighet, framför en julspecial med Nigella.

Nigella är aldrig otillräcklig. Hon lagar fantastisk mat som hon serverar familj och vänner och känner ingen julstress alls. På julaftonskvällen bjuder hon hem sina fantastiska vänner till en liten mysig middagsbjudning kvällen innan allt brakar loss med kalkonstekning och allt. Det är inte alls jobbigt, kvittrar hon och förbereder så duktigt på dagen. När kvällen så kommer pussar hon sin perfekta små barn godnatt och de gnäller inte ett dugg, trots att det ska komma gäster, utan somnar direkt, så att Nigella kan fixa till sig lite innan gästerna kommer. Det kan aldrig blir för rött till jul, kvittrar hon medan hon målar läpparna läckert julröda. Sedan kommer alla vännerna och de avnjuter naturligtvis en formidabel middag i all enkelhet och är inte ett dugg stressade över att de ska hem och stoppa ner julklappar i strumpor och ställa kalkonen i ugnen och allt det där de gör i England.

Jag noterade att det antagligen var ett program som hade några år på nacken, eftersom Nigella var smalare än vad hon är i de lite nyare programmen. Nu är det ju dock så att medan andra, sådana som jag, blir fetare, äldre och fulare, blir sådana som Nigella bara ännu lite mer yppiga, sensuella och moget vackrare. Det är konstigt att det kan vara så orättvist.

Jag gjorde i alla fall en variant av Shepherd's pie, inspirerad av matgudinnan, till middag dagen därpå. Dock av ett lite enklare snitt än Nigellas. Det var lite svårt att hitta malet hjortkött i min lokala butik. Men det blev ganska gott ändå.

Lite roligare falukorv en helt vanlig onsdag

Smörj en ugnsform med olivolja. Skiva en falukorv i skivor om 1 cm och lägg dem i formen. Skiva en squash och lägg ovanpå falukorven. Skiva därefter två rödlökar och lägg i formen. Nästa lager består av en ask körsbärstomater skurna i bitar. Krydda med örtsalt, svartpeppar och någon god örtkrydda. Avsluta med ett lager riven ost. In i ugnen tills det verkar klart. Servera med pasta. Kalasgott!

Dagens middag

Med lite billig fläskytterfilé kan man göra så här:

Skär köttet i tärningar och lägg det i en oljad wokpanna med en grovt hackad gul lök och, om man så vill, färska champinjoner i bitar. Låt det bli genomstekt och pressa sedan över en halv citron. Häll på soya efter tycke och smak och krydda med salt och peppar. Strössla lite skalade sesamfrön över anrättningen. Servera med ris eller nudlar. Riven gurka är gott till. Enkelt, gott och anpassat efter veckans extrapris på Willys. Middag för snålvargar, med andra ord.

Nypon

I min iver att leva hållbart och sunt (och billigt) har jag kastat lite blickar på alla nypon som växer överallt. Är inte det ett bär som folk brukade använda till en hel del (innan nyponsoppan kom i tetrapack från Ekströms)? Jag har också konstaterat under mina spaningar att det finns flera olika sorter. Jag har i alla fall gjort ett försök att koka nyponmarmelad. Det blev sådär. Det blev inte så marmeladlikt, utan mer något i stil med karamelliserade nypon. De smakade i alla fall gott på ostmackan. Nu har jag plockat en annan variant och ska göra ett nytt försök. De här var nog å andra sidan lite för mjuka och en del såg lite tråkiga ut inuti. Men de ligger i blöt nu för att de ska vara mjukare att koka sedan. Jag är helt novis på nypon så jag har egentligen ingen aning om när man ska plocka och hur ett "bra" nypon ska se ut. Men med lite praktisk övning lär jag mig nog. Det var bara attans så tidsödande att rensa dem. Det är kanske därför ingen ägnar sig åt nyponplockning nu för tiden.

Mina bärspanarögon har också kollat in lite slånbär. Det är väl också ett bär man kan använda till något? Mina efterforskningar säger dock att de ska vara frostnupna innan man tar dem. Jag får väl vänta ett tag, för frosten får gärna dröja. Jag kanske ska stoppa bären i frysen i stället? Går inte det lika bra?

Fibrer och frön

Jag vet inte om jag drabbats av vårtrötthet eller något. Från att tyst ha skrutit för mig själv om hur fantastiskt pigg och alert jag har känt mig på sista tiden, har jag helt plötsligt drabbats av trötthet som gränsar till huvudvärk. Jag som trodde att jag var pigg och kry på grund av att jag ätit så mycket nyttigheter på sista tiden (litervis med grönt te, frökex och kikärter, t.ex.). Det är kanske så att när den första euforin över hur oerhört duktig man är gått över, blir det nästan som vanligt igen. Frökexen, förresten, riktiga raw food-kex, så enkla och så goda. Receptet fick vi på trevlig matlagningskväll på jobbet med Lin.

Blanda 1 dl solrosfrön, 1 dl sesamfrön, 2 dl hela linfrön med lite örtsalt och täck med vatten. Låt stå och gegga till sig i 6-8 timmar. Bred ut den gelaktiga massan på en plåt och torka i ugnen på 50 grader med ugnsluckan lite öppen i 6 timmar. Bryt i bitar och ät med något nyttigt, som avokadokräm eller hummus. Om inte annat så är det väldigt bra för egot att få känna sig supernyttig och riktigt, riktigt fiberrik en liten stund.

Jag har rotat fram en tjock bok med raw food-recept som jag köpt vid något tidigare tillfälle när jag skulle förändra mitt liv till det bättre. Jag har aldrig kommit längre än till att bläddra lite håglöst i den. Allting verkar ta så lång tid. Det ska torkas, groddas, luftas och jag vet inte allt i flera dagar ibland. Men jag har bättrat mig på den punkten. Jag frångår det snabblagade mer och mer, så snart kanske jag är redo för raw food-hummus på groddade kikärter i stället för kokta. Om jag har förstått receptet rätt så ska det inte ta mer än fem dygn att åstadkomma det.

Knäck

Den godaste och enklaste.

100 g smör
1,5 dl socker
1 dl ljus sirap
0,5 dl vispgrädde
0,5 dl hackad mandel

Mikra alltihop i 8-10 minuter. Klart när sedvanligt kulprov känns bra. Häll snabbt upp i formar innan det stelnar för mycket. Försök att inte äta för mycket (det är det svåraste).

Doft och mat

I helgen som gick har jag ägnat mig åt litteratur av det ytligare slaget i form av glassiga magasin. Så här års handlar det mycket om dofter, eftersom ett flertal av världens stora modehus anser att vi bör önska oss en ny parfym i julklapp. Själv har jag undvikit att köpa nya parfymer trots att jag varit ute och flugit och vistats på tax free-shoppar flera gånger under hösten. Mycket ståndaktigt och ganska ovanligt för att vara jag. Men det där var en utvikning. När jag läste alla mer eller mindre fåniga beskrivningar av dofter och deras inverkan på oss, kom jag ju givetvis osökt att tänka på den doft som har förekommit i mitt hem lite då och då de senaste dagarna. Doften av tid och lugn och ro. Jag har nämligen varit lite halvkrasslig och hemma från jobbet och haft tid att både göra långkok och att baka. Då doftar allting helt plötsligt… farmor. Och därmed trygghet, lugn och ro. Jag säger till mig själv att jag måste göra det lite oftare, laga ordentlig, riktig mat och baka, det tar egentligen inte så himla mycket mer tid, kräver bara lite planering och blir så mycket godare och trevligare än det där planlösa letandet i frys och skåp efter något som man kan svänga ihop till en middag på 15 minuter eftersom det är BRÅTTOM. Igen.


Mina långkok bestod av diverse fläskkött som kokades ihop till rillette. När jag var i Frankrike tidigare i höstas blev det ganska mycket rillette och det var något som var helt nytt för mig. Väl hemkommen började jag leta recept och hittade en hel del. Men det ska ju koka i många timmar, alltså inget för en bråttommänniska utan tid. Förrän nu. Äntligen. Och det blev så gott. Kan inte säga om det smakade precis som i Frankrike, men det spelar inte så stor roll. Så här gjorde jag:


I kg fläsklägg lades i en stor gryta. (Det var för övrigt första gången i mitt liv jag köpte fläsklägg, ville egentligen ha sidfläsk, men det fanns inte i min närmaste affärs sorgliga köttsortiment.) I med en morot i bitar, en lök, några vitlöksklyftor, en selleristjälk, ett par lagerblad. En rejäl skvätt olivolja, lite vit balsamvinäger (vitt vin är säkert ännu godare, men det fanns inget hemma) och vatten tills köttet täcktes. Svartpeppar och lite örtkryddor. Sedan fick grytan stå och koka och dofta farmor i 3,5 timme. Sedan silade jag av buljongen och sparade den till senare och plockade bort alla rester av ben, svål och grönsaker. Jag mosade det totalt sönderkokade köttet med gaffel och spädde med buljongen tills det blev en lagom krämig och trådig konsistens och packade hela härligheten på burk. Buljongen fick en egen burk och när den svalnat var det bara att ta det översta fettlagret och hälla ovanpå rilletten som ett lock. Ska enligt uppgift kunna hålla upp till en månad i kylskåp, förutsatt att fettlocket är kvar. Ät på bröd (hembakat!) med en liten cornichon. Så himla gott att jag fick göra en omgång till efter bara några dagar.


När jag sedan fortsatte mitt überhusliga värv med att baka kanelbullar gjorde jag min son till världens lyckligaste. Han förkunnade stolt för sina kompisar, när de fick saft och bullar, att "min mamma har bakat de här bullarna, hon gjorde 40 stycken!". Jag blev nästan rörd till tårar. Så mycket lycka för några bullar. Om jag inte missminner mig var just kanelbullar världens tråkigaste kaffebröd när jag var liten. Så vitt jag kommer ihåg bakade alla tanter i min närhet bullar. Nu ska jag göra mitt bästa för att utmärka mig genom att bli en bullbakande mamma. I alla fall ibland.