Här där jag bor nu talar vissa i lokalbefolkningen en ganska bred dialekt. Det är helt ok, det gör man där jag kommer ifrån också och det gör mig inget alls, så länge man bara pratar. Men när man börjar skriva på dialekt, då far språkfascisten i mig. När det dessutom är sonens lärare som skriver på talspråklig dialekt, då bli jag riktigt sur.
Här nere i väst har man en oerhört tröttsam vana att säga "denna" och "detta" i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Gärna följt av ytterligare en bestämd form som i "denna veckan". Det låter ju inte riktigt klokt, men man får väl ta det som en dialektal charmighet. Men när det på sonens matteläxa står "Denna läxan ska lämnas in senast fredag", då är det inte särskilt charmigt längre. Då är det grammatiskt inkorrekt och när det dessutom är skrivet av den person som ska bedöma min son i svenska tycker jag att det är katastrofalt illa.
Jag vet inte om jag ska vara stöddig morsa och näpsa läraren om det här eller om jag ska ligga lågt och nöja mig med att i alla fall se till att min unge lär sig skriva rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar