Vi har haft städdag i vår samfällighet idag. Jag avskyr verkligen den här typen av kollektivt tvång, men inser med förnuftet att det är det enda som fungerar i den här typen av områden. Jag som tidigare bodde i en bostadsrättsförening med liknande funktion borde ju vara van. Men det tar ett tag att jobba in sig i en sådan här sammanslutning. Man är den där nya som de som har bott här sedan området byggdes kommer att hålla ett extra öga på ganska länge har jag en känsla av. Jag känner ingen av mina grannar än. Jag är inte alls typen som kastar mig över alla grannar jag ser för att småprata lite, så det är inte så konstigt. Jag kan vara förskräckligt osocial när jag sätter den sidan till och egentligen ska man väl inte bo i radhusområden då. Man ska bo för sig själv någonstans där man kan sköta sitt och skita i allt annat. Nu har jag i alla fall rensat ogräs i en sandlåda och sopat så infernaliskt rent på gatan utanför att ingen ska kunna klaga. Min käre man och son passade på att åka på fotbollsträning och lämnade allt det här hemska åt mig. Fast jag sparade ett stycke häck som ska rensas. Vi tar det i morgon. Tillsammans. Så att jag inte ensam behöver stå till svars om nu någon skulle tycka att vi inte har skött våra åtaganden, eller "städområden" som det heter.
Och varför håller jag på så här som om de som har bott här sedan tidernas begynnelse egentligen har något övertag? Jag är precis lika mycket fastighetsägare som alla andra som bor här och har precis lika mycket - eller lite - att säga till om. Jag är väl helt enkelt bara på sällsynt dåligt humör idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar