Mysig dag i gamla hemstaden med trevlig samvaro med goda vänner. På vägen hem upptäckte jag dock en lite jobbig sak om mig själv. Min bil är bra på många sätt, klarade exempelvis besiktningen alldeles galant för bara några dagar sedan, men den har en del att önska när det gäller strålkastare. Eller rättare sagt, den har helt usla strålkastare och borde egentligen inte få vistas på allmänna vägar efter mörkrets inbrott. Lägg så till ett lätt duggregn, regnblanka vägar och antagligen en del skit på strålkastarna. Samt en bilförare med lite ögonproblem till följd av en propp i huvudet som orsakade ett tryck på synnerven som inte längre har den elasticitet som en synnerv ska ha. Det vill säga, när jag blir bländad tar det lite för lång tid innan jag ser igen. Allt detta sammantaget innebär livsfara vid bilkörning i mörker, det fattar ju vem som helst.
Så de fem milen mellan Örebro och Åmmeberg gick inte riktigt som en dans i kväll. Jag kände hur jag körde långsammare och långsammare för att försöka urskilja vägen och att jag antagligen retade upp somliga av mina medtrafikanter rätt rejält. Jag körde helt enkelt som en jävla kärring. Antagligen vad jag själv skulle ha muttrat om jag kört i bilen bakom mig själv.
Så från och med nu ska jag försöka bli en snäll trafikant. Jag ska tänka att den där som kryper fram och vinglar lite framför mig kan vara en sådan som jag som sitter i en liten löjlig fransk bil som är gjord för att köras i solsken. Och som dessutom ser lite dåligt ibland, särskilt vid möten med stora långtradare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar