Kollade lite på TV igår, för en gångs skull. Kvällsöppet, om genusperspektiv på våra förskolor, eller enligt vissa av debattörerna, avsaknaden därav.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när de sitter på fullt allvar och tycker att man ska säga "hen" i stället för "hon" eller "han" och att världen därigenom skulle bli så mycket bättre. Jag tror det är att förenkla en aning. De flesta ungar i förskoleåldern är mycket medvetna om vilket kön de har och det alldeles oavsett om föräldrarna har talat om det för dem eller inte.
Jag kanske är för gammal eller för dum eller för indoktrinerad av min egen uppväxt. Att inte se min kille som en kille känns bara idiotiskt. Det är väl bättre att göra sitt bästa för att uppfostra honom till en bra kille än att försöka göra något könsneutralt mähä av honom som något slags uppfostringsexperiment. Det viktigaste är att ungarna lär sig att alla är lika mycket värda, oavsett kön eller något annat. Det tycker jag att ungarna är bra på också. Jag tror skolan gör sitt jobb där, trots avsaknaden av särskilda genuspedagoger som ska "övervaka" barnens lekar (har man barn i förskoleåldern får man ju numera vara tacksam om det finns personal överhuvudtaget). Jag vill inte att staten ska lägga sig hur min unge leker på förskolan. Vill han leka med bilar, ska han göra det, vill han leka med dockor likaså. Det ska inte vara politik i det.
Barnuppfostran borde i första hand styras av sunt förnuft. Tyvärr råder det ju lite brist på det emellanåt. Vi bor mitt emot en lekplats och ibland kan jag förundras när jag ser småtjejer i sandlådan i kjol och kalasbyxor i stället för riktiga byxor som går att leka i. Att hindra sina barn att leka ordentligt genom att inte klä dem praktiskt är ju dumt så det finns inte. Så såg det inte riktigt ut på det mer könsneutrala 70-talet när jag växte upp. Kollar man på mina gamla lekisfoton är det inte alltid säkert att man ser skillnad på tjejer och killar. Vi har alla likadana skitfula rostbruna manchesterbyxor och polotröjor och hemmaklippta frisyrer. Oerhört praktiskt. Men vi var ändå rätt medvetna om vilket kön vi hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar