I den lilla hålan Sparta blir en kvinna brutalt mördad. Hon heter Zoe Kruller och mycket kan sägas om hennes moral, men naturligtvis förtjänar hon inte att sluta sina dagar på ett sådant sätt. Det finns två misstänkta, den före detta maken Delray och älskaren, Eddie Diehl. Inget går dock att bevisa och ingen blir fälld för mordet, men att vara misstänkt för mord är tillräckligt för att hela livet ska ställas upp och ner.
Det får Eddie Diehl erfara, som förlorar både jobb och familj, trots att han hela tiden hävdar sin oskuld. Den enda som inte överger honom är dottern Krista. Hon kan inte låta bli att älska sin pappa, trots att det är emot allt sunt förnuft. Åtminstone enligt Kristas mor. Och om inte Eddie är skyldig, så måste det väl vara Delray?
Det tror däremot inte Delrays och Zoes son Aaron. Han är övertygad om att Eddie har mördat hans mamma.
Historien berättas ur både Kristas och Aarons perspektiv. De kretsar runt varandra (eller det är väl mest Krista som kretsar runt Aaron) under sin uppväxt, med en slags skräckblandad fascination, men de får inte reda på sanningen förrän de är vuxna.
Det känns som en väldigt lång bok. Det händer egentligen inte så mycket. Allting är mest bara djupt tragiskt. Sparta är en mörk och dyster stad, som mest verkar befolkas av mörka och dystra människor med alkohol- och drogproblem. Alla mår dåligt. Ingen verkar ha något hopp om en framtid.
Jag gillar ju för det mesta Oates och det gör jag på sätt och vis nu också, men hälften så många sidor hade räckt. Och det är definitivt ingen av mina favorit-Oates.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar