Svenska vs. engelska

Påbörjade min omläsning av Stolthet och fördom igår kväll. På svenska, alltså. Det funkar inte alls. Nu när jag har läst tre Austen-romaner på raken på engelska, tänkte jag att ett litet språkligt experiment skulle vara på sin plats, men det blir bara fel, fel, fel. Så till kvällens lässtund byter jag till engelska. På något sätt fungerar inte de bitska replikerna på svenska. Det låter bara löjligt. Det är konstigt. Men ett enkelt litet uttryck som "silly girls" har för mig en helt annan substans än "fjolliga flickor". Vad är "fjollig" för löjligt ord egentligen? Mitt modersmål känns så nyanslöst i jämförelse med engelskan. Det går liksom inte att spetsa till det på det där artiga och belevade sättet på svenska. Det blir bara buskis av allting och om det är något jag har väldigt svårt för är det buskis. Jag tror inte att det är översättningen som missar nyanserna, jag tror det är svenskan som saknar dem och det känns faktiskt väldigt tråkigt.