Jag har en last. Kanske fler om jag tänker efter, men det tänker jag inte göra nu. Min last gränsar till ett missbruk och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det handlar om nötter. Så här i stundande juletider finns det ju nötter överallt och en missbrukande nötoman utsätts för frestelser vart hon än vänder sig. Nu är vanliga julnötter kanske inte det som släcker mitt begär, men de får duga i brist på annat. Det min kropp (?) med jämna mellanrum kräver och nu för tiden har svårt att klara sig utan är runda, krämigt vita, vackra makadamianötter. Det har gått så långt att jag börjat planera mina vardagsinköp så att de kan utföras i de butiker som har makadamianötter i lösvikt bland naturgodiset. Då kan jag fylla en hel påse som jag med darrande händer börjar glufsa i mig av redan i bilen på väg hem. Min närmaste matvarubutik har inte makadamianötter i lösvikt. Det är det jag tycker är allra sämst med den butiken, men bidrar antagligen till att både min ekonomi och min figur hålls i någorlunda schack. Däremot säljer de mina eftertraktade nötter i små löjliga, hutlöst dyra påsar med ett kilopris som blir ungefär fyra gånger så högt som lösviktspriset. Men ibland måste jag, så en sådan där liten påse slinker mot bättre vetande ner i kundvagnen.
Jag känner att begäret är på väg att ta över mig nu och jag börjar fundera ut bra argument till varför jag måste åka och handla i en butik som ligger i en annan del av staden ikväll. Jag vet ännu inte hur det ska sluta, om det är förnuft eller begär som kommer att segra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar