Energitjuvar är människor i vår omgivning som dränerar oss på energi. Jobbiga typer, helt enkelt. Att de gör det beror på obearbetade trauman från barndomen. De projicerar saker på sin omgivning och sedan blir det jobbigt i relationen. Men bara om den som inte är energitjuv tillåter det - på grund av sina obearbetade barndomstrauman. Ungefär så. Kort sammanfattning av den här boken.
Naturligtvis är det inte så enkelt, men jag tycker att boken förenklar en hel del. Det är väldigt mycket antingen eller. Antingen är man en energitjuv, en tagare, eller så är man en sådan som utsätter sig för energitjuvar, en givare. Och vad vi än är kan vi alltid skylla det på våra föräldrar. Det enda som kan rädda oss är terapi. Om man vore på ett elakt humör skulle man kunna tro att den här boken är utgiven som en del av en reklamkampanj för Sveriges samtalsterapeuter. Men jag är inte på elakt humör idag och visst fattar jag att det är bra att gå i terapi och reda ut varför man reagerar som man gör. Det borde nog alla göra.
Jag tror dock att man kan vara lite av varje, i olika situationer. Att olika människor framkallar olika sidor hos oss själva, varav en hel del kanske inte är av den ljusa trevliga sorten. Men vad vet jag, jag är ju ingen expert på området. Och jag har ju aldrig gått i terapi, fast jag antagligen borde. Boken är i alla fall lättläst, men det känns inte som om jag får några aha-upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar