Sonen har blivit med ny mobiltelefon. Han har tjatat länge och kollat in olika modeller, varav jag ansett att samtliga är för dyra för vårdslösa tioåringar. Och alla andra har inte alls. Igår var vi i alla fall och inhandlade en stycken Sony Ericsson X10 Mini till det facila priset av 1690 kr, som han betalade alldeles själv för pengar han fick i julklapp. Så nu är han pank men lycklig ägare till en telefon med pekskärm som tydligen är mycket eftersträvansvärt i hans kretsar.
Jag vill också ha en ny telefon. Jag brukar inte vilja ha det, men efter ha lekt med hans en stund, så vill jag också. Och i mina kretsar har alla och har haft länge. Fast jag behöver verkligen inte. Jag gick in och tittade på hur mycket jag hade ringt på sista tiden. 22 samtal och ynka 2 SMS har jag avverkat de sista tre veckrna. Det är inte mycket. Jag behöver alltså knappt ha mobiltelefon alls.
Det jag behöver är en ny router, men det är skittråkigt att köpa ny router och absolut dötrist att få fart på den. Visserligen påstår alltid tillverkarna att det bara tar tio minuter, men det gör det aldrig. Och sedan är det säkert någon av alla våra apparater som inte hittar nätverket i alla fall.
Jag vill mycket hellre vara sådär fjortisaktigt barnslig och köpa en telefon med vilken jag enkelt och smidigt kan uppdatera min Facebook-status. Jag försöker intala mig själv att det blir så mycket enklare att skicka e-post med en ny lur och det är faktiskt något jag gör när jag inte har datorn i närheten. Kontoret på fickan och allt det där. Med den uråldriga telefon jag har nu är det faktiskt rätt bökigt. Jag får se om min självövertalningskampanj lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar