Jag är en bärare. Eventuellt kanske en samhällsbärare, i och med att jag betalar så fruktansvärt mycket skatt, men jag är också en bärare i ordets mer bokstavliga bemärkelse. Jag bär saker. Jag bär kläder som ligger lite här och där till deras rätta platser, som kan vara allt från tvättkorgen till garderoben. Jag bär saker och tidningar och papper som har en tendens att samlas i stora högar på bord och stolar. Ibland bär jag bara en hög till en annan hög. Det är inte så bra. Det kallas snabbröjning och ska bara vara för tillfället. En stor del av det där som samlas på hög tillfälligt hamnar i tvättstugan. Där syns det nämligen inte. Då kan man lura sig själv och tro att det faktiskt är borta på riktigt. Många av högarna innehåller papper, post och tidningar som jag ska gå igenom senare, så att jag inte missar något viktigt. Ofta blir det tyvärr långt senare.
Sedan bär jag till återvinningen. Nästan varje dag bär jag någonting till återvinningen. Jag ska ju ändå ut och gå med hunden och då kan man lika gärna ta med sig en påse skräp. Och hur jag än försöker minskar aldrig den där mängden skräp. Antalet förbrukade mjölkförpackningar som vandrar ut härifrån tycks ibland oändligt.
De senaste dagarna har jag burit julsaker. De har nu förpassats ut i förrådet. Det känns bra och det lilla ljus som ändå finns kan återigen sippra in genom ljusa vårgardiner i stället för att hållas ute av tunga, röda saker. Det känns bra. Luften blir lite lättare att andas då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar