I helgen var vi i vårt hus på landet. Det är en lyx att ha ett fritidshus och vi är lyckligt lottade. Vårt hus är inte så märkvärdigt. Det är inte så stort. Det har inte sjötomt. Det har inte plats för en massa gäster (fast det går alltid att tränga ihop sig). Men det är ett snällt hus. Ett hus man känner frid i. När man kliver in där lämnar man vardagsproblemen bakom sig. Så har det blivit för oss och jag hoppas att det alltid ska förbli så. När man är där lagar man riktig mat och äter och dricker gott. Man läser, tittar på TV, spelar spel, löser korsord eller bara sitter och pratar. Alla de där små sakerna som aldrig riktigt hinns med hemma i vardagsboendet. Även om en helg hemma i sta’n kan vara nog så avkopplande finns det alltid något man borde göra. När man ändå är hemma kan man ju alltid tvätta lite, städa, stryka eller något. Man kan inte bara sitta och glo. Men det kan man på landet. Särskilt så här års, när det är helt OK att stänga dörren och inte behöva gå ut om man inte vill. Inga gräsmattor som ska klippas, inga rabatter som borde rensas, inga måsten över huvud taget. En tillvaro där det största problemet är vad vi ska äta till middag. Sedan är det tyst, tyst på riktigt, inte bara ett tillfälligt uppehåll i bruset. Jag vill ha mer av det. Jag får inte nog. Varje gång vi åker därifrån känns det som om jag åker ifrån något, jag åker inte hem.
Den här hösten har vi inte hunnit vara i vårt hus på landet så mycket. Helgerna har varit inbokade med så mycket annat. Vi tänkte till och med sälja det just därför. Vi ångrade oss i sista stund. Tur det, känns det som efter en sådan här helg. Det ska mycket till innan vi lämnar det här stället helt och hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar