Jag tycker Oates är helt fenomenal i det här lilla formatet, att få in så mycket på så få sidor är skickligt. Det här är alltså en kortroman på ca 165 sidor och det är tur att det inte är fler, för då skulle det bli så himla sent när man börjar läsa på kvällen. Jag kunde nämligen inte sluta, trots att jag verkligen avskydde det jag läste. Jag vet inte ens om jag skulle stå ut om historien blev mer utdragen.
Teena och hennes tolvåriga dotter Bethie är på väg hem efter en fjärde juli-fest hos Teenas pojkvän. De går genom en park där de träffar på ett grabbgäng, fulla och drogpåverkade, som börjar jaga dem. De motas in i ett båthus där Teena blir våldtagen, slagen och sparkad, medan Bethie bara kan höra på vad som händer från det gömställe hon lyckats hitta.
Teenas liv går att rädda, men bara nätt och jämnt. Den första polisen på plats, Dromoor, blir djupt berörd av det han ser. Han känner dessutom igen Teena, de har träffats på en bar några år tidigare och visst tycke uppstod, även om ingenting hände. Han är en man med ett stort patos för rättvisa, men inser ganska snart att för Teena finns ingen rättvisa att få.
Bethie kan peka ut några av gärningsmännen. Det är utåt sett alldeles vanliga grannpojkar. Och visst finns det sådana i sta'n som står på Teenas sida. Men. Är hon egentligen inte en sådan som får skylla sig själv? Vad gjorde hon där mitt i natten? Var hon inte lite för lättklädd? Hade hon dessutom inte druckit för mycket på festen? Och hur ansvarslös är hon inte som tar med sin dotter på fest? Och Bethie såg ju egentligen inte vad som hände. Hur kan hon då peka ut någon? De unga männens föräldrar anlitar en riktigt sliskig försvarsadvokat och Teena är chanslös från början. Men när lagen inte kan skipa rättvisa finns det andra som kan. Öga för öga, tand för tand.
Det är otäck läsning. Och det känns igen från diverse andra liknande händelser som cirkulerat i media. Som läsare mår man illa över hur Teena behandlas. Men det riktigt otäcka kanske är man tycker att det är bra att det finns någon som tar lagen i egna händer och faktiskt skipar rättvisa. Som gör att Bethie slipper leva i ständig skräck. Gärningsmännen får vad de förtjänar, för en gångs skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar