Jag läste en riktigt dålig bok igår och det gör mig alltid på dåligt humör. Jag blir arg på mig själv för att jag envisas med att vara så hoppfull att jag tror att något som uppenbarligen är skit ska ta sig på slutet eller visa sig ha någon dold agenda som kommer att ändra hela min uppfattning. Jag vill liksom inte tro att folk vräker sig ur sig sådan där skit och dessutom får det publicerat. Det är inte rättvist. Det måste finnas så många bättre författare därute som bara blir refuserade hela tiden. Ännu värre är det när etablerade författare uppenbarligen har lämnat sin storhetstid bakom sig, men fortsätter att ge ut det ena missfostret efter det andra och kan leva på sitt namn. Finns det ingen på förlaget som kan sätta stopp? Kvalitetsgranskning, hallå? Jag vet mycket väl att den enkla förklaringen är pengar. Kända namn säljer. Oavsett om det är skit som produceras. Gäller i nästan samtliga branscher. Ett strålande exempel är Marianne Fredriksson. Jag läste i unga år Simon och ekarna, Den som vandrar om natten, Paradisets barn och lite till och tyckte det var helt fantastiskt (kan bero på att jag var yngre och mer benägen att tycka om saker, nu är jag mest gammal och gnällig). För bara ett par år sedan läste jag en av hennes sista böcker, Ondskans leende, och den var så erbarmligt usel att jag skämdes å hennes vägnar. Den borde ha försetts med varningstext. Läses endast av okritiska och totalt hängivna inbitna fans.
Ibland när jag har läst något tungt och tragiskt (men bra) kan jag få för mig att jag behöver något lättviktigt för att balansera. Men det blir mest fel. Som igår. Dra nu lärdom av detta, Helena – inget mer chicklittrams om det inte är försett med dubbla kvalitetsstämplar och massor av lovord från recensenter du respekterar. Det finns ju bra bagateller också, även om de är lite svårare att hitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar