Igår var jag ute med min hund. Det är jag i och för sig varje dag, men igår var det rejält kallt och blåsigt och det tog emot ordentligt att behöva gå ut. Fast man gör det ju ändå, eftersom man måste. Har man skaffat sig hund så går man ut oavsett väder och man funderar inte ens över om man vill eller inte för det spelar ingen roll. Man har tagit på sig en uppgift och det är bara att göra. Det är inget negativt i det, tvärtom. Den tillfredsställelse man får av att ha slutfört en uppgift som det tog emot att sätt igång med är betydligt större än om man bara sysslar med roliga saker. Sedan är det själsligt renande att göra tråkiga saker ibland. Eller att helt enkelt inte fundera på om det är kul eller inte, eftersom det är en arbetsuppgift som måste utföras.
Jag har för mig att jag fick lära mig sådant när jag gick i skolan. Att det inte kan vara roligt jämt. Det är en rätt viktig livskunskap, för när man kommer ut i arbetslivet är det banne mig inte alltid så roligt. Även det allra roligaste jobbet har sin grå stunder. Att man ändå gör det kan väl betecknas med sådana där omoderna egenskaper som plikttrogenhet. Usch, det låter ju verkligen hur trist som helst i en värld där allt numera bara ska vara roligt.
Men när man kommer in från den där kalla promenaden eller har ägnat en hel dag åt tråkig bokföring, då har man rätt att belöna sig. Då har man förtjänat att unna sig något extra. Och det är något man missar när man bara har roligt hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar