Just nu känns det lite tungt. Tung i skallen av en förkylning som inte vill ge sig. Skulle vilja ligga och vila och kanske läsa ut Emma, som just nu ligger vilande på grund av att jag är helt slut när jag går och lägger mig och inte ens orkar läsa. Då är det illa.
Det är också väldigt tyst här hemma. Inte de vanliga vardagsljuden av en konstant arbetande tvättmaskin. Den har nämligen stannat. Förhoppningsvis inte för gott, men man vet ju aldrig. Jag har beställt nya kol och sedan återstår att se om vi är händiga nog att byta, samt om det "bara" var det som gjorde att den la av. Ny tvättmaskin vore väl i och för sig trevligt, men känns alldeles för dyrt just nu.
Det är ju kvinnodag idag också, och semmeldag. Vet inte vilket som borde firas mest. Jo, det är klart att jag vet, men efter att ha läst alla politiskt korrekta artiklar om kvinnor i tidningen idag, känns det som om en semla inte skulle sitta helt fel. Man blir ändå lite lätt spyfärdig när en vanlig morgontidning en enda dag om året slår sig lite extra för bröstet och uppmärksammar "kvinnorna och deras situation". Som om vi vore en utrotningshoad art eller något. Jag är kvinna och jag lever, verkar och finns alla dagar om året. Alla dagar är således kvinnodagar. Och mansdagar också, för den delen. Människodagar, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar