Ytlighet vs verklighet

Idag kom senaste numret av Elle. Det är en sådan där ytlig lyx jag har ägnat mig åt i ganska många år nu. Man behöver ju sina laster också. Så ikväll blir det att krypa upp i läsfåtöljen och lägga alla mer intellektuella projekt åt sidan och frossa i dyra kläder och snygga bilder en stund. Jag längtar. Ska bara handla, rasta hunden, laga mat, dammsuga och skura badrummet först.

Flyt på flera plan

Åh, jag har så mycket jobb! Jag får översättningsuppdrag från hela världen och jag känner mig så himla internationell. Det är så kul och det känns som om allt flyter på precis som det ska nu. Jag lyckas till och med lösa sudokun på den allra svåraste nivån när jag ska rensa hjärnan på kvällarna. Det kan bero på att jag numera äter valnötter i frukostyoghurten. Jag har läst att valnötter är bra för hjärnan. Med min konsumtionsnivå är jag snart smartast i världen. Det är nästan så att jag har bytt favoritnöt, faktiskt, makadamia mot valnöt. Och min lokala ICA-butik har skaffat ny leverantör av nötter och sådant så att jag slipper åka runt halva sta’n när jag vill tillfredsställa mitt nötknaprande. Tack, tack, tack!

Doft

Nu ska jag ägna mig åt att vara så där äckligt ytlig en stund. Jag vill ju gärna framställa mig själv som djup och intellektuell, men jag har mina svaga sidor och jag är inte den som inte kan stå för det. Att stå för några av sina minst pinsamma, pinsamma sidor gör ju också att man kanske eventuellt kan mörka sina mest pinsamma, pinsamma sidor.

Så här kommer ett erkännande: jag har ett inte osunt, men ändå fullt utvecklat intresse och viss samlarmani när det gäller parfymer. Jag håller mig ajour inom området, så att säga. Jag snappar av någon outgrundlig anledning upp när nya dofter ska lanseras och jag är ganska snabb när det gäller att testa en ny fräsch doft. Jag är också en mycket kräsen parfymkonsument. Många års sniffande har gjort att jag vet precis vad jag gillar och inte gillar. Jag gillar lyxiga parfymer. Därmed går givetvis alla lågprisvarianter bort. Det är skillnad på kvalitet och kvalitet. Och kopior, nej tack. Har man inte råd med den äkta varan finns det schyssta deodoranter att ta till, vilket är betydligt bättre än plastiga syntetdofter. Jag är också helt emot så kallade kändisparfymer. Jag vill absolut inte gå omkring och ha Mariah Carey eller Celine Dion på mig (inte någonstans i min närhet, för övrigt). En gång för länge sedan fick jag en Britney Spears-doft. Den var väl rätt okej som doft räknat (om man är fjorton, vilket jag inte var), med det slutade med att jag använde den som rumsspray i badrummet bara för att bli av med den. Det gick liksom inte att bära den, eftersom jag bara tänkte "Oops, I did it again" varje gång jag försökte.

En riktig parfym andas lyx och flärd från början till slut. Det ska synas redan på förpackningen. Och när man plockar fram flaskan och nosar lite ska man få hjärtklappning av habegär. Just nu är parfymhyllan i mitt badrumsskåp överfull. Men den saknar ändå något. Jag gillar de jag har, men jag börjar längta efter något i to die for-klassen. Och jag vet inte vad jag ska välja. Jag hittar inget som ger mig den där riktigt berusande känslan av åtråvärd lyx längre. I den högsta prisklassen är OK ett dåligt betyg. Det är lite trist, men det kanske hänger ihop med tillgängligheten. När man med bara ett litet knapptryck kan köpa vilken doft som helst i världen blir det ju inte riktigt samma känsla som det var "förr", när de mest åtråvärda dofterna var något man i princip bara kunde leta efter på efterlängtade utlandsresor.

Post-julnötter

En riktigt bra sak med att julen äntligen är över: de rear julsaker överallt, till och med på ICA. Bland julsaker räknas av en outgrundlig anledning nötter. De alldeles förträffliga påsarna med färdigskalade och färdigblandade "julnötter" från Den Lille Nöttefabrikken säljs alltså för halva priset. Det är ett fynd. För en billig penning kan man med andra ord käka nötter tills man storknar. Julpyssel i all ära, men det där med att försöka knäcka nötter utan att samtidigt knäcka fingrarna har aldrig varit min grej. Och lyckas man få hål på de små läckerheterna är risken alldeles för stor att kärnan är helt krossad och man får sitta där och försöka peta ut det ätbara bland alla skaldelar. Någon som är förvånad över att det oftast är nötskålarna som fortfarande dignar efter jul? Tacka vet jag färdigskalat.

Sudoku

Jag är beroende. Det tog tid, men nu är jag fast. Jag har fastnat i sudoku-träsket. Det har nästan tagit över min annars så dyrbara lästid. Och jag börjar blir bra också. Jag är inne på de varianterna som enligt Expressens söndagsbilaga kallas "djävulska". Har alltid försökt påstå att jag inte är någon siffermänniska, men det är jag tydligen visst. Särskilt när de står i kluriga kontraster till varandra. Jag måste lösa det sista från i söndags innan helgen nu, så att jag kan få lite julfrid. Och invänta nästa söndagsbilaga.

Begär

Jag har en last. Kanske fler om jag tänker efter, men det tänker jag inte göra nu. Min last gränsar till ett missbruk och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det handlar om nötter. Så här i stundande juletider finns det ju nötter överallt och en missbrukande nötoman utsätts för frestelser vart hon än vänder sig. Nu är vanliga julnötter kanske inte det som släcker mitt begär, men de får duga i brist på annat. Det min kropp (?) med jämna mellanrum kräver och nu för tiden har svårt att klara sig utan är runda, krämigt vita, vackra makadamianötter. Det har gått så långt att jag börjat planera mina vardagsinköp så att de kan utföras i de butiker som har makadamianötter i lösvikt bland naturgodiset. Då kan jag fylla en hel påse som jag med darrande händer börjar glufsa i mig av redan i bilen på väg hem. Min närmaste matvarubutik har inte makadamianötter i lösvikt. Det är det jag tycker är allra sämst med den butiken, men bidrar antagligen till att både min ekonomi och min figur hålls i någorlunda schack. Däremot säljer de mina eftertraktade nötter i små löjliga, hutlöst dyra påsar med ett kilopris som blir ungefär fyra gånger så högt som lösviktspriset. Men ibland måste jag, så en sådan där liten påse slinker mot bättre vetande ner i kundvagnen.

Jag känner att begäret är på väg att ta över mig nu och jag börjar fundera ut bra argument till varför jag måste åka och handla i en butik som ligger i en annan del av staden ikväll. Jag vet ännu inte hur det ska sluta, om det är förnuft eller begär som kommer att segra.