Köpte naturligtvis den här boken direkt när den kom och började läsa den, men av någon anledning kom jag av mig och sedan har den stått och dammat i bokhyllan som så mycket annat. Men nu var jag redo och väl uppvärmd för lite Austen-analys.
Det här är en lättläst och lite småtrevlig bok skriven med mycket kärlek till Jane Austens verk och det gillar ju jag. Däremot håller jag inte alltid med om tolkningarna som görs. Jag är ju som sagt väl uppvärmd nu med omläsning av de utgivna romanerna av Austen och ibland skriver Edström något tvärsäkert om en viss scen i en bok och jag vill liksom säga, nej, men stopp och belägg, så där var det inte alls. Men det är väl så det är med oss som läser. Vi uppfattar saker och ting på olika sätt och så måste det få vara. Och när det handlar om författare som inte längre är i livet är det ju förbaskat svårt att fråga vad han eller hon egentligen menade. Det är helt enkelt upp till läsaren. Och det är det jag kan ha emot den här typen av böcker. Jag gillar inte att få saker och ting skrivet på näsan. Jag vill tänka och tycka själv och jag kan inte låta bli att fundera på om inte Jane Austen själv skulle ha tyckt att mycket av det som har skrivits om henne är ganska fånigt.
Fast jag ska inledda en kampanj för att övertyga resten av familjen om att en bilresa i Englands södra grevskap vore ett alldeles utmärkt sätt att tillbringa nästa års semester på. Och jag har lagt fram en hög med böcker som innehåller det outgivna och det oavslutade, samt brev och annan kuriosa på nattduksbordet. Jag är inte riktigt klar med Jane än för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar