Sonen och jag är hemma igen efter vårt sportlovssejour... hemma. Eller vad är det som är hemma nu? Det är ju väldigt hemma att åka upp till Örebro och träffa vänner och bekanta på alla vanliga ställen och köra bil utan att behöva tänka för man hittar överallt och ingenting överraskar en. Förutom den där kvinnan jag inte såg i mörkret och höll på att köra över vid ett övergångsställe uppe på sta'n. Där blev jag faktiskt lite svettig ett tag.
Samtidigt så är ju hemma där man bor, vart det nu råkar vara för tillfället och där alla ens saker finns. Allt det där som utgör vardagen. Jag är en vardagsjunkie. Semester och resor är alltid trevliga avbrott, men det är ju trots allt i vardagen man lever sitt liv. Men vi har två hem nu. Huset på landet är också väldigt hemma och ibland känner jag mig lite splittrad. Skulle egentligen vilja ha två uppsättningar av allt jag äger så att jag aldrig behöver sakna något där jag för tillfället befinner mig. Fast det har vi nästan. Förutom en skrivare på landet. I fredags saknade jag en skrivare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar