Året är 1799 när berättelsen tar sin början och utspelar sig i Roslagen. Johanna Nygren är 13 år gammal när hennes far försvinner under en postrodd till Åland. Familjen blir ännu fattigare än förut och Johanna tar jobb som piga i posthuset i Grisslehamn. Här finns ett teknikens under, en optisk telegraf, och Johanna får mot alla regler lära sig hur den fungerar. Här möter hon också Kristoffer, sergeant i Svea livgarde, som blir hennes livs kärlek.
Ute i Europa är det krig och inte ens de små öarna i Roslagen klarar sig undan. Hotet från ryssarna finns hela tiden och en kall vinter närmar sig kosackerna över isen. Kristoffer finns därute någonstans och Johanna blir en av de där kvinnorna som väntar. När isen börjar smälta flyter döda soldater iland i Grisslehamn och säkerligen på många fler ställen. Johanna får leta på stranden efter Kristoffer och fortsätta hoppas på ett mirakel. När Kristoffer väl kommer tillbaka har Johanna gett upp för länge sedan.
Livet är hårt för fattigbönder i kustbandet och Johannas mor Maria försöker hålla deras lilla gård vid liv, men det är inte lätt utan man och hennes suputer till bröder är inte till så mycket hjälp.
Lite så är det överlag. Kvinnorna är arbetssamma och väntar tålmodigt på män som ska komma hem från krig, från havet eller från en suprunda.
Johannas och Kristoffers kärlek är av den storslagna sorten som överlever allt, även om timingen är inte helt rätt. Men den är vacker så man blir tårögd och jag måste läsa resten av den här släktkrönikan också. Jag vill verkligen veta hur det går för dem. Det är också ett stycke historia som jag skäms över att säga är ett svart hål i min bildning. Jag tycker ju att jag vet så mycket ibland, men hur Sverige faktiskt drabbades av Napoleon-krigen har jag tydligen inte tänkt på alls. Det är lite pinsamt, men jag ska åtgärda det genom att kasta mig över något knastertorrt historiskt verk. Snart. Vilken dag som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar