Typisk måndag

Just nu är jag lite trött på att ha mycket att göra (fast det ska bli kul att fakturera den här månaden). Jag skulle vilja ha lite tid att bara lata mig och läsa "Death comes to Pemberley". Att P.D. James har tagit sig an familjen Darcy och låter en mordhistoria utspela sig på Pemberley är ju alldeles strålande och precis det jag skulle vilja ägna mig åt i soffan, under en filt, medan någon hela tiden ser till att min tekopp fylls på med alldeles lagom varmt te.

Och så skulle jag behöva städa lite (igen och igen och igen). Folk som bor i det här huset har en tendens att dra in en jävla massa skit i hallen, rent ut sagt och det tycks inte hjälpa vad jag gör. Jag behöver en sådan där smart lösning för hallen som brukar vara med i diverse glassiga inredningsreportage, men vår hall är för liten och trång och jag har en känsla av att den kommer att fortsätta vara överbelamrad med kläder och skor vad vi än gör. Och jag tillhör dem som inte tycker det är någon idé att plocka i ordning om det ändå ser likadant ut igen efter en dag eller två.

Riktigt kallt och ruggigt är det just nu också. Trots att temperaturen inte ser så skräckinjagande ut när man läser av termometern inifrån är man färdig att frysa sönder när man går ut. En sådan där liten otäck vind med obehaglig havskyla har satt in. Vill ha torr och fin kyla, inte den där jäkla kustvarianten.

Och från sonens rum låter det bara "diggadiggadingdingding, här glider kingen in". Det kan driva en till vansinne om inget annat har hunnit göra det innan. Tack för det, Sean Banan.

Om det inte var så att jag försökte gå ner lite i vikt och dessutom måste kompensera lite för allt jag "unnade" mig i helgen skulle jag tröstäta massor just nu. Åh, vad gott det vore.