Om definitionen på död är att inte längre ha något liv, har jag varit död i flera veckor nu. Jobben väller in och varje gång jag precis avslutat något riktigt jobbigt och tänker att nu, nu ska jag pusta ut ett tag, dyker något nytt upp. Och min klåfingriga små tangentfingrar knappar glatt iväg ett "Visst, det tar jag!" fast jag stunden innan hade lovat mig själv att säga nej.
Det är naturligtvis bra att ha mycket jobb när man är sin egen. Det är liksom själva grunden för ens existens som egenföretagare, men det är dumt att försöka göra tre veckors jobb på en vecka. Det är faktiskt jättedumt. Det skulle jag ha sagt till vem som helst som hade frågat mig. Men det är precis så jag bär mig åt just nu. Bara den här veckan, så kan jag vila sedan.
Men sedan blir man ju smickrad också. Det kan ju vara så att det inte finns en enda vettig översättare att få tag på just nu, men jag vill ju gärna tro att jag får så mycket jobb på grund av att jag är så bra. Vilket jag inte kommer att vara om jag försöker göra för mycket på en gång.
Jag tröstar mig med att drömma om allt det där jag ska göra snart. När det har lugnat ner sig. När jag har tjänat lite extra och kan unna mig lite lyx. Alla filmer jag ska se när jag äntligen ligger i soffan och slappar igen. Eller åka på en spahelg. Jag läser dreglande alla annonser om spahotell. Det finns gott om dem här i närheten, så det behöver inte ens innebära en lång resa. Jag borde verkligen boka en spahelg nu på en gång. Because I'm worth it. Jag ska bara jobba lite först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar