Börjar inse att det snart är dags för en hel massa. Bara två veckor kvar tills sonen har sommarlov, till exempel. Tre veckor kvar tills vi ska bege oss söderut mot Frankrike. Det krävs lite förberedelser, även om det mesta är fixat. Färjebiljetter till Tyskland har jag exempelvis beställt alldeles nyss. Det känns bra. Med tanke på EHEC-smittan som härjar nu ska vi väl passera Tyskland så snabbt som möjligt och helst inte äta något där. I övrigt har vi inte planerat resrutten så noga. Det får bli lite som det blir. Det ska bara bli skönt att vara på väg. Vi hittar säkert en del trevligheter längs vägen. Den här bron, till exempel. Den har vi tänkt passera. Tjusningen med att åka bil genom Europa är ju att man kan göra lite som man vill och åka dit dagsformen styr en.
Posten måste tas om hand. Adressandring.se fungerar väldigt dåligt just nu, så det kanske inte bara är jag som håller på att semesterplanera. Blomvakt måste hittas. Tidningen ska väl också skickas någonstans medan vi är borta. Lite pyssel är det innan man kan sticka. Men det ska bli så jäkla skönt att rulla ut från parkeringen och vara på väg.
-
tisdag 31 maj 2011
måndag 30 maj 2011
Läst: Mördaren är död av Stewe Claeson
Johannes Halland är död och de sex medelålders sönerna samlas till begravningen. Det är ingen brödraskara som står varandra särskilt nära, så att alla sex träffas samtidigt hör till ovanligheterna. Den näst äldsta brodern, Jens, blir den som börjar rota i faderns hem inför bouppteckningen och i ett undangömt skrin hittar han ett brev från Johannes att läsas efter hans död. Brevet innehåller en bekännelse som skakar om tillvaron för sönerna och frågorna hopar sig. Det visar sig också att det inte bara var fadern som dolde hemligheter, även den sedan länge avlidna modern tycks ha levt ett annat liv än sönerna trott.
Det handlar om ett sedan länge preskriberat mord och en väl dold kärlekshistoria, men framför allt handlar det om en familj. Och den stora frågan är: Hur väl känner man egentligen sin familj?
Många frågor blir det och alla kan naturligtvis inte besvaras, eftersom huvudpersonerna inte är i livet längre. Sambandet mellan moderns och faderns dolda hemligheter är dock ganska tydligt för läsaren och det kan störa mig lite att sönerna - eller åtminstone deras kloka fruar - inte ser det tidigare. Några frågor besvaras, men andra blir hängande i luften. Det känns som om det slutar lite för tidigt, jag vill veta mer, få fler svar, men det är väl det som är själva grejen. I det verkliga livet finns det alltid en massa frågor vi aldrig hittar några svar till. Jag tycker att det är en mycket bra bok, befolkad av alldeles vanliga människor med alldeles vanliga relationer till varandra. Jag tror nämligen att det är så här det är i de flesta familjer. Man vet helt enkelt inte så mycket om varandra som man tror.
Det handlar om ett sedan länge preskriberat mord och en väl dold kärlekshistoria, men framför allt handlar det om en familj. Och den stora frågan är: Hur väl känner man egentligen sin familj?
Många frågor blir det och alla kan naturligtvis inte besvaras, eftersom huvudpersonerna inte är i livet längre. Sambandet mellan moderns och faderns dolda hemligheter är dock ganska tydligt för läsaren och det kan störa mig lite att sönerna - eller åtminstone deras kloka fruar - inte ser det tidigare. Några frågor besvaras, men andra blir hängande i luften. Det känns som om det slutar lite för tidigt, jag vill veta mer, få fler svar, men det är väl det som är själva grejen. I det verkliga livet finns det alltid en massa frågor vi aldrig hittar några svar till. Jag tycker att det är en mycket bra bok, befolkad av alldeles vanliga människor med alldeles vanliga relationer till varandra. Jag tror nämligen att det är så här det är i de flesta familjer. Man vet helt enkelt inte så mycket om varandra som man tror.
lördag 28 maj 2011
Avvärjd katastrof
Flitens lampa har fått lysa en stund här hemma på förmiddagen. Detta till följd av en med nöd och näppe avvärjd katastrof igår. Sonen tappade nämligen sin mobiltelefon när han var ute. Han ringde hem från en kompis telefon och berättade det och att de letade och lät ganska cool. När han kom hem utan telefon var coolheten däremot som bortblåst och ersatt att förtvivlan. Telefonen hade han köpt för egna surt ihopsparade jul- och födelsedagspengar och självföraktet fick nu fritt utlopp när inga kompisar var i närheten. Som systematisk morsa och van sakletare (det finns nämligen fler manliga familjemedlemmar här hemma som inte kan hålla reda på sina saker) gick jag med ut och efter mycket om och men hittade vi telefonen. Allt var frid och fröjd igen.
Så nu har jag sytt ett tryckknappsförsett telefonfodral till sonen med både karbinhake att fästa i jeansen och snöre att ha om halsen. Han och kompisarna sysselsätter sig nämligen i mycket hög grad med sådant som små och stora killar alltid gjort. De klättrar på allt de kommer åt och hoppar ner igen för att utmana varandra till nya bedrifter. Det är med andra ord som upplagt för att tappa telefoner och annat fickinnehåll. Det här kanske hjälper lite. Materialet fick bli ett par gamla jeans. Jag sydde till och med två. Det första blev nämligen alldeles för litet, eftersom jag struntade i sådana petitesser som att mäta. När jag var klar med det andra kändes det som om jag var redo för serietillverkning eftersom jag hade ångan uppe, så om någon är sugen på ett mobilfodral är det bara att hojta till.
Så nu har jag sytt ett tryckknappsförsett telefonfodral till sonen med både karbinhake att fästa i jeansen och snöre att ha om halsen. Han och kompisarna sysselsätter sig nämligen i mycket hög grad med sådant som små och stora killar alltid gjort. De klättrar på allt de kommer åt och hoppar ner igen för att utmana varandra till nya bedrifter. Det är med andra ord som upplagt för att tappa telefoner och annat fickinnehåll. Det här kanske hjälper lite. Materialet fick bli ett par gamla jeans. Jag sydde till och med två. Det första blev nämligen alldeles för litet, eftersom jag struntade i sådana petitesser som att mäta. När jag var klar med det andra kändes det som om jag var redo för serietillverkning eftersom jag hade ångan uppe, så om någon är sugen på ett mobilfodral är det bara att hojta till.
fredag 27 maj 2011
Loppisfynd
Det ser ut att bli en sällsynt regnig och trist dag idag. Det borde väl fredagsstädas här hemma, men regn och hund är en sådan där kombination som gör att det nästan inte är någon idé.
Igår var det öppet hus på sonens skola. Lite loppis, lite fika, men inte så mycket mer. Jämfört med hur sådana här kvällar arrangerades på sonens gamla skola kändes det här väldigt tamt. Och elevengagemanget lös med sin frånvaro. Loppisprylarna såldes av föräldrar, bakverk hade bakats och såldes av föräldrar. I den gamla skolan var sådan här kvällar något som engagerade alla. Eleverna bakade på fritids och hade egna små kafeterior i skolan. Med viss bistånd från engagerade lärare hade eleverna själva hand om loppmarknaden. I korridorerna hängdes konstutställningar med elevernas arbeten. Det överskott man fick in gick till en fadderskola i Afrika.
Här i den helyllesvenska välbeställda, medelklassförorten går överskottet till femmornas klassresa. Men det blev nog inte så mycket. Engagemanget lös ju som sagt med sin frånvaro. Jag bidrog dock med en liten slant. Denna stora, tunga glasskål (nästan 30 cm i diameter) från Smålandshyttan inhandlades för hela 10 kronor. Det känns som ett fynd, faktiskt.
Igår var det öppet hus på sonens skola. Lite loppis, lite fika, men inte så mycket mer. Jämfört med hur sådana här kvällar arrangerades på sonens gamla skola kändes det här väldigt tamt. Och elevengagemanget lös med sin frånvaro. Loppisprylarna såldes av föräldrar, bakverk hade bakats och såldes av föräldrar. I den gamla skolan var sådan här kvällar något som engagerade alla. Eleverna bakade på fritids och hade egna små kafeterior i skolan. Med viss bistånd från engagerade lärare hade eleverna själva hand om loppmarknaden. I korridorerna hängdes konstutställningar med elevernas arbeten. Det överskott man fick in gick till en fadderskola i Afrika.
Här i den helyllesvenska välbeställda, medelklassförorten går överskottet till femmornas klassresa. Men det blev nog inte så mycket. Engagemanget lös ju som sagt med sin frånvaro. Jag bidrog dock med en liten slant. Denna stora, tunga glasskål (nästan 30 cm i diameter) från Smålandshyttan inhandlades för hela 10 kronor. Det känns som ett fynd, faktiskt.
torsdag 26 maj 2011
Rivstart
En vanlig dag för mig startar med hundpromenad. Dryga tio minuters promenad hemifrån ringer en av mina kunder från Tyskland och jag inser direkt med en klump i magen att det är något jag har glömt. Var det inte något jag skulle ha gjort igår kväll? Mycket riktigt, hon frågade när jag hade tänkt leverera och om jag kan göra det inom en kvart. Of course, säger jag tjänstvilligt och förbannar min egen glömska, dumhet och allt annat jag kan komma på och springer hem (vilket inte alls är så snabbt som det borde vara, note to self: TRÄNA!)
Väl hemma och efter den obligatoriska extrema datorstarten som alltid inträffar när man har bråttom börjar jag inse att det kanske inte är jag som har gjort "fel" i alla fall. Det kom aldrig något mail om att jobbet var klart för start igår. Det hade kommit i morse 7:15. Jag tror inte att det ligger i vår överenskommelse att jag ska sitta startklar vid den tiden på dygnet. Om det är mitt eller deras mailkonto som inte har uppfört sig som det ska vet jag inte. Men jag måste försöka att inte vara så snabb med att tro att allt är mitt fel. Vara så där självsäker som de yngre generationerna verkar vara. Inte ta skit. Note to self 2: Jag duger och kan visst.
Väl hemma och efter den obligatoriska extrema datorstarten som alltid inträffar när man har bråttom börjar jag inse att det kanske inte är jag som har gjort "fel" i alla fall. Det kom aldrig något mail om att jobbet var klart för start igår. Det hade kommit i morse 7:15. Jag tror inte att det ligger i vår överenskommelse att jag ska sitta startklar vid den tiden på dygnet. Om det är mitt eller deras mailkonto som inte har uppfört sig som det ska vet jag inte. Men jag måste försöka att inte vara så snabb med att tro att allt är mitt fel. Vara så där självsäker som de yngre generationerna verkar vara. Inte ta skit. Note to self 2: Jag duger och kan visst.
tisdag 24 maj 2011
Och när man ändå håller på...
Trotjänare
Detta är en raritet, kanske rent av en antikvitet om man så vill. Det är den första maskin av något slag jag köpte när jag flyttade till egen lägenhet när jag var 19 år och den fungerar fortfarande. Den var inte särskilt ny då, men den enda jag hade råd med när jag gick till affären som sålde begagnade symaskiner. Behöver jag säga att den affären inte finns kvar? Och när jag tänker tillbaka kan det tyckas märkligt att en symaskin var något jag verkligen prioriterade att köpa.
Denna maskin förtjänar epitetet trotjänare. Mycket har sytts och lagats på den här, särskilt de första åren. På sista tiden har det väl varit mer sparsamt (eh, väldigt tunnsått om jag ska vara ärlig) med systunderna. Tills igår. Då åkte den fram igen för att lappa ett par jeans. Vilket den naturligtvis klarade med bravur. Fast jag tror den skulle behöva lite service. Jag fick nämligen en ratt i handen, men lyckades få fast den igen och det verkade fungera hyfsat efteråt. Den har också en tendens att slita av undertråden och man ska inte sy i för fina och tunna tyger. Men den känns ändå som lite av ett teknikens under, med tanke på den korta livslängd de flesta andra hushållsmaskiner har.
måndag 23 maj 2011
Läst: The Gargoyle av Andrew Davidson
Bokens huvudperson, som förblir namnlös, kör påtänd och packad av vägen och bilen börjar brinna. Han förs till sjukhus med mycket svåra brännskador och han ger inte mycket för det liv han nu har fått. Han är i 35-årsåldern, har gjort sig ett namn inom porrindustrin både som skådespelare, regissör och producent, knarkar rätt duktigt och är allmänt genomcynisk. Han har ingen familj och inga vänner. Han ger inte mycket för sitt tillfrisknande, men om han mot förmodan skulle komma ut från sjukhuset en dag tänker han ta livet av sig. Varför skulle någon vilja leva resten av sitt liv som ett monster?
En dag dyker dock en kvinna upp på sjukhuset. Hon heter Marianne Engel och hon påstår att de har träffats förut. I ett kloster på 1300-talet i Tyskland. Han avfärdar henne snabbt som komplett galen och det visar sig också att hon är patient på sjukhusets psykiatriska avdelning. Hon fortsätter dock att komma på besök - även efter det att hon själv skrivits ut - och eftersom hon är den enda besökare han har, börjar han se fram emot dem. Hon berättar historier för honom om deras medeltidsliv tillsammans och andra historier som utspelar sig i olika tidsåldrar på olika platser i världen med den gemensamma nämnaren kärlek. En kärlek som överträffar allt och som alltid innebär någon form av offer.
När han börjar tillfriskna så pass att det är dags att lämna sjukhuset flyttar han in hos Marianne. Marianne är en framstående skulptör med gargoyler som specialitet. Marianne fortsätter med historieberättandet och en annan historia som får betydelse är Dantes Inferno, inte minst när det är dags att göra vår huvudperson drogfri. Avgiftningen innebär att han går genom sitt eget inferno och flera av de gestalter som figurerat i Mariannes berättelser guidar honom genom helvetet.
Jag var ganska skeptisk till att börja med. Det lät lite för mycket fantasypekoral för min smak och det tog ett tag innan jag kom in i boken ordentligt. I början var det väldigt mycket detaljrikedom kring huvudpersonens brännskador och behandling och det var bitvis så äckligt att det inte alls fungerade att äta och läsa samtidigt. Vilket jag naturligtvis inte borde göra av helt andra orsaker, men ändå. Men sedan fastnade jag rejält. Det är en både vacker och hemsk historia, men den funkar för mig. Ett tag är jag lite rädd att det ska bli någon smetig smörja i stil med att "förut var jag rik och vacker, nu är jag ett monster, men jag skulle inte vilja ha mitt gamla liv tillbaka eftersom jag nu har fått lära mig vad kärlek är". Men det blir det inte. Även om han bättrar sig, så behåller huvudpersonen sin cyniska livsinställning och det blir en bra balans till Mariannes utsvävningar. Det är välskrivet och snyggt och jag sträckläste. En perfekt verklighetsflykt, men rekommenderas alltså inte tillsammans med frukost.
En dag dyker dock en kvinna upp på sjukhuset. Hon heter Marianne Engel och hon påstår att de har träffats förut. I ett kloster på 1300-talet i Tyskland. Han avfärdar henne snabbt som komplett galen och det visar sig också att hon är patient på sjukhusets psykiatriska avdelning. Hon fortsätter dock att komma på besök - även efter det att hon själv skrivits ut - och eftersom hon är den enda besökare han har, börjar han se fram emot dem. Hon berättar historier för honom om deras medeltidsliv tillsammans och andra historier som utspelar sig i olika tidsåldrar på olika platser i världen med den gemensamma nämnaren kärlek. En kärlek som överträffar allt och som alltid innebär någon form av offer.
När han börjar tillfriskna så pass att det är dags att lämna sjukhuset flyttar han in hos Marianne. Marianne är en framstående skulptör med gargoyler som specialitet. Marianne fortsätter med historieberättandet och en annan historia som får betydelse är Dantes Inferno, inte minst när det är dags att göra vår huvudperson drogfri. Avgiftningen innebär att han går genom sitt eget inferno och flera av de gestalter som figurerat i Mariannes berättelser guidar honom genom helvetet.
Jag var ganska skeptisk till att börja med. Det lät lite för mycket fantasypekoral för min smak och det tog ett tag innan jag kom in i boken ordentligt. I början var det väldigt mycket detaljrikedom kring huvudpersonens brännskador och behandling och det var bitvis så äckligt att det inte alls fungerade att äta och läsa samtidigt. Vilket jag naturligtvis inte borde göra av helt andra orsaker, men ändå. Men sedan fastnade jag rejält. Det är en både vacker och hemsk historia, men den funkar för mig. Ett tag är jag lite rädd att det ska bli någon smetig smörja i stil med att "förut var jag rik och vacker, nu är jag ett monster, men jag skulle inte vilja ha mitt gamla liv tillbaka eftersom jag nu har fått lära mig vad kärlek är". Men det blir det inte. Även om han bättrar sig, så behåller huvudpersonen sin cyniska livsinställning och det blir en bra balans till Mariannes utsvävningar. Det är välskrivet och snyggt och jag sträckläste. En perfekt verklighetsflykt, men rekommenderas alltså inte tillsammans med frukost.
söndag 22 maj 2011
Superledigt II
Lika skönt som det var att inte göra någonting igår, lika trist har det varit att inte göra något idag. Igår var det skönt att bara slappa, men idag är jag rastlös. Dessutom regnar det och är allmänt jävligt idag. Och precis i detta nu när jag hade tänkt gå ner till affären och se om det fanns något lagom onyttigt att trösta sig med så övergår det strilande regnet till piskande helvetesregn. Det är tydligen inte ens meningen att jag ska få äta choklad.
Det finns naturligtvis bra saker att sysselsätta sig med. Jag har till exempel läst en hel massa, vilket medfört att jag just nu befinner mig mellan två böcker och jag har inte riktigt bestämt mig för vilken min nästa ska bli. Sedan känner jag också att jag borde låta den nyss utlästa smälta lite innan jag sätter tänderna i en ny.
När jag genomsökte frysen på jakt efter något spännande hittade jag en burk med räkskal som jag hade sparat för att jag skulle vara så där vansinnigt duktig och koka skaldjursfond någon gång. Så då gjorde jag det i brist på annan sysselsättning. Jag tror att det blev ganska bra. Bakning ligger alltid nära till hands, men det måste också föranledas av en tur till affären för att köpa jäst.
Promenera med hunden lockar inte heller särskilt mycket i det här vädret, så det blir bara det som nöden kräver. Det kanske helt enkelt börjar bli filmtajm?
På Facebook kan jag av vissa statusuppdateringar tyda att det är fantastiskt soligt och vackert i min gamla hemstad. Njut så länge det varar. Det här eländesvädret är på väg. Tänker jag avundsjukt.
Det finns naturligtvis bra saker att sysselsätta sig med. Jag har till exempel läst en hel massa, vilket medfört att jag just nu befinner mig mellan två böcker och jag har inte riktigt bestämt mig för vilken min nästa ska bli. Sedan känner jag också att jag borde låta den nyss utlästa smälta lite innan jag sätter tänderna i en ny.
När jag genomsökte frysen på jakt efter något spännande hittade jag en burk med räkskal som jag hade sparat för att jag skulle vara så där vansinnigt duktig och koka skaldjursfond någon gång. Så då gjorde jag det i brist på annan sysselsättning. Jag tror att det blev ganska bra. Bakning ligger alltid nära till hands, men det måste också föranledas av en tur till affären för att köpa jäst.
Promenera med hunden lockar inte heller särskilt mycket i det här vädret, så det blir bara det som nöden kräver. Det kanske helt enkelt börjar bli filmtajm?
På Facebook kan jag av vissa statusuppdateringar tyda att det är fantastiskt soligt och vackert i min gamla hemstad. Njut så länge det varar. Det här eländesvädret är på väg. Tänker jag avundsjukt.
lördag 21 maj 2011
Superledigt
Idag ska vi inte göra någonting mer, sonen och jag. Vi har klarat av fotbollsträningen och lunchen. Jag har solat lite, läst lite och funderat ut vad vi ska äta till middag senare. Om jag får lust ska jag plantera om ett par krukväxter, men får jag inte lust så gör jag det en annan dag.
Jag tänker inte städa eller passa på att göra något annat som släpat efter, bara för att jag råkat få en dag över. Detta är en vilodag och vila är nog så viktigt och ibland alldeles för underskattat. Det har illustrerats mer än väl av att sonen somnade i soffan efter fotbollsträningen och har sovit i över två timmar. Fullständigt slutkörd efter en helt vanlig vecka med skola, kompisar och träning. Jag tänker över huvud taget inte nämna de där fåniga föräldraorden om att "gå ut och lek, det är ju så fint väder". Om han inte själv vill. Vill han hellre ligga i soffan och kolla på Disney Channel är det helt OK för mig.
Jag tänker inte städa eller passa på att göra något annat som släpat efter, bara för att jag råkat få en dag över. Detta är en vilodag och vila är nog så viktigt och ibland alldeles för underskattat. Det har illustrerats mer än väl av att sonen somnade i soffan efter fotbollsträningen och har sovit i över två timmar. Fullständigt slutkörd efter en helt vanlig vecka med skola, kompisar och träning. Jag tänker över huvud taget inte nämna de där fåniga föräldraorden om att "gå ut och lek, det är ju så fint väder". Om han inte själv vill. Vill han hellre ligga i soffan och kolla på Disney Channel är det helt OK för mig.
torsdag 19 maj 2011
Det går inte alltid enligt plan
Och här sitter jag hemma i sta'n. Jag skulle egentligen sitta i bilen på väg till huset på landet just nu. Det var bestämt så, men ibland går saker och ting som bekant inte enligt plan.
Planen var så här: idag resa till landet på eftermiddagen, ledighet för samtliga familjemedlemmar i morgon fredag, båt till båtfirma för service, gräsklippning, trädgårdsröj, grilla mysigt på kvällen, fortsätta mysa på lördag innan vi måste åka hem igen eftersom det är fotbollsmatch på söndag. En liten snabbis alltså, för att allt ska vara klart inför stora sommarpremiären (dvs. sjösättningen) när vi kommer dit om två veckor då det är långhelg på riktigt.
Så här blev det: maken på akututryckning till kund i våra gamla hemtrakter åkte till huset på landet redan igår, klipper gräset ikväll, lämnar båten till båtfirman innan han åker hem igen morgon. Jag sitter snopen kvar här och känner mig lite snuvad på konfekten. Jag får trösta mig med att om två veckor kommer inget att kunna stoppa mig.
Planen var så här: idag resa till landet på eftermiddagen, ledighet för samtliga familjemedlemmar i morgon fredag, båt till båtfirma för service, gräsklippning, trädgårdsröj, grilla mysigt på kvällen, fortsätta mysa på lördag innan vi måste åka hem igen eftersom det är fotbollsmatch på söndag. En liten snabbis alltså, för att allt ska vara klart inför stora sommarpremiären (dvs. sjösättningen) när vi kommer dit om två veckor då det är långhelg på riktigt.
Så här blev det: maken på akututryckning till kund i våra gamla hemtrakter åkte till huset på landet redan igår, klipper gräset ikväll, lämnar båten till båtfirman innan han åker hem igen morgon. Jag sitter snopen kvar här och känner mig lite snuvad på konfekten. Jag får trösta mig med att om två veckor kommer inget att kunna stoppa mig.
Läst: Gunnar av Bob Hansson
Gunnar är 58 år, änkling, har jobbat med att bygga hus i hela sitt liv, men går nu sjukskriven.Orsak? Han har fått ett nytt hjärta. Gunnar vet inte vad han ska göra med all tid. Han trivs inte så vidare värst med sin tillvaro. Ibland följer han med sitt barnbarn Conny till dagis. Där finns en dagisfröken som heter Anna, som Gunnar funderar på att bjuda ut.
Gunnar vill börja jobba igen, men får inte. Han försöker kuppa sig in på bygget, men blir avslöjad och hemskickad. Han fyller ingen funktion längre. Han funderar mycket över begreppet självhat. Exempelvis att självmord är en kärlekshandling, eftersom det innebär att man tycker att man förtjänar något bättre. Att fortsätta leva är bara självhat. Det kan tyckas lite nattsvart, men är faktiskt väldigt roligt.
Gunnar är en alldeles vanlig människa. Han kunde vara vem som helst, någon man ser på ICA, på bussen eller möter på gatan. Det går inte att låta bli att tycka om Gunnar, antagligen just därför. Han är så vanlig att om man inte gillar honom ägnar man sig antagligen åt för mycket självhat. Att hata Gunnar är att hata sig själv, med andra ord.
Alltså gillar jag Gunnar.
Gunnar vill börja jobba igen, men får inte. Han försöker kuppa sig in på bygget, men blir avslöjad och hemskickad. Han fyller ingen funktion längre. Han funderar mycket över begreppet självhat. Exempelvis att självmord är en kärlekshandling, eftersom det innebär att man tycker att man förtjänar något bättre. Att fortsätta leva är bara självhat. Det kan tyckas lite nattsvart, men är faktiskt väldigt roligt.
Gunnar är en alldeles vanlig människa. Han kunde vara vem som helst, någon man ser på ICA, på bussen eller möter på gatan. Det går inte att låta bli att tycka om Gunnar, antagligen just därför. Han är så vanlig att om man inte gillar honom ägnar man sig antagligen åt för mycket självhat. Att hata Gunnar är att hata sig själv, med andra ord.
Alltså gillar jag Gunnar.
onsdag 18 maj 2011
Kärlek
I morse drabbades jag så där plötsligt som man gör ibland. Av kärleken till mitt barn. Inte för att jag inte alltid älskar honom, men ibland slår det till så där extra mycket. Han börjar bli stor på riktigt. Han drar iväg och börjar bli lite så där slängigt lång. Tonåren är inte långt borta och han brister ut i lite preteen-utbrott ibland. I fredags, till exempel, så orsakade en taco som gick sönder ett utbrott av totalt självförakt, "jag klarar inte av någonting, jag är helt dum i huvudet". Jag känner igen det. De tvära kasten mellan att stå odödlig på världens tak och att falla längst ner i det allra mörkaste av tvivel. Det är då, i tonåren, som det börjar. Har man tur går det kanske över. I mitt eget fall är jag allt som oftast kvar i den där pendeln. Jag vet inte om det handlar om brist på mognad eller tvärtom. Men för det mesta lever jag i en ganska grå tillvaro och det handlar inte bara om min naturliga hårfärg numera. Det finns helt enkelt väldigt lite som är svart eller vitt, det mesta hamnar någonstans där emellan.
Fast i morse var jag alldeles tvärsäker på en sak. Ingen kan ha ett vackrare barn än jag. Alla andra föräldrar måste vara så himla avundsjuka och jag förstår dem. Det är nästan så att jag tycker lite synd om dem, faktiskt.
Fast i morse var jag alldeles tvärsäker på en sak. Ingen kan ha ett vackrare barn än jag. Alla andra föräldrar måste vara så himla avundsjuka och jag förstår dem. Det är nästan så att jag tycker lite synd om dem, faktiskt.
tisdag 17 maj 2011
Jag har fått post!
En stycken grön påse dök upp idag, innehållandes lite av varje.
Tusen tack! Jag har redan tryckt i mig halva påsen med gräddmandel. Böckerna, The Gargoyle av Andrew Davidson och Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, är nyheter för mig och känns som alldeles utmärkta val. Jag ser fram emot att läsa båda två. Och en massa godsaker! Just idag när jag behövde det som allra mest. Återigen stort tack!
Läst: Huset på Arlozorovgatan av Simon Kudrischoff
En upptäckt i min egen bokhylla. Har inte den blekaste om när eller hur den här boken har hamnat där, men jag tror att det kan ha med en sådan där hög med "ta 3 pocket för 89 kr" i någon livsmedelsaffär att göra. Jag brukar ha svårt för att inte dyka ner i sådana där billighetshögar. När en bok kostar mindre än en kvällstidning med bilaga kan man ju dessutom chansa ganska rejält. Hur jag tänkte kring inköpet av Huset på Arlozorovgatan har jag alltså ingen aning om, men det var en ganska lyckad chansning.
Arlozorovgatan ligger i Tel Aviv och ett av husen där har fyra lägenheter. De bebos av Nathan, sexuellt frustrerad ung man som inget hellre vill än att träffa en tjej. Nästan vem som helst, bara det är en tjej. Det går inte så bra för honom i datingdjungeln. Man kan väl säga att han i sin desperation begår ungefär alla misstag man kan tänka sig.
I huset bor också Yair. Han jobbar på pizzeria, men drömmer om att bli poet. Han har sökt in på en prestigefylld kurs i litteraturvetenskap på universitetet där en annan granne i huset undervisar, Leah. Hon är gift med den framgångsrike författaren Assaf Avidan. Leah och Assaf lever i det perfekta äktenskapet, det tycker i alla fall Assaf. Den fjärde grannen är Yisraela, som flyttat till Israel från Etiopien med man och barn, men som nu är ensam sedan mannen avlidit och sönerna flyttat hemifrån.
Av olika orsaker, men mest på grund av att det visar sig att det perfekta äktenskapet mellan Leah och Assaf inte var så perfekt, börjar grannarna närma sig varandra. Deras historier berättas växelvis i olika kapitel. Det är roligt och dråpligt och det skulle kunna bli en alldeles utmärkt feelgood-komedi på film. Om titeln inte redan vore upptagen skulle den kunna heta Tillsammans är man mindre ensam.
Arlozorovgatan ligger i Tel Aviv och ett av husen där har fyra lägenheter. De bebos av Nathan, sexuellt frustrerad ung man som inget hellre vill än att träffa en tjej. Nästan vem som helst, bara det är en tjej. Det går inte så bra för honom i datingdjungeln. Man kan väl säga att han i sin desperation begår ungefär alla misstag man kan tänka sig.
I huset bor också Yair. Han jobbar på pizzeria, men drömmer om att bli poet. Han har sökt in på en prestigefylld kurs i litteraturvetenskap på universitetet där en annan granne i huset undervisar, Leah. Hon är gift med den framgångsrike författaren Assaf Avidan. Leah och Assaf lever i det perfekta äktenskapet, det tycker i alla fall Assaf. Den fjärde grannen är Yisraela, som flyttat till Israel från Etiopien med man och barn, men som nu är ensam sedan mannen avlidit och sönerna flyttat hemifrån.
Av olika orsaker, men mest på grund av att det visar sig att det perfekta äktenskapet mellan Leah och Assaf inte var så perfekt, börjar grannarna närma sig varandra. Deras historier berättas växelvis i olika kapitel. Det är roligt och dråpligt och det skulle kunna bli en alldeles utmärkt feelgood-komedi på film. Om titeln inte redan vore upptagen skulle den kunna heta Tillsammans är man mindre ensam.
måndag 16 maj 2011
Måndag igen
Äntligen måndag. Nu för tiden känns det faktiskt så. Jag gillar mina måndagar. Det är ett helt nytt fenomen i min värld. Det blir lugn och ro igen och jag kan ta tag i allt det jag inte hann med förra veckan och planera den som ligger framför mig just nu. En märklig men ganska fantastisk känsla när man tillbringat så många år med att bara längta efter nästa ledighet.
Jag har haft en lite lättare mental dipp i helgen, med tvivel på det mesta, som jag nu ämnar skylla på PMS. Så slipper jag fundera över om det möjligen kan bero på något annat. Efter en natt med ganska dålig sömn inledde jag måndagmorgonen med att prova igenom mina sommarbyxor och jag kom faktiskt i samtliga. Den typen av oerhört ytlig självboostning får mig av någon anledning alltid på lite bättre humör. Det och sedan det faktum att solen skiner idag igen gör att jag ämnar lämna helgen bakom mig helt och hållet. Uppryckning, se framåt och aldrig älta. Positivt tänkande. Allt ordnar sig i sinom tid.
Så jag ska ta en så lång promenad som tiden tillåter idag och köpa något lyxigt (men nyttigt, givetvis) att äta till lunch, klä mig somrigt och hänga på mig mina glammigaste smycken. Because I'm worth it.
Jag har haft en lite lättare mental dipp i helgen, med tvivel på det mesta, som jag nu ämnar skylla på PMS. Så slipper jag fundera över om det möjligen kan bero på något annat. Efter en natt med ganska dålig sömn inledde jag måndagmorgonen med att prova igenom mina sommarbyxor och jag kom faktiskt i samtliga. Den typen av oerhört ytlig självboostning får mig av någon anledning alltid på lite bättre humör. Det och sedan det faktum att solen skiner idag igen gör att jag ämnar lämna helgen bakom mig helt och hållet. Uppryckning, se framåt och aldrig älta. Positivt tänkande. Allt ordnar sig i sinom tid.
Så jag ska ta en så lång promenad som tiden tillåter idag och köpa något lyxigt (men nyttigt, givetvis) att äta till lunch, klä mig somrigt och hänga på mig mina glammigaste smycken. Because I'm worth it.
lördag 14 maj 2011
Städdag
Vi har haft städdag i vår samfällighet idag. Jag avskyr verkligen den här typen av kollektivt tvång, men inser med förnuftet att det är det enda som fungerar i den här typen av områden. Jag som tidigare bodde i en bostadsrättsförening med liknande funktion borde ju vara van. Men det tar ett tag att jobba in sig i en sådan här sammanslutning. Man är den där nya som de som har bott här sedan området byggdes kommer att hålla ett extra öga på ganska länge har jag en känsla av. Jag känner ingen av mina grannar än. Jag är inte alls typen som kastar mig över alla grannar jag ser för att småprata lite, så det är inte så konstigt. Jag kan vara förskräckligt osocial när jag sätter den sidan till och egentligen ska man väl inte bo i radhusområden då. Man ska bo för sig själv någonstans där man kan sköta sitt och skita i allt annat. Nu har jag i alla fall rensat ogräs i en sandlåda och sopat så infernaliskt rent på gatan utanför att ingen ska kunna klaga. Min käre man och son passade på att åka på fotbollsträning och lämnade allt det här hemska åt mig. Fast jag sparade ett stycke häck som ska rensas. Vi tar det i morgon. Tillsammans. Så att jag inte ensam behöver stå till svars om nu någon skulle tycka att vi inte har skött våra åtaganden, eller "städområden" som det heter.
Och varför håller jag på så här som om de som har bott här sedan tidernas begynnelse egentligen har något övertag? Jag är precis lika mycket fastighetsägare som alla andra som bor här och har precis lika mycket - eller lite - att säga till om. Jag är väl helt enkelt bara på sällsynt dåligt humör idag.
Och varför håller jag på så här som om de som har bott här sedan tidernas begynnelse egentligen har något övertag? Jag är precis lika mycket fastighetsägare som alla andra som bor här och har precis lika mycket - eller lite - att säga till om. Jag är väl helt enkelt bara på sällsynt dåligt humör idag.
torsdag 12 maj 2011
Bokprat
Igår postade jag mitt paket i pocketbytet Vårig lyx hos En bok om dagen. Jag hoppas att mottagaren hittar något som hon gillar. Det är alltid svårt att skicka saker till en person man inte känner, även om en blogg naturligtvis ger en viss fingervisning om hur en människa tycker och tänker. Jag skickade två böcker för säkerhets skull. Det här är ett roligt sätt att få lite extra input till sin egen bokhylla. Det är alltid välkommet. Jag satt och stirrade ett tag rakt in i bokhyllan igår och konstaterade som vanligt att det finns en hel del oläst där. Och var jag inte och hämtade ett paket på posten bara häromdagen innehållandes två alldeles nya böcker? Jag får hoppas att semestern ger många bra lästillfällen, så att jag betar av en del. Efter en mycket lästrött vår - som dock räddats av kära Jane, min vän i nöden - känner jag mig taggad att läsa lite av varje igen. Bra att vi ska åka på bilsemester. Då kan man stuva böcker lite hur som helst och behöver inte tänka på vikten. När vi kommer till Frankrike kanske jag för övrigt skulle försöka skaffa mig något att läsa på franska? Min franska är tämligen urusel och har inte använts så där nämnvärt sedan gymnasiet. Men en barnbok kanske? Jag skulle verkligen vilja vara lite duktigare på franska och någonstans måste man ju börja.
Har för övrigt nu lagt till flikar här ovan med listor över lästa böcker de senaste åren. Ordning och reda i läslistorna har tidigare hållits i ett excel-ark, som fungerade som min anteckningsbok med lite allt möjligt på min förra arbetsplats, men som nu inte används dagligen och därför inte uppdateras längre. En snabb titt visar i alla fall att det inte finns någon som helst röd tråd i mitt läsande.
Har för övrigt nu lagt till flikar här ovan med listor över lästa böcker de senaste åren. Ordning och reda i läslistorna har tidigare hållits i ett excel-ark, som fungerade som min anteckningsbok med lite allt möjligt på min förra arbetsplats, men som nu inte används dagligen och därför inte uppdateras längre. En snabb titt visar i alla fall att det inte finns någon som helst röd tråd i mitt läsande.
onsdag 11 maj 2011
Lite av varje
Det har varit lite dåligt med jobb den här veckan, vilket naturligtvis inte är bra, men eftersom jag känner mig hyfsat energisk för tillfället har jag tagit tag i en del annat. Idag har jag exempelvis oljat in trädäcket på baksidan. Det tyckte jag var riktigt duktigt. Och jag har inhandlat tillräckligt mycket träolja för det ska räcka till atriumgården också. Den ska dessutom målas om. Man vet aldrig, jag kanske tar det också endera dagen. Jag har planterat lite blommor och kryddor i krukor. Och idag har vårt nya - enligt reklamen - supersnabba bredband installerats. Måste väl skaffa nya supersnabba nätverkskort om vi ska få full effekt, dock. Det ingick en installatör i priset. Det var riktigt trevligt. Jag menar, nu har jag någon att skylla på om det börjar krångla.
tisdag 10 maj 2011
Smyckad
Sedan jag slutade gå hemifrån för att jobba har jag nästan slutat använda smycken. Detär lite synd, särskilt med tanke på den mängd smycken jag äger. Men idag hängde jag på mig inte bara ett, utan två halsband. Det var inte igår. Jag kände mig riktigt uppklädd när jag var på ICA. Och det med snäckskalen är i alla fall hemgjort.
Min stegräknare och jag
Min stegräknare har blivit den accesoar jag sätter på mig allra först på morgonen och tar av mig sist på kvällen. Jag går bokstavligen inte en meter utan den. När jag började mitt MotioMera-projekt hade jag som första ambition att gå 12000 steg om dagen. Det gick lite trögt i början och trots att jag gjorde mina fyra hundpromenader varje dag var det inte alltid jag kom upp i rätt antal steg. Men nu! Nu har jag kommit igång och har knatat nästan ända till Eskilstuna minsann, och Stockholm är inte alls långt borta. Minst 16000 steg om dagen är helt plötsligt inga som helst problem. Jag skulle gärna vilja klara av min planerade rutt innan vi åker på semester till Frankrike (ostar och vin, here I come), det vill säga jag bör vara i mål runt 20 juni. Det blir till att ligga i ordentligt om det ska gå. Men det är ett tag kvar och hoppet lever än. Att energinivån plötsligt ökat tror jag beror på två flaskor Blutsaft som fick vårtröttheten att ge vika och sedan vädret. När det är så himla soligt och vackert tar jag liksom alla chanser att gå ut.
Jag börjar väl inte direkt komma i baddräktsform, men det känns i alla fall lite tightare på sina ställen. Om jag sedan kunde ge sjutton i att äta alldeles för mycket och dricka vin skulle det säkert ge betydligt bättre resultat.
Jag börjar väl inte direkt komma i baddräktsform, men det känns i alla fall lite tightare på sina ställen. Om jag sedan kunde ge sjutton i att äta alldeles för mycket och dricka vin skulle det säkert ge betydligt bättre resultat.
måndag 9 maj 2011
Idag går det lite långsamt
En varm dag igen. Skulle helst vilja sitta ute i solstolen, men får för dåligt samvete om jag gör det. Jag sitter inne och svär över att min Internet-uppkoppling idag är extremt seg i stället. Det är inte så konstruktivt, men just nu gör det allting väldigt svårjobbat. Nu har jag nyligen övertalats att byta bredbandsleverantör och det ska i framtiden (som inträffar på onsdag) gå extremt snabbt. Till ett billigare pris. Jag är än så länge skeptisk, men har insett att vi i vår familj lägger väldigt mycket pengar på kommunikation och måste börja se om vårt hus lite bättre för att få ner kostnaderna. Därav leverantörsbyte och förhoppningsvis vissa samordningsfördelar.
I övrigt funderar jag på om jag ska orka ta en tur till Plantagen eller annan liknande anläggning för att få lite inspiration till planteringar och annat. Går och lurar lite på om jag ska riva bort en buske på baksidan och sätta rabarber i stället. Jag saknar egna rabarber.
I övrigt funderar jag på om jag ska orka ta en tur till Plantagen eller annan liknande anläggning för att få lite inspiration till planteringar och annat. Går och lurar lite på om jag ska riva bort en buske på baksidan och sätta rabarber i stället. Jag saknar egna rabarber.
söndag 8 maj 2011
Alla borde ha en säng på altanen
Sommarhelg igen. Fantastiskt. Igår jobbade jag lite motvilligt till att börja med, men sedan allt mer entusiastiskt med att städa i uterummet så att det blir lite med användbart. Pricken över i blev den stora uppblåsbara sängen som bäddades med massor av kuddar och filtar, Jag tillbringade en god stund där själv fram på kvällskvisten, läsandes. Sedan intogs den av diverse barn och djur och djuren har inte lämnat den än. Det blev med andra ord en riktigt kanonsuccé. Längtar redan till i eftermiddag när jag ska ligga där och läsa igen. Jag tror att det kommer att bli vår mest använda möbel i sommar. Sonen längtar tills nätterna blir lite varmare. Han hävdar att han ska sova där då. Det tror jag ju vad jag vill på.
Sedan började jag faktiskt fundera på lite ommålning också och jag kanske rent utav ska ta tag i det ganska snart. Altanen är väldigt röd och lite vitt skulle inte skada. Ett skåp där jag förvarar blomkrukor och annat ska också målas. Jag har redan köpt färg till det. För typ tre år sedan. Vägen från förberedelse till faktisk handling är väldigt lång ibland.
Sedan började jag faktiskt fundera på lite ommålning också och jag kanske rent utav ska ta tag i det ganska snart. Altanen är väldigt röd och lite vitt skulle inte skada. Ett skåp där jag förvarar blomkrukor och annat ska också målas. Jag har redan köpt färg till det. För typ tre år sedan. Vägen från förberedelse till faktisk handling är väldigt lång ibland.
fredag 6 maj 2011
Fransk film frampå nattkröken
Låg och zappade lite för mig själv framför sovrums-TV:n igår kväll när resten av familjen hade somnat. Jag fastnade framför en fransk film som gick alldeles för sent, Födelsedagen, även om jag missade en bit i början. Det lilla jag såg gillade jag och jag kan tänka mig att försöka se hela vid något tillfälle. Men framför allt var det så skönt att höra franska (eller bara ett främmande språk som inte är amerikansk engelska). Och att se en film där människorna röker, dricker, tar en joint och har sex inte nödvändigtvis bara med sin partner utan moraliska pekpinnar. Inte för att jag förordar att man röker, dricker, tar en joint och har sex lite hur som helst, men jag tycker att det är rätt befriande att se personer på film som beter sig som riktiga människor med alla tillkortakommanden och laster som riktiga människor ibland har, till skillnad från alla tillrättalagda och politiskt korrekta amerikanska produktioner som solkar ner TV-rutan och som jag bara inte orkar med.
Det är synd att alla bra filmer ska gå mitt i natten när man bara undantagsvis orkar titta. Och att bra europeisk film bara är undantag i TV-tablåerna. I min repriserande hjärna som just nu klänger sig fast vid gamla favoriter börjar en Pedro Almodovar-festival ta form. När man ändå är inne på filmer där folk är allmänt bisarra, röker, dricker, tar en joint och har sex lite hur som helst.
Det är synd att alla bra filmer ska gå mitt i natten när man bara undantagsvis orkar titta. Och att bra europeisk film bara är undantag i TV-tablåerna. I min repriserande hjärna som just nu klänger sig fast vid gamla favoriter börjar en Pedro Almodovar-festival ta form. När man ändå är inne på filmer där folk är allmänt bisarra, röker, dricker, tar en joint och har sex lite hur som helst.
onsdag 4 maj 2011
Vardagsliv
En alldeles vanlig dag. Solig, men kall. Fick ta en tur till affären för att kompletteringshandla allt det jag skulle ha handlat igår, men glömde. Tog tag i mitt sociala liv och ringde och bjöd in en av sonens kompisars mammor på kaffe. Jobbat lite med att korrekturläsa texter som översatts från tyska. Sorterat papper och satt in i pärmar, ett projekt som har varit sorgligt eftersatt under väldigt lång tid. Insett att jag behöver städa tvättstugan eftersom tvättbänken är så överbelamrad med prylar att man inte längre kan se att det är en tvättbänk. Kylskåpet skulle för övrigt inte heller må så dåligt av lite rensning och rengöring. Skjutsat till fotbollsträning. Vilket otroligt ospännande liv jag lever.
tisdag 3 maj 2011
Nu är det väder igen
Det här med vädret. Det är ju inte så mycket att göra åt, men nu när man liksom har vant sig vid lite sommarvärme känns snöblandat regn ganska trist. Men det var väl tur att jag inte hunnit få ut några tjusigt planterade krukor än, som mina flitiga grannar haft i flera veckor. Men pelargoner gillar inte minusgrader och snö, hörrni. Jag tror ni har så himla bråttom bara för att ni vill ge sådana som mig dåligt samvete. Vi som är lata och sist med allt och som har maskrosor i rabatten. Jag skulle kunna säga att där fick ni. Om jag brydde mig, alltså.
Läst: Blå gryning av Ann Cleeves
Var kom den här ifrån? Hur lyckades en kriminalroman smyga sig in bland mina klassiker? Tog jag fel bok i bokhyllan? Många frågor, men få svar. Ibland måste man helt enkelt bara byta genre, om än bara för en liten stund. Jag kände helt enkelt att jag behövde något annat än empireskärningar en stund. Dessutom utspelar den sig på Shetlandsöarna, vilket är för mig okänd mark och bara det är ju intressant.
Polisen Jimmy Perez, född och uppvuxen på Fair Isle, återvänder till barndomshemmet för att presentera sin blivande hustru Fram för sina föräldrar. På Fair Isle finns en forskningsstation inrymd i den gamla fyren. Man ägnar sig åt ringmärkning och forskning om fåglar och det är ven en typ av vandrarhem för ditresta fågelskådare. Föreståndare är Angela Moore, känd från naturprogram på TV och för att ha gjort en viktg upptäckt i fågelbranschen. På plats finns även hennes man Maurice, som är den som sköter det praktiska på stationen när Angela är ute och spanar efter fåglar, Maurices tonårsdotter från ett tidigare äktenskap samt ett gäng fågelskådare och den ypperliga kokerskan Jane.
Jimmys föräldrar ordnar en förlovningsfest för Jimmy och Fran på forskningsstationen där öbor och boende på stationen är inbjudna. Efter festen hittas Angela död med en kniv i ryggen. Som den enda närvarande polisen tvingas Jimmy Perez påbörja en brotsutredning på egen hand, eftersom vädret inte tillåter någon att vare sig lämna eller komma ut till ön. Kort därefter mördas ytterligare en person och det visar sig att de boende på stationen har mycket mer komplicerade förhållanden till varandra än man kunnat tro.
Jag tycker det är riktigt bra. Ur bladvändarsynpunkt är det alldeles utmärkt och miljöskildringarna känns klaustrofobiskt trovärdiga. Spänningen håller i sig in i det sista och även om jag hade börjat ana vem som kanske skulle kunna vara mördaren känns slutet ändå överraskande. Min enda anmärkning är ett par ur grammatiskt synvinkel felaktiga meningar som jag retade upp mig på alldeles i början. Men det är väl en yrkesskada, antar jag. Det här är tydligen den fjärde i en kvartett om fyra deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna och jag blir faktiskt sugen på att läsa de övriga tre delarna också. Känns som alldeles utmärkt semesterlitteratur.
Polisen Jimmy Perez, född och uppvuxen på Fair Isle, återvänder till barndomshemmet för att presentera sin blivande hustru Fram för sina föräldrar. På Fair Isle finns en forskningsstation inrymd i den gamla fyren. Man ägnar sig åt ringmärkning och forskning om fåglar och det är ven en typ av vandrarhem för ditresta fågelskådare. Föreståndare är Angela Moore, känd från naturprogram på TV och för att ha gjort en viktg upptäckt i fågelbranschen. På plats finns även hennes man Maurice, som är den som sköter det praktiska på stationen när Angela är ute och spanar efter fåglar, Maurices tonårsdotter från ett tidigare äktenskap samt ett gäng fågelskådare och den ypperliga kokerskan Jane.
Jimmys föräldrar ordnar en förlovningsfest för Jimmy och Fran på forskningsstationen där öbor och boende på stationen är inbjudna. Efter festen hittas Angela död med en kniv i ryggen. Som den enda närvarande polisen tvingas Jimmy Perez påbörja en brotsutredning på egen hand, eftersom vädret inte tillåter någon att vare sig lämna eller komma ut till ön. Kort därefter mördas ytterligare en person och det visar sig att de boende på stationen har mycket mer komplicerade förhållanden till varandra än man kunnat tro.
Jag tycker det är riktigt bra. Ur bladvändarsynpunkt är det alldeles utmärkt och miljöskildringarna känns klaustrofobiskt trovärdiga. Spänningen håller i sig in i det sista och även om jag hade börjat ana vem som kanske skulle kunna vara mördaren känns slutet ändå överraskande. Min enda anmärkning är ett par ur grammatiskt synvinkel felaktiga meningar som jag retade upp mig på alldeles i början. Men det är väl en yrkesskada, antar jag. Det här är tydligen den fjärde i en kvartett om fyra deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna och jag blir faktiskt sugen på att läsa de övriga tre delarna också. Känns som alldeles utmärkt semesterlitteratur.
måndag 2 maj 2011
Läst: Livets gåtor. Jane Austen av Vivi Edström
Köpte naturligtvis den här boken direkt när den kom och började läsa den, men av någon anledning kom jag av mig och sedan har den stått och dammat i bokhyllan som så mycket annat. Men nu var jag redo och väl uppvärmd för lite Austen-analys.
Det här är en lättläst och lite småtrevlig bok skriven med mycket kärlek till Jane Austens verk och det gillar ju jag. Däremot håller jag inte alltid med om tolkningarna som görs. Jag är ju som sagt väl uppvärmd nu med omläsning av de utgivna romanerna av Austen och ibland skriver Edström något tvärsäkert om en viss scen i en bok och jag vill liksom säga, nej, men stopp och belägg, så där var det inte alls. Men det är väl så det är med oss som läser. Vi uppfattar saker och ting på olika sätt och så måste det få vara. Och när det handlar om författare som inte längre är i livet är det ju förbaskat svårt att fråga vad han eller hon egentligen menade. Det är helt enkelt upp till läsaren. Och det är det jag kan ha emot den här typen av böcker. Jag gillar inte att få saker och ting skrivet på näsan. Jag vill tänka och tycka själv och jag kan inte låta bli att fundera på om inte Jane Austen själv skulle ha tyckt att mycket av det som har skrivits om henne är ganska fånigt.
Fast jag ska inledda en kampanj för att övertyga resten av familjen om att en bilresa i Englands södra grevskap vore ett alldeles utmärkt sätt att tillbringa nästa års semester på. Och jag har lagt fram en hög med böcker som innehåller det outgivna och det oavslutade, samt brev och annan kuriosa på nattduksbordet. Jag är inte riktigt klar med Jane än för den här gången.
Det här är en lättläst och lite småtrevlig bok skriven med mycket kärlek till Jane Austens verk och det gillar ju jag. Däremot håller jag inte alltid med om tolkningarna som görs. Jag är ju som sagt väl uppvärmd nu med omläsning av de utgivna romanerna av Austen och ibland skriver Edström något tvärsäkert om en viss scen i en bok och jag vill liksom säga, nej, men stopp och belägg, så där var det inte alls. Men det är väl så det är med oss som läser. Vi uppfattar saker och ting på olika sätt och så måste det få vara. Och när det handlar om författare som inte längre är i livet är det ju förbaskat svårt att fråga vad han eller hon egentligen menade. Det är helt enkelt upp till läsaren. Och det är det jag kan ha emot den här typen av böcker. Jag gillar inte att få saker och ting skrivet på näsan. Jag vill tänka och tycka själv och jag kan inte låta bli att fundera på om inte Jane Austen själv skulle ha tyckt att mycket av det som har skrivits om henne är ganska fånigt.
Fast jag ska inledda en kampanj för att övertyga resten av familjen om att en bilresa i Englands södra grevskap vore ett alldeles utmärkt sätt att tillbringa nästa års semester på. Och jag har lagt fram en hög med böcker som innehåller det outgivna och det oavslutade, samt brev och annan kuriosa på nattduksbordet. Jag är inte riktigt klar med Jane än för den här gången.
Hört: Kampen mot bränningarna av Catharina Ingelman-Sundberg
Ännu en ljudbok avverkad i bilen, den enda plats där ljudböcker hör hemma.
År 1726 avseglar ostindiefararen Zeewijk från Holland med destination Batavis på Java. Ombord finns tre svenskar bland besättningsmännen och befälhavare är Jan Steyns, än äregirig och oerfaren kapten. I Kapstaden får Steyns hör att en annan ostindiefarare, Aagderkerke, har förlist och i ett fåfängt försök att vinna ära och berömmelse genom att hitta Aagderkerke och bärga hennes värdefulla last (och eventuellt hitta några överlevande) seglar Steyns för när den karga kusten utanför Land Eendrachts och även Zeewijk förliser. De flesta i besättningen lyckas rädda sig till en korallö, men det är ont om färskvatten och nu börjar den verkliga kampen för överlevnad.
Det här är kanske ingen bok jag skulle ha valt att läsa om det inte var så att utbudet på ljudböcker till vettiga priser är så skralt. Man får liksom ta det man hittar. Men det är faktiskt riktigt bra och jag gillar framför allt uppläsningen av Thorsten Wahlund som gör att det öde som Zeewijks besättning råkar utför känns väldigt levande och jag är mycket glad för att jag satt i vad som kändes som en varm och trygg bil när jag hörde den här historien. Blir inte alls sugen på att åka båt. Det hela har dessutom hänt på riktigt och författaren har själv lett en expedition till Australiens västkust där Zeewijk förliste.
Om jag ska sammanfatta vad jag tycker med ett ord: intressant. Och tragiskt. Nu blev det två ord. Och faktiskt rätt spännande. Tre.
År 1726 avseglar ostindiefararen Zeewijk från Holland med destination Batavis på Java. Ombord finns tre svenskar bland besättningsmännen och befälhavare är Jan Steyns, än äregirig och oerfaren kapten. I Kapstaden får Steyns hör att en annan ostindiefarare, Aagderkerke, har förlist och i ett fåfängt försök att vinna ära och berömmelse genom att hitta Aagderkerke och bärga hennes värdefulla last (och eventuellt hitta några överlevande) seglar Steyns för när den karga kusten utanför Land Eendrachts och även Zeewijk förliser. De flesta i besättningen lyckas rädda sig till en korallö, men det är ont om färskvatten och nu börjar den verkliga kampen för överlevnad.
Det här är kanske ingen bok jag skulle ha valt att läsa om det inte var så att utbudet på ljudböcker till vettiga priser är så skralt. Man får liksom ta det man hittar. Men det är faktiskt riktigt bra och jag gillar framför allt uppläsningen av Thorsten Wahlund som gör att det öde som Zeewijks besättning råkar utför känns väldigt levande och jag är mycket glad för att jag satt i vad som kändes som en varm och trygg bil när jag hörde den här historien. Blir inte alls sugen på att åka båt. Det hela har dessutom hänt på riktigt och författaren har själv lett en expedition till Australiens västkust där Zeewijk förliste.
Om jag ska sammanfatta vad jag tycker med ett ord: intressant. Och tragiskt. Nu blev det två ord. Och faktiskt rätt spännande. Tre.
Pocketbyte och lite info till min hemliga bokvän
Nu är det så att jag deltar i pocketbyte hos En bok om dagen och det medför vissa förpliktelser. Den som är min hemliga bokvän ska exempelvis få lite information om vad jag gillar och inte gillar och jag ska försöka ge någon liten fingervisning om det här.
När det gäller böcker är jag just nu inne i en klassikerperiod. Jag har avslutat omläsning av Jane Austen, ligger i startgroparna för lite Shakespeare. Av detta kan man dra slutsatsen att brittiska klassiker ligger mig varm om hjärtat. På den lite mer moderna fronten känner jag mig just nu lite vilsen. Det var så länge sedan jag läste något jag verkligen gillade. Språket är viktigt för mig. Jag brukar också hävda att jag inte är någon direkt deckarfanatiker, men välskrivna brittiska deckare kan slinka ner då och då.
När det gäller livet i övrigt föredrar jag the framför kaffe, äter massor av nötter i stället för godis (även om det blir en del choklad), vill gärna se massor av bra filmer men tycks aldrig ta mig tid till det, slötittar på TV men undviker att följa serier eftersom det bara binder upp ens tillvaro, har hund och katt, borde träna men går ut på långa promenader med hunden i stället, jobbar hemma som frilansöversättare på heltid sedan snart ett år, har ett stort skåp fullt med pärlor och annat jox man kan göra smycken av, är bra på att virka men lite sämre på att sticka och så önskar jag att jag vore lite smalare, snyggare och brunare när sommaren väl är här.
När det gäller böcker är jag just nu inne i en klassikerperiod. Jag har avslutat omläsning av Jane Austen, ligger i startgroparna för lite Shakespeare. Av detta kan man dra slutsatsen att brittiska klassiker ligger mig varm om hjärtat. På den lite mer moderna fronten känner jag mig just nu lite vilsen. Det var så länge sedan jag läste något jag verkligen gillade. Språket är viktigt för mig. Jag brukar också hävda att jag inte är någon direkt deckarfanatiker, men välskrivna brittiska deckare kan slinka ner då och då.
När det gäller livet i övrigt föredrar jag the framför kaffe, äter massor av nötter i stället för godis (även om det blir en del choklad), vill gärna se massor av bra filmer men tycks aldrig ta mig tid till det, slötittar på TV men undviker att följa serier eftersom det bara binder upp ens tillvaro, har hund och katt, borde träna men går ut på långa promenader med hunden i stället, jobbar hemma som frilansöversättare på heltid sedan snart ett år, har ett stort skåp fullt med pärlor och annat jox man kan göra smycken av, är bra på att virka men lite sämre på att sticka och så önskar jag att jag vore lite smalare, snyggare och brunare när sommaren väl är här.
söndag 1 maj 2011
Shoppingsöndag
Alla jobb är levererade, deklarationen likaså. Deklarationen dock med en viss vånda, men jag har ju i morgon på mig att fundera över om jag har glömt något viktigt avdrag. Jag blir alltid så nervös över att göra fel och jag öppnar alltid all post från Skatteverket med stor vånda.
För övrigt en rätt trevlig helg. Gårdagen var alldeles fantastisk med riktigt sommarvärme och naturligtvis åkte grillen fram. Det var premiär här hemma, även om vi tjuvstartade lite förra helgen på landet.
Idag skulle vi hjälpa svägerskan att frakta hem nyinköpt cykel från nyöppnad sportaffär med massor av premiärpriser. Borde ha vetat bättre än att ta med min shoppinggalne son till en sådan tillställning. Det var ju massor av bra saker som var jättebilliga. Och jag som inte shoppar så mycket till mig själv köpte till honom. Träningskläder, och en fotboll fick han också. Trots att han flera stycken. Han har ungefär samma inställning till fotbollar som jag har till solglasögon. Man kan inte ha för många. Själv slog jag till på ett par skor. Jag borde inte, men det var faktiskt halva priset. De hade till och med billigt hundfoder så den lurvige lille rackaren fick en hel påse med grisöron till fyndpris. Lite indisk mat på det och kaffe i solen fulländade en alldeles utmärkt lagom dag.
För övrigt en rätt trevlig helg. Gårdagen var alldeles fantastisk med riktigt sommarvärme och naturligtvis åkte grillen fram. Det var premiär här hemma, även om vi tjuvstartade lite förra helgen på landet.
Idag skulle vi hjälpa svägerskan att frakta hem nyinköpt cykel från nyöppnad sportaffär med massor av premiärpriser. Borde ha vetat bättre än att ta med min shoppinggalne son till en sådan tillställning. Det var ju massor av bra saker som var jättebilliga. Och jag som inte shoppar så mycket till mig själv köpte till honom. Träningskläder, och en fotboll fick han också. Trots att han flera stycken. Han har ungefär samma inställning till fotbollar som jag har till solglasögon. Man kan inte ha för många. Själv slog jag till på ett par skor. Jag borde inte, men det var faktiskt halva priset. De hade till och med billigt hundfoder så den lurvige lille rackaren fick en hel påse med grisöron till fyndpris. Lite indisk mat på det och kaffe i solen fulländade en alldeles utmärkt lagom dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)