Jag är lite kluven inför det här med julafton. Å ena sidan finns det fortfarande en viss förväntan kvar, man kommer ihåg hur det kändes när man var liten och det verkligen var årets höjdpunkt. Å andra sidan finns den där klumpen i magen kvar, den där som permanentade sig under åren när man inte kunde tillfredsställa alla och mest kände sorg över att tiden med riktiga familjejular var förbi och vetskapen om att det aldrig skulle bli julstämning igen så som det var när man var riktigt liten och familjen var en riktig familj. Då var julen den absolut värsta perioden på hela året. Sedan kom mitt barn och man kunde koncentrera allt julfirande på att se till att det blev bäst för honom.
Jag vet inte om jag skulle fira så mycket jul egentligen om jag inte hade barn själv. Utan ungar är det väl ganska meningslöst. Allt är ju för hans skull. I år kommer vi att för första gången på väldigt, väldigt länge dessutom att fira jul på hemmaplan. Inget resande, ingen kappsäck, den egna sängen. Det ska bli alldeles fantastiskt skönt. Jag kan kanske börja gilla julen på riktigt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar