I tisdag blev jag lite oväntad medbjuden på teater - West Side Story på Göteborgsoperan. Det är ju musikalernas musikal brukar det stå att läsa lite varstans och det kanske det är också. Och den här uppsättningen var bra med alldeles fantastiska sångare och dansare. Jag förstår ännu mindre vitsen av att leta talanger och framtida röster i fåniga TV-program. De framtida rösterna och talangerna sliter på musikalscenerna, totalt okända för den stora publiken men så mycket mer begåvade än samtliga Idol-deltagare tillsammans.
Men jag funderar lite kring själva pjäsen. Jag hade min bild av handlingen helt och hållet klar innan och den hade inte förändrats ett dugg efter föreställningen. Det är ju dessutom en handling som tyvärr också är alldeles för aktuell. Gängstrid i mellan Jets, amerikaner med polsk bakgrund och Sharks, nyanlända puertoricaner. Förbjuden kärlek över gänggränserna. Slutar med ond bråd död.
Man sympatiserar med Sharks och jag undrar om det är meningen. Det känns som om det vore mer politiskt korrekt, i synnerhet idag, att framställa båda sidor på samma sätt, men så är det inte. Sharks är snygga, färgstarka och det är där de enda kvinnorollerna finns. Jets är buffliga, lite småkorkade och deras hangaroundbrudar är namnlösa och har inga egna nummer. Det är lite som brittiska fotbollshuliganer mot portugisiska landslaget i fotboll, utseendemässigt alltså. Det är kläderna som gör mycket av intrycket. Snygga svarta kostymer mot grå illasittande kavajer och töntiga brallor. Ska det vara så? Jag tycker det är lite märkligt. Eller är det bara jag som uppfattar det så?
Hur som helst är det alltid utomordentligt trevlgt att gå på teater och jag insåg att det var alldeles för länge sedan sist. Det måste bli ändring på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar