Tiden går väldigt fort ibland och det händer mycket. I alla fall i alla andras liv. Mitt är väl ungefär som det alltid ha varit. Åtminstone känns det så när man hittar gamla vänner och bekanta på Facebook och annorstädes. De har liksom blivit så vuxna, gör vuxna saker och har blivit så... gamla. Hos mig har det ju inte hänt så mycket och jag är väl ungefär som jag alltid har varit, eller? Det är märkligt. Ser t.ex att en som jag gick i skolan med har barnbarn. Barnbarn? Herregud, själv fick jag efter mycket om och men mitt första barn alldeles nyss. Eller för elva år sedan då, om man nu ska vara nogräknad. Och partyprissen som var ihop med en kompis till mig har fem barn nu. Fem! Hur har han hunnit med det? Det var ju inte så länge sedan vi var på krogen. Eller så var det kanske det. Det kanske var 25 år sedan, när jag tänker efter. Det är klart man hinner greja fem barn på 25 år utan att ens anstränga sig särskilt mycket.
Folk har blivit höga chefer, miljonärer och allt möjligt. Det är väl bara en sak som är säker, det man trodde var den absoluta sanningen när man gick på gymnasiet (och visste allt, för det gör man när går på gymnasiet), det stämde inget vidare. Man får liksom kasta sin fördomar på sophögen. Det blir folk av de flesta. Fast kanske inte den sortens folk man trodde. Och de som det inte blir folk av, de visar i alla fall inte upp sitt misslyckande på Facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar