Så är den förbannade julen över officiellt. Vi åkte hem idag. Eller igår ska man antagligen, säga, klockan är över midnatt, men jag tycker fortfarande att det är annandag. Jag kollar på "Mannen med oxpiskan" på TV, man behöver inte fundera så mycket då, hård är hårdare och hårdast av alla är Clintan. Min första katt hette Sigmar "Clint" Tiger Eastwood. Han var en verkligt hård katt, allmänt kallad Clintis. Röd och vit och sju klio tung. Ingen som inte var behörig kom i närheten. Den andre Clintan rider just nu på TV iväg på en skimmel för att ta hämnd på allt och alla. A man with a mission. Själv är jag äntligen hemma och just nu lite lagom berusad på ett fint franskt rödtjut, Cuvee Aegidiane, vår senaste favorit. Hemma i min egen soffa där jag får vara hur jag vill. Min älskade make sover i fåtöljen och sonen på soffan. Hela familjen känns ganska avslappnad. Jag förbereder nästa helg, nyår. Då är det min tur att vara värd och det är franskt tema i år (har vi, mon chéri och jag bestämt, eller är det mest jag?) och jag funderar redan på vad jag ska laga för mat. Det är bra att fundera nu, när man fortfarande är mätt efter all julmat. Det blir lite mer rationellt då. Men det kommer att bli gott, det är jag helt övertygad om.
Den här julhelgen har jag tagit ett för mig viktigt initiativ och återsett en gammal bekant, nämligen min före detta svägerska. Och konstaterat en viktig sak: man ska inte göra f d av människor som andra gör till sina ex. Man ska ta vara på de människor man verkligen tycker om, ty de är sällsynta. Jag lovar och svär härmed att jag ska bli bättre på att vårda de relationer jag bryr mig om på riktigt. Det finns liksom ingen större vits att lägga för mycket krut på de där andra. Det ska nog bli mitt nyårslöfte för nästa år. Men det är ju några dagar kvar dit.
Och nu rider Clintan iväg i ett dallrande fjärran och så gör även denna julhelg. Ett helt år kvar till nästa och det känns ganska skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar