Jag var och klippte mig igår. Det behövdes och jag har hittat en frisör här i min nya hemort som jag gillar riktigt bra. Det allra bästa är att hon börjar med massage. Tio minuters huvudmassage i samband med hårtvätten. Ren njutning. Jag skulle kunna gå dit varje vecka bara för det. Sedan tycker jag faktiskt att jag har blivit riktigt fint klippt när jag har varit där också. Igår när jag satt där var det bara en sak som var fel. Mitt ansikte. Det såg inget vidare ut i sådan där skarp arbetsbelysning. Det är nog dags för lite extra omvårdnad nu. Jag var alldeles förskräckligt blek och glåmig och... gammal. Åldern kan jag ju inte göra så mycket åt, men jag kan ju försöka ta hand om ytan så gott jag kan och det har jag uppenbarligen inte gjort på sista tiden. Lite sol skulle ju inte skada heller. Det där vinterbleka och trötta är inte kul.
Frisörens lilla dotter, 3 år, var också där i väntan på att farmor skulle komma och hämta henne. Hon stod ett tag bredvid min stol och tittade mycket uppmärksamt på både mig och sin mamma i arbete. Min frisör frågade sin dotter om hon tyckte att jag blev fin. Dottern stirrade stint på mig och skakade sedan mycket bestämt på huvudet. Det är väl från barn och dårar man får de absoluta sanningarna, men med tanke på råmaterialet tyckte jag nog att hennes mamma gjorde ett bra jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar