Telefonterror

Igår var en sådan där dag igen. Först ringde en kille från Kalix eller vad det var och ville hjälpa mig med mina PPM-fonder. Tack, det står utmärkt till med mina PPM-fonder och jag vill inte ha någon hjälp, sa jag och lade på luren. Sedan ringde en kvinna från Månadens Bok och vill ge mig en Marimekko-skål och en bok jag redan hade läst. Fem minuter innan jag skulle på utvecklingssamtal i skolan ringde en oerhört dryg göteborgare och påstod att mina telefonräkningar var för höga. Det är möjligt, men lägg dig inte i det, du. Och när du får det att låta som att jag är en fullständig idiot kan du glömma att göra affärer med mig. Jag betalar hellre mer än hjälper dig med din provision. Så det så. Och jag hade knappt hunnit få ner blodtrycket efter att jag hade pratat med Tele2:s kundtjänst för ett par dagar sedan. Jag har inte ord för vad jag tycker om allt det här tjatet. Om alla som ska lägga sig i och påstå sig veta mer om mig än vad jag gör själv. Nu är telefonnumret i alla fall spärrat hos Nix och förhoppningsvis hjälper det ett tag i alla fall. Mina PPM-fonder går för övrigt hur bra som helst. Kan själv.