Avvärjd katastrof

Flitens lampa har fått lysa en stund här hemma på förmiddagen. Detta till följd av en med nöd och näppe avvärjd katastrof igår. Sonen tappade nämligen sin mobiltelefon när han var ute. Han ringde hem från en kompis telefon och berättade det och att de letade och lät ganska cool. När han kom hem utan telefon var coolheten däremot som bortblåst och ersatt att förtvivlan. Telefonen hade han köpt för egna surt ihopsparade jul- och födelsedagspengar och självföraktet fick nu fritt utlopp när inga kompisar var i närheten. Som systematisk morsa och van sakletare (det finns nämligen fler manliga familjemedlemmar här hemma som inte kan hålla reda på sina saker) gick jag med ut och efter mycket om och men hittade vi telefonen. Allt var frid och fröjd igen.

Så nu har jag sytt ett tryckknappsförsett telefonfodral till sonen med både karbinhake att fästa i jeansen och snöre att ha om halsen. Han och kompisarna sysselsätter sig nämligen i mycket hög grad med sådant som små och stora killar alltid gjort. De klättrar på allt de kommer åt och hoppar ner igen för att utmana varandra till nya bedrifter. Det är med andra ord som upplagt för att tappa telefoner och annat fickinnehåll. Det här kanske hjälper lite. Materialet fick bli ett par gamla jeans. Jag sydde till och med två. Det första blev nämligen alldeles för litet, eftersom jag struntade i sådana petitesser som att mäta. När jag var klar med det andra kändes det som om jag var redo för serietillverkning eftersom jag hade ångan uppe, så om någon är sugen på ett mobilfodral är det bara att hojta till.