På torsdagar börjar sonens skoldag med slöjd på en annan skola. Det innebär att han måste åka en kvart tidigare och eftersom han när terminen startade inte hittade till den andra skolan har det blivit en vana att cykla tillsammans med en klasskompis som bor på samma gata som vi. De träffas utanför på gatan tjugo i åtta och åker tillsammans. Det är bra. Förra torsdagen dök dock inte kompisen upp. Panik spred sig hos sonen. Jag sa att han fick åka själv för att inte komma för sent, men det var inte så lätt. Han började tro att han missat något, att slöjden var inställd och stod och velade på gatan tills jag nästan blev arg och tvingade honom att cykla ensam. Han gav sig iväg mycket motvilligt och med stor osäkerhet mot den andra skolan.
Det visade sig sedan att det var den andra killen som glömt bort att de hade slöjd och gått till skolan som vanligt och därmed kom kraftigt försent till slöjdlektionen när han insåg sitt misstag. Ingen större fara på taket, tycker jag. Det kan hända alla.
Det jag däremot tycker är sorgligt är att min unge alltid utgår från att det är HAN som gjort något fel ifall allt inte går enligt plan. Jag hoppas att det här visade honom att det faktiskt kan vara andra som gör misstag ibland. I morse flöt däremot allting på precis enligt plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar