måndag 28 februari 2011
Snabbhelg
Vissa helger går fortare än andra. Det är måndag igen innan man hinner blinka. I vår familj gillar vi inte sådana helger, även om vi sysselsätter oss med enbart roliga saker. Vi har haft en sådan helg nu. Igen. Träningar, matcher, lite arbete och en massa hästhoppning har gjort att det helt plötsligt är måndag igen och vi har inte kunnat ägna oss åt vår favorithelgsysselsättning: att bara slappa. Så nu har vi gemensamt fattat beslutet att nästa helg, då avstår vi alla måsten. Vi struntar i träning, eventuella matcher och vad som än hinner dyka upp. Vi ska bara slöa. Så nästa helg är det dags. Ingen väckarklocka, inga måsten. Inte ens roliga sådana. Den som ser fram emot det mest är nog sonen. Han behöver sova, något som dagens barn inte riktigt hinner med ibland för alla aktiviteter.
fredag 25 februari 2011
Det är inte roligt jämt
Igår var jag ute med min hund. Det är jag i och för sig varje dag, men igår var det rejält kallt och blåsigt och det tog emot ordentligt att behöva gå ut. Fast man gör det ju ändå, eftersom man måste. Har man skaffat sig hund så går man ut oavsett väder och man funderar inte ens över om man vill eller inte för det spelar ingen roll. Man har tagit på sig en uppgift och det är bara att göra. Det är inget negativt i det, tvärtom. Den tillfredsställelse man får av att ha slutfört en uppgift som det tog emot att sätt igång med är betydligt större än om man bara sysslar med roliga saker. Sedan är det själsligt renande att göra tråkiga saker ibland. Eller att helt enkelt inte fundera på om det är kul eller inte, eftersom det är en arbetsuppgift som måste utföras.
Jag har för mig att jag fick lära mig sådant när jag gick i skolan. Att det inte kan vara roligt jämt. Det är en rätt viktig livskunskap, för när man kommer ut i arbetslivet är det banne mig inte alltid så roligt. Även det allra roligaste jobbet har sin grå stunder. Att man ändå gör det kan väl betecknas med sådana där omoderna egenskaper som plikttrogenhet. Usch, det låter ju verkligen hur trist som helst i en värld där allt numera bara ska vara roligt.
Men när man kommer in från den där kalla promenaden eller har ägnat en hel dag åt tråkig bokföring, då har man rätt att belöna sig. Då har man förtjänat att unna sig något extra. Och det är något man missar när man bara har roligt hela tiden.
Jag har för mig att jag fick lära mig sådant när jag gick i skolan. Att det inte kan vara roligt jämt. Det är en rätt viktig livskunskap, för när man kommer ut i arbetslivet är det banne mig inte alltid så roligt. Även det allra roligaste jobbet har sin grå stunder. Att man ändå gör det kan väl betecknas med sådana där omoderna egenskaper som plikttrogenhet. Usch, det låter ju verkligen hur trist som helst i en värld där allt numera bara ska vara roligt.
Men när man kommer in från den där kalla promenaden eller har ägnat en hel dag åt tråkig bokföring, då har man rätt att belöna sig. Då har man förtjänat att unna sig något extra. Och det är något man missar när man bara har roligt hela tiden.
torsdag 24 februari 2011
Virusattack
Igår utsattes vi för en virusattack här hemma. Inte en sådan man får snuva av, utan en sådan man får teknikstress av.
Sonen och jag satt vid varsin dator - det är ibland så vi umgås här hemma - när ett MSN-meddelande ploppade upp hos mig från sonen med en uppmaning om att klicka på en länk som hade en facebook-URL. Mitt virusprogram (gamla trovärdiga och fungerande Norton) fick spel och sa nej, nej, nej. Men för sonen, som har F-Secure på sin burk, var det för sent. Han hade klickat på länken (som givetvis inte var något som han skickat utan en sådan där liten otäck sak som sprids automatiskt till de MSN-kontakter som har oturen att vara online) och sedan var det kört. Varje gång han försökte öppna Internet Explorer dök det upp konstiga meddelanderutor som effektivt stoppade all vidare användning. Ett tips till alla virusmakare: om ni nu försöker åstadkomma trovärdiga meddelanderutor som ska lura aningslösa användare att klicka vidare till skumma siter, så stava åtminstone rätt i era texter. Sonen höll på att bryta ihop, eftersom hans dator nu var "förstörd", men mamma ryckte in och körde lite nya virusprogram som hittade, och tog bort, inte mindre än tre worms.
Nu verkar allt fungera som det ska igen, men det återstår att undersöka vart skyddet i F-Secure tog vägen.
Sonen och jag satt vid varsin dator - det är ibland så vi umgås här hemma - när ett MSN-meddelande ploppade upp hos mig från sonen med en uppmaning om att klicka på en länk som hade en facebook-URL. Mitt virusprogram (gamla trovärdiga och fungerande Norton) fick spel och sa nej, nej, nej. Men för sonen, som har F-Secure på sin burk, var det för sent. Han hade klickat på länken (som givetvis inte var något som han skickat utan en sådan där liten otäck sak som sprids automatiskt till de MSN-kontakter som har oturen att vara online) och sedan var det kört. Varje gång han försökte öppna Internet Explorer dök det upp konstiga meddelanderutor som effektivt stoppade all vidare användning. Ett tips till alla virusmakare: om ni nu försöker åstadkomma trovärdiga meddelanderutor som ska lura aningslösa användare att klicka vidare till skumma siter, så stava åtminstone rätt i era texter. Sonen höll på att bryta ihop, eftersom hans dator nu var "förstörd", men mamma ryckte in och körde lite nya virusprogram som hittade, och tog bort, inte mindre än tre worms.
Nu verkar allt fungera som det ska igen, men det återstår att undersöka vart skyddet i F-Secure tog vägen.
onsdag 23 februari 2011
Virkade armband
Någonting att sysselsätta sig med framför TV:n ska man ju ha. Små enkla armband som går supersnabbt att göra, känns som om det kan bli ganska beroendeframkallande. Har letat igenom mina skåp och lådor efter fina knappar men utbudet känns lite skralt. Jag kanske får göra egna. Eller gå loss med lite pärlor.
tisdag 22 februari 2011
Grytlappar
Virkade ett par grytlappar förra veckan när vi var på landet. Lyckades bli nästan klar, men hade ett varv kvar som jag gjorde igår. Inte för att jag behöver fler grytlappar, men de är inte så tålamodsprövande att göra. Det vill säga, jag hinner inte tröttna förrän jag är klar.
Champagne till lunch?
När vi åt lunch inne i sta'n i söndags kom det in en kvinna tillsammans med vad som troligast var hennes dotter. Mysigt med mor-dotter-lunch på sta'n. Dottern dricker cola och mamman beställer in ett glas champagne åt sig själv. Bara så där. Inget mousserande vitt vin, utan riktiga grejer, Moët & Chandon. Detta skulle jag antagligen inte ha lagt märke till om det inte var så att vi satt ganska nära baren och jag hörde det karakteristiska ploppandet när flaskan öppnades. Samt barpersonalens muttrande om att behöva öppna en hel flaska bara för ett glas. Jag vet inte hur enkelt det är för dem att bli av med resten av flaskan en vanlig söndagslunch. Men det jag vill komma till är min egen reaktion, som innebär ett präktigt förfasande över en sådan dekadens blandat med avundsjuka och beundran. Mitt präktiga jag börjar försöka lista ut vad ett glas champagne kostar och fundera över om det är värt det till lunch och mitt beundrande jag önskar att jag också kunde skita fullständigt i triviala saker som vad saker och ting kostar och vara så cool att om jag är sugen på champagne, ja, då köper jag champagne. Utan att bry mig om att barpersonalen muttrar. Kände mig väldigt mainstream där jag satt med mitt mineralvatten.
måndag 21 februari 2011
Skön söndag
Igår var vi inne i sta'n och det var alldeles för länge sedan sist. En fin solig dag med vårkänsla, trots att det var ganska kallt. Jag försöker ju intala mig själv att mina shoppingdagar är över och det är faktiskt inte så svårt. När jag kollar i skyltfönstren så tycker jag att det är påfallande ofta jag kan säga till mig själv: "En sådan har jag". Det vill säga, inte så mycket nytt under modehimlen egentligen, möjligen lite nya kombinationer. Jag ska ta en djupdykning i garderoben och försöka mig på lite nya kombinationer vilken dag som helst. Dock tog jag en tur inne på Indiska. Jag älskar Indiska och skulle gärna inhandla alla mina inredningsdetaljer där. Tingeltangel är betydligt trevligare en trist avskalad minimalism. Men jag behöver inga fler ljuslyktor heller. Eller kuddar. Eller fina temuggar. Men jag köpte ett par solglasögon för det facila priset av 59 kr i en guldig pilotmodell. Det tyckte jag att jag var värd. Och så försöker jag förtränga det faktum att jag redan har ca 23 par solbrillor i en låda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)