Ja, det här var ju ett tag sedan. Jag har visserligen levt fastklistrad vid tangentbordet i några månader nu, men så mycket "fritidsskrivande" har det inte blivit. Det går bra för mig just nu. Jobbmässigt, alltså. Det är sådant man ska bara tacksam och ödmjuk inför. Men det där med fritid tar ju stryk. Det blir liksom ingen tid till någonting. Men just idag blev det lite ofrivillig tid över. Jag har varit på en ögonundersökning och har just nu världens största pupiller och ser ganska dimmigt. Jag kan inte jobba, även om jag borde. Jag ser alldeles för dåligt. Och sedan känner jag mig eländig i största allmänhet. Jag skulle vilja vara riktigt liten en stund, men det är så dåligt med stora att luta sig emot nu för tiden. Jobbet får helt enkelt vänta en liten stund. Jag har ju hela helgen på mig. Jag känner att soffan, en filt och en kopp te kallar och jag inser med förnuftet att det är precis en sådan kallelse jag i detta nu bör åtlyda.
2 kommentarer:
Jisses, vad var det för ögonundersökning?
Kul att du har mycket jobb!
Själv har jag varit ute i iskylan och grävt en stor rabatt idag och planterat om pioner. Jag var så kall till slut att bergslagskaminen nu är min bästa vän. Nerkrupen under filten i soffan, med datorn i knät och ett glas vin på bordet mår jag nu rätt så fint. :-)
Min optiker tyckte att trycket var för högt när jag skulle prova ut linser senast och skickade mig på en ögonundersökning. Jag har ju gjort en del sådana förut, då efter proppen, men glömt hur jävligt det kan vara. De droppar något i ögonen som gör att pupillen vidgar sig för att kunna se ordentligt, vilket innebär att man själv knappt ser något. Man blir rätt ljuskänslig, kan man säga. Men han kunde i alla fall inte hitta något som tydde på att det var något fel och det var ju bra.
Skicka en kommentar