Botaniserade i bokhyllan på landet och ratade både Agneta Pleijel och Octavio Paz för något extremt lättsmält som gick att läsa ut på några timmar. Så att jag skulle slippa ta med en påbörjad bok tillbaka till sta'n. Det är redan alldeles för mycket böcker här hemma.
Antikhandlare Johan Homan träffar av en slump en gammal studiekamrat från Uppsala, numera läkare, och blir inbjuden att delta vid en ceremoni där nämnde läkare ska installeras som någon slags hedersfigur vid Sörmland-Nerikes nation i Uppsala. Med på den tjusiga och blöta middagen frinns ett antal personer som ingår i en exklusiv vinprovarklubb som leds av Homans gamle studiekamrat. En av damerna, som Homan för övrigt har till bordet, har ganska nyligen blivit änka. Hennes man, också han läkare, tog livet av sig. Men hon vägrar tro att det var självmord och anförtror detta för Homan, som naturligtvis inte kan släppa tanken på ett smaskigt mord.
När vinprovarklubben ska ha sitt nästa möte bjuds Homan in som gäst och han följer även med vinprovarna på en vinresa till Bordeaux. Han inser att det finns mycket under ytan i den lilla skaran och att allt verkligen inte är som det ser ut. Och att någon av dem dessutom är en kallblodig mördare.
Det är som sagt lättsmält och lite underhållande, men tyvärr inga anspelningar på Tiveden den här gången. Men det är ett bättre sätt att fördriva några timmar på landet än att titta på TV. Johan Homan är en slags töntig antihjälte, som man både gillar och ogillar. Han framstår som ganska oförarglig, men är också så himla korkad emellanåt att man som läsare bara vill ta honom i örat och säga att det där var väl inte så smart. Hans intiution är kanske inte alltid den bästa, men han kommer naturligtvis på rätt spår när han får lite hjälp av katten Cleo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar