Har funderat på det här med nedväxling ett tag nu. Det är väl det jag har gjort. Säga upp mig från min trygga fasta anställning och försöka leva på mindre. Det har gått ganska bra hittills. Livet är lugnare, jag stressar aldrig. Jag är en bättre förälder, en allestädes närvarande förälder. Jag hoppas att min son uppskattar att morsan finns till hands nästan jämt. Det är ju inte alldeles självklart.
Jag skulle dock vilja att det gick ännu bättre. Inte nödvändigtvis att jag tjänade mer, utan mer att jag inte behövde så mycket. Utan att snåla då, förstås. Fast jag behöver väl egentligen inte så mycket. Vi har det mesta. Och alla turer till tippen i somras med allt sådant vi inte behövde eller hade plats för fick mig nästan att må illa. Inget onödigt ska in här och bli en framtida dammsamlare i något förråd. Det får inte vara på det sättet mer.
Jag tror att vårt matkonto har minskat en del, eftersom jag är mycket noggrannare och mer genomtänkt när jag handlar nu än jag var förut. Jag slänger nästan aldrig något. Dessutom kan man när man jobbar hemma laga mat som tar lång tid, vilket t.ex. innebär billigare styckningsdetaljer om man köper kött. Det är bra. Fast egentligen vill jag inte äta kött. Problemet är att jag önskar att jag vore vegetarian, men jag gillar egentligen inte grönsaker särskilt mycket. Det är ett dilemma och jag försöker lära mig. En dag, kanske.
Mitt klädkonto har varit mer eller mindre lika med noll sedan i somras. Jag har massor av kläder och det mesta känns ändå bekant när man tittar i affärerna. Been there, done that råder på modefronten. Det är den yngste familjemedlemmen som kostar. Han både växer och är fåfäng, en dyr kombination.
Det trista är att när man försöker leva ett gott liv nu medan man verkligen lever, innebär det att man kommer att vara ännu fattigare den dagen man blir pensionär. Det är lite taskigt, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar