När Michael är sådär en sju år åker han med sina föräldrar på bilsemester till Italien. Han får veta att han är adopterad och att hans biologiska pappa var/är italienare. Strax därefter skiljer sig hans föräldrar och rotlösheten och känslan av svek är ett faktum som förföljer en vuxne Michael och som till slut gör att han tar tjuren vid hornen och bestämmer sig för att ta reda på vilka hans biologiska föräldrar faktiskt är.
Han får tag på sin mamma, men det mötet blir inte särskilt givande. Sin pappa lyckas han efter mycket letande hitta i Florens. Där väntar även en stor italiensk släkt. Men att få en helt ny släkt när man är vuxen är inte alltid så lätt. Och alla frågorna? Går de att ställa nu så långt efteråt?
Jag gillar boken jättemycket. Den är fint och känsligt skriven och även om min egen situaton är helt annorluna finns det även ett drag av igenkänningsfaktor. Det kanske mest är tiden, jag reste också på bilsemester med mina föräldrar genom Europa på 60-talet, de skilde sig, och händelser som har präglat ens världsbild finns där i bakgrunden (9/11 och Malexander-morden). Det är kanske det som gör att det känns som om det handlar om någon som kunde ha varit någon jag känner. Och vi är många skilsmässobarn som släpar runt på en stor koffert med obesvarade frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar