Läst: Quiet av Susan Cain

Ramlade på en ganska krokig väg över den här boken för ett tag sedan. Klickade på en länk, hamnade på en sida där det fanns en föreläsning med Susan Cain som var så bra att jag beställde boken direkt. Jag kände nämligen igen mig nästan helt och hållet och blev alldeles löjligt lycklig över det och sådant händer ju inte så ofta.

Susan Cains bok har undertiteln "The power of introverts in a world that can't stop talking". Hon berättar om sig själv och andra som hon klassar som mer eller mindre introverta och hur det är att vara introvert och lite tyst i ett samhälle (USA) som hyllar förmågan att vara extrovert och talför över allt annat. Det är superintressant och det ger en hel del tankeställare. Att vi har gått från ett samhälle där man hyllade det tystlåtna och eftertänksamma och där framfusighet ansågs vara lite ouppfostrat till att hylla det som hörs och syns mest och nästan se dem som är tystlåtna som lite dumma. Det är en i mitt tycke ganska tragisk utveckling.

Utgångspunkten är ju förstås USA, men det går att ändå att känna igen sig en hel del. USA är kanske ett extremt extrovert samhälle, men jag tror Sverige tyvärr är på väg åt det hållet.

Jag har jobbat i en bransch där jag gång på gång träffat människor som är världsmästare i att låta käften gå oavbrutet, skitsamma om man har något att säga och det har för det mesta lönat sig. Att de flesta chefer saknar förmåga att se igenom glappkäftarna har alltid stört mig och de årliga medarbetarsamtalen har ofta i lite olika varianter kretsat kring temat "du måste ta för dig lite mer, kavla upp skjortärmarna, du har ju säkert bra idéer så ut med dem". Att göra sitt jobb räcker inte. Man måste vara högljudd också för att märkas. Är man tillräckligt högljudd behöver man inte göra sitt jobb, för det finns en massa tysta plikttrogna typer där bakom som är tacksamma för att själva slippa hålla låda så de jobbar i stället. Utan att få löneförhöjning, eftersom de inte hörs. Och jag har sett de mest korkade idéer belönas enbart för att de framfördes tillräckligt ihärdigt.

Jag tycker att det här borde vara ett standardverk i varje chefs bokhylla och även i lärares. Alla som har som jobb att bedöma andra människors insatser borde läsa den här boken och ta sig en tankeställare över hur de "ser" sina medarbetare. Eller hör de bara gaphalsarna?