Nu har jag ägnat två dagar åt att fixa till sonens rum och det blev riktigt fint. Jag tror att han är nöjd, även om han just nu är för cool för att ge stående ovationer. Funderar på om jag skulle försöka tvinga honom till det. Desperat mamma söker tacksamhet. Hur som helst, det tar lite tid att röja, för att inte tala om det där med att skruva Ikea-möbler. Så många Billy ja har skruvat ihop i mina da'r, så borde jag kunna göra det i sömnen. Men de hade ändrat lite på några detaljer sedan sist, upptäckte jag. Inte ens en Billy får vara var det alltid har varit. Nu har i alla fall min teen-to-be ett rumt helt (nästan) i svart-vitt, precis som han har önskat sig. Det som fattas är ett par ramar för att rama in några affischer. En tur till Ikea igen, alltså.
Eftersom jag är i fixartagen har jag börjat fundera på hur jag ska transformera mitt arbetsrum/familjens skräprum till det ultimata kontoret. Det kräver lite mer än en tur till Ikea. Det här rummet kräver till exempel ny färg på väggarna. Innan vi flyttade in tillhörde det här rummet en tonårstjej med för fria händer, har jag en känsla av. Tre väggar är nämligen rosalila och den fjärde är svart. Det är inte särskilt snyggt. Ett lite större projekt, med andra ord.
Men jag är på gång när det gäller inredning, känner jag. Kan vara att jag med stor spänning väntar på vår nya soffa. Börjar man ändra i ena änden, får man helt plötsligt en massa idéer i den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar