Om sorg

Häromdagen tittade jag och sonen på en film, "Bron till Terabitia". Det var en fin film för barn i hans ålder, men också en väldigt sorglig film.

Det handlade om Jess, en pojke som bor någonstans på den amerikanska landsbygden med sin familj. Det är en familj som inte har särskilt mycket pengar, men som försöker klara sig så gott det går. Jess har en hel drös med systrar, men inga kompisar. I skolan är de ganska taskiga mot hoom. Men han är duktig på att teckna. En dag börjar en ny tjej i klassen, Leslie. Hon är inte heller som alla andra, men till skillnad från Jess bryr hon sig inte om vad andra tycker. Hennes familj visar sig även vara nya grannar till Jess. Jess och Leslie blir kompisar. De finner varandra, eftersom de både är lite annorlunda och inte riktigt passar in av någon anledning. På eftermiddagarna leker de i skogen. Leslie uppfinner landet Terabitia, som ligger på andra sidan en flod. Man måste svinga sig över i ett rep för att komma till Terabitia. Landet Terabitia befolkas av både onda och goda varelser.

Så långt allt väl och jag hade spetsat in mig på ett sådant där i barnfilmsvärlden lagom gulligt slut, när de båda udda existenserna till slut blir accepterade. Men nu det oväntade greppet. Leslie dör. Hon drunknar när hon ensam ska ta sig till Terabitia och repet går av. Jag blir chockad. Jag väntar mig inte sorg och bedrövelse i en barnfilm. Jag tror nästan att Leslie på något sätt ska återuppstå i Terabitia eller att allt bara är på låtsas. Barn dör ju inte på film. Inte i barnfilmer. Sonen blir alldeles stum och ser slutet av filmen med glasartad blick för att sedan bryta ihop fullständigt. Han gråter och gråter alldeles tröstlöst tills han somnar och jag vet att det inte bara är för Leslies skull, utan allra mest för morfars skull. Alla sorgkänslor bubblar upp vid sådana här tillfällen. Och det går inte att säga att allt kommer att ordna sig. För det gör det inte.

Men det var en bra film. En annorlunda film som verkligen kändes. Jag insåg plötsligt hur få filmer det är som låter barn verkligen känna alla typer av känslor.