Eftersom jag nu har gått in i mitt Austen-projekt till hundra procent följde jag upp genomläsningen av Mansfield Park med att titta på en filmatisering av den samma, inspelad 1999 och i regi av Patricia Rozema.
I de flesta fall så plockas ju en massa detaljer bort när en roman blir ett filmmanus, men har faktiskt vissa detaljer lagts till, av en anledning som jag inte alls förstår. Exempelvis läggs det stor vikt vid att stora delar av den rikedom som familjen Bertram besitter, härstammar fån slavarbete på deras plantager i Antigua. Det nämns ingenting om slavar i romanen, även om det nog var ganska självklart att det fanns slavar på brittiska plantager i Karibien i början av 1800-talet. Vidare framställs Lady Bertram som en världsfrånvänd gammal alkis och Fanny är politiskt korrekt nog en ung dam med betydligt mer skinn på näsan än romanens Fanny. Hon tillåts vara både frispråkig och stark. Det är svårt att tänka sig romanens mera ömtåliga och försynta Fanny upprört storma ut ur huset och själv sadla sin häst och ge sig ut på en ridtur mitt i ösregnet. Jag tror inte roman-Fanny kan sadla en häst och hon kan definitivt inte komma upp på den utan hjälp. Och skulle hon rida i regnet skulle hon antagligen sedan ligga sjuk i minst tre veckor. Film-Fanny skriver dessutom egna berättelser och har en livlig och ibland ganska elak korrespondens med sin syster Susan i Portsmouth. Det är som om man velat ha in lite mer av Jane Austen själv i film-Fanny.
Men om man bortser från sådana detaljer är det ett stycke brittiskt kostymdrama som man gott kan ägna ett par sysslolösa timmar åt. Men man kanske inte ska ha läst ut romanen Mansfield Park kvällen innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar