Så har jag äntligen lyckats läsa ut en bok igen. Att det har dröjt så länge beror inte alls på att det här en tråkig bok eller så, det beror på att jag har haft så mycket annat för mig att det helt enkelt inte har funnits någon ro. Men ett par dagars badsemester i Danmark gjorde susen. Att läsa en bok innebär nämligen ett fullt legitimt alibi för att slippa åka vattenrutschkana. I alla fall i min värld. Sonen och jag var inte helt överens där.
Boken då? Den utspelar sig i London, mestadels i ett hus med tre lägenheter som gränsar till Highgate-kyrkogården. I en av lägenheterna har Elspeth bott, men när hon dör i cancer skänker hon lägenhet och alla tillhörigheter till sin systerdöttrar Julia och Valentina. De har aldrig träffats, eftersom Julia och Valentina har växt upp i USA. Julia och Valentina är enäggstvillingar, liksom Elspeth och flickornas mamma Edie.
De övriga lägenheterna i huset bebos av Elspeths yngre älskare Robert och paret Marijke och Martin. Martin är korsordsmakare med svåra tvångsföreställningar och han har inte lämnat lägenheten på flera år. Marijke tröttnar och flyttar hem till Amsterdam. Robert är guide på kyrkogården och skriver på en avhandling om densamma.
Så ser scenariot ut när Julia och Valentina anländer till London för att ta sitt arv i besittning. Men de är inte så ensamma i den stora lägenheten som de tror. Elspeth är också kvar och med lite träning lyckas hon göra så pass mycket väsen av sig att hon får kontakt med tvillingarna. Valentina är den känsligaste av de två och hon och Elspeth för långa samtal. Det leder till att Valentina tänker ut en rätt skruvad plan för att få lite mer utrymme och frigöra sig från den mer dominanta Julia. Robert involveras mot bättre vetande, eftersom han inte kan motstå någon av dessa kvinnor.
En rätt skruvad historia, skulle man kunna säga. Det blir av olika anledningar inte riktigt som någon hade tänkt sig. Det jag tar mest illa vid mig av är dock när Elspeth av misstag lyckas ha ihjäl en liten kattunge. Som också får evigt liv som vålnad i Elspeths gamla lägenhet, så på sätt och vis är det väl hoppfullt att man inte bara försvinner, men det verkar ruskigt långtråkigt att vara en ande.
Betyg? Sådär. Ganska bra. Medel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar