I eftermiddag styr vi kosan mot huset på landet igen. Min käre make är redan där, eftersom han har jobbat i de trakterna större delen av den här veckan. Vilket innebär att det är eldat och varmt när sonen och jag anländer, så man bara kan slänga sig i soffan och ha det skönt. Jag ser fram emot det. Lite adventsljustakar i fönstren förhöjer stugmyset ännu mer.
Jag har en vag idé om att jag ska passa på att städa bilen också, men det är sådant där som har en tendens att "glömmas" bort när man väl är på plats. Men det skulle verkligen behövas. Jag har kört omkring med en skitig hund i bilen hela hösten nu och det har minst sagt satt sina spår. Jag borde också passa på att njuta av lugnet och bara ligga i soffan och läsa medan det sprakar i vedspisen. Men då kanske jag inte hinner dammsuga bilen... Det kan bli en hård strid mellan förnuft och känsla. Eller plikt och lust.
I morse var första gången sonen uttryckte en längtan efter snö. Jag kan inte annat än hålla med. Lite vitt vore på sin plats och matchar dessutom juldekorationerna så mycket bättre. Apropå juldekorationer, det är den här tiden på året man får svart på vitt på vilka grannar som har en viss stil och vilka som bara brakar på med allt glitter de kan få tag i. Det kan onekligen vara ganska underhållande när man är ute på hundpromenader i ett helt vanligt bostadsområde i december.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar