Aliide är en gammal kvinna som bor ensam på sin gård någonstans på landsbygden i Estland. Det är hennes fädernesgård och efter att föräldrarna, som så många andra, försvunnit under andra världskriget, bodde Aliide kvar tillsammans med sin syster Ingel och hennes familj. Ingel var gift med Hans, stilige Hans som Aliide såg först och som är den ende man hon någonsin velat ha, men som bara hade ögon för Ingel. Efter kriget är livet svårt i Estland. Hans är nationalist och därmed fiende till den nya Estniska Sovjetrepubliken. Systrarna gömmer honom i ett lönnrum på gården. Men det har ett högt pris. Det går inte att lita på någon. Aliide begår det stora sveket. För den hopplösa kärlekens skull och för att överleva.
Många år senare, i början av 1990-talet, strax efter självständigheten, dyker en trasig ung flicka, Zara, upp på Aliides gård. Hon talar estniska, men är alldeles tydligt från Ryssland och hon har ett gammalt fotografi av Aliide och Ingel insytt i BH:n. Ett traffickingoffer på flykt undan en psykopatisk hallick, men också en länk till Aliides historia.
Det är ju så himla bra. Och otäckt. Och nära. Estland är inte långt borta, men är ändå så annorlunda. Jag tror inte vi som svenskar fattar hur lyckligt lottade vi har varit. Vilken tur vi har haft genom historien. Så oerhört befriade från krig, våld och ockupationsmakter. Vi borde nog tänka på det lite oftare och tacka vår lyckliga stjärna för att de allra flesta av oss har möjlighet att leva sådana bra liv som vi gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar