Läst: Champagneflickan av Caroline L Jensen

En histoia ur verkliga livet, påstås det. Caroline i Malmö råkar i ekonomiska svårigheter efter en lägenhetsbrand och avsaknaden av hemförsäkring. Hon behöver få ihop pengar lite snabb och eftersom hon är snygg och inte har något emot att visa det, verkar striptease vara ett enkelt och bra sätt at tjäna snabba pengar. Marknaden i Sverige är dock inte så bra, så hon söker sig över sundet till Köpenhamn.

Hon jobbar på en av de "finare" klubbarna. Tjejerna ska dansa ett par gånger per kväll och därmellan sälja champagne. En gäst måste nämligen köpa champagne om han vill prata med en tjej mer än i några minuter. Och det vill de flesta. Det är därför de kommer dit. Tjejernas lön är provisionen på champagnefösäljingen. Om tjejerna sedan vill kan de gå hem med kunden och tjäna lite extra efter jobbet.

Caroline är bra på det hon gör och säljer massor av champagne. Den rena prostitutionen avstår hon ifrån, även om pengarna ibland känns lockande. Trots att hon drar in en hel per kväll får hon inte riktigt ihop den summan hon behöver för att täcka sina skulder. Live i Köpenhamn är dyrt. Pengar går åt till dyra kläder och sprit. Det sups något alldeles förskräckligt och att hon inte blir alkoholist ska hon nog tacka sin lyckliga stjärna för.

Det som till slut får Caroline att ta sitt pick och pack och dra hem igen är ett mord på en av tjejerna. Att inse att de (tjejerna) är helt utbytbara och att man inte ens vill ringa polisen när en av dem blir ihjälslagen är det brutala uppvaknande hon antagligen behöver.

Det ska vara en sann bild av branschen, en ögonvittnesskildring. Det kanske den är och att jag tycker att den glorifierar porrbranschen säger antagligen mer om mig än om Caroline L Jensen. Jag tycker bara hela hanteringen är sorglig. Ingen tjej jobbar på klubben ofrivilligt, sägs det. Ingen går hem med en kund ofrivilligt. Kunderna låter sig villigt luras att köpa billig skitsprit för hutlösa pengar och det är liksom inte mer än rätt att mjölka dem på så mycket pengar som möjligt. Jag antar att jag inte fattar vad som driver varken köpare eller säljare i den här hanteringen. Jag förstår inte hur någon kan tycka att det är värt det.

Jag läser boken precis innan vi åker till Köpenhamn. Mitt emot vårt hotell ligger en klubb som utlovar sexy girls. I min föreställningsvärld känns det rätt smutsigt. Men som sagt, det säger antagligen mer om mig.

Lärdom

Igår hade jag en dipp. Det kanske jag fortfarande har, jag kan nog inte riktigt känna att jag har ryckt upp mig än, men det kommer jag att göra. Det var en del som bubblade upp till ytan och något av mina inre barn dök upp och kände sig trotsigt övergivet. (Jag såg Fredrik Lindström diskutera med Stefan Einhorn på TV häromdagen, så jag vet att jag inte är helt ensam om att ha inre barn som gör sig påminda då och då, även om mina kanske inte alltid är någon putslustig lekkamrat från förr när de dyker upp.)

Av allt som man är med om ska man dra lärdom och det gör man, även om man kanske inte alltid tror det. Jag vet till exempel att jag kommer att göra allt jag kan för att min son alltid ska känna att han är/var det viktigaste i mitt liv. Även när han är vuxen. Även när jag är borta. Han ska aldrig behöva fundera över sin egen betydelse i mitt liv. Det ska inga barn behöva göra, men ändå är det det som jag gör lite då och då. Jag vill inte smita från det här livet med hans obesvarade frågor. Han ska aldrig någonsin behöva känna som jag. Det har jag lärt mig. Jag önskar bara att jag hade gjort det på ett mindre smärtsamt sätt.

En alldeles vanlig semesterdag

En mycket varm dag som helt enligt årstidens normer fyllts med sol, bad, grillad fläskfilé och rosévin. Och läsning. Jag läser deckare. Vilket oerhört förfall. Och jag tänker göra precis samma sak i morgon, men en lokal förmåga jag stötte på påstod att det skulle bli regn. Jag hoppas han har fel.

Franska kort

Livet på landet

Det är mycket tvätt nu. Flera resväskor fulla och med en ständigt blöt hund måste jag nog tvätta lakan också. Fast jag borde skaffa mig jobb och tjäna lite pengar. Eller åtminstone rensa lite i den förvildade trädgården. Men det enda jag har lust med är att läsa eller på sin höjd knyta ett armband eller två. Jag inhandlade ett par garnnystan i Frankrike efter ett besök i en souvenirbutik där sonen som vanligt suktade över knutna armband och allt möjligt. Det var bara det att ett litet löjligt makraméband kostade 10 euro och det är ett alldeles hutlöst pris. Så jag köpte garn och knöt själv. Och nu kan jag inte sluta. Mer garn och läderband tog jag med mig hemifrån och nu gäller det bara att få tag i de perfekta idéerna. Jag tror jag ska öppna egen souvenirbutik någonstans.

Nästa semesteranhalt: Sydnärkes riviera

Så var vi huset på landet igen. Det kändes lite motigt att sätta sig i bilen för ytterligare en resa igår, men nu när vi är här känns det bra igen. Operation kom-i-form ska inledas nu. Igen. Inget mer vinpimplande på ett tag, inga feta ostar. Nu ska här grillas magert kött och ätas grönsaker. I alla fall idag. Det är svårt att vara karakärsfast så här års när det finns alldeles för många frestelser att falla för. Tack och lov för att hundpromenaderna är tillbaka så att man i alla fall får bränna några kalorier.

Hemma igen

Hemma igen. Det känns som om två veckor gick alldeles för fort. Vill ha mer tid, mera pengar och bara kunna åka runt till fantastiska platser. Eller ett hus i södra Frankrike. Bara ett litet.

Vi har haft det hur bra som helst. Inga missöden i trafiken. Bra övernattningar, även om de tog lite tid att hitta ibland.

Carcassonne var mitt stora resmål och det motsvarade förväntningarna. Att komma ut ur den "nya" staden och se den gamla uppe på kullen tog nästan andan ur en. Det var så mycket större och så mycket mer än jag hade trott. En upplevelse för alla med minsta lilla historieintresse. Så dit vill jag igen. Och då vill jag bo inne i den gamla staden och bara strosa omkring. Och äta en massa god mat. Det fanns en och annan mysig restaurang, om man säger så.

Andra höjdpunkter:
Att köra över Viaduc du Millau
Hisnande vyer genom Midi Pyrénées
Stranden i Valras-Plage
Tapas på Los Amigos i Valence
En sen middag på en restaurang vid Canal du Midi i Homps med trollande servitör
Franska ostar
En tysk ost som avnjöts vid frukosten i Goslar och som tydligen var en specialitet från Hartz
Rött vin från Fitou
En outsider: på hemvägen skulle vi övernatta i Kassel, som visade sig vara världens fulaste och tråkigaste stad. Till sist hamnade vi efter många om och men vid ett litet hotell mitt i sta'n som hette Am Rathaus. Hyfsat billigt, stort fint rum, hjälpsam liten farbror till portier och en restaurang med balkanstuk som serverade den största köttallrik jag någonsin skådat. Med alla sorters kött. Grillad lever har nu seglat upp som en favoriträtt och det känns oerhört överraskande. Alla som av någon outgrundlig anledning måste stanna i Kassel bör bo på Am Rathaus.